vår kämpe

För oss som har förlorat ett barn.

Moderator: mamma eva

vår kämpe

Oläst inläggav timon » 02 okt 2013, 21:31

i februari föddes vår kämpe efter en komplicerad graviditet.Hade inget fostervatten och förutsättningen för bebin såg inte bra ut.Men läkarna var inte helt säkra,därför ville jag fortsätta graviditeten. Njurproblem,lungproblem,urinvägsblockad var ord jag hörde en massa under alla check ups jag sprang på.Fick typ inget stöd av läkarna alls, de ansåg helt klart att jag borde ha avbrutit graviditeten. Men jag kämpade på och hoppades på det bästa, väldigt massa oro och gråt också.Lillen föddes sista dagen jag var på jobb innan mammaledigheten, 6 timmar efter att jag kommit hem från jobbet kom han till världen.Ville helst ha honom i min mage eftersom han hade allt bra där inne,visste att problemen skulle börja då han föddes.Var inte alls beredd,han kom 5 veckor för tidigt.
Början såg bra ut,trots att han var i andningsmaskin (hengityskone) och i stort sett nersövd för att spara krafter. Kunde knappt gå in i rummet dagen efter att han föddes,en massa slangar hit o dit.Mådde illa,kunde inte andas,var så hjälplös..Hur kom det sig att jag inte fick åka hem med min egna bebis?Hur kunde det här hända mig? Det var först då jag förstod hur allvarligt det var. Efter en vecka sattes han i dialys,eftersom hans njurar inte renade tillräckligt bra. Dagarna gick och han klarade sig bättre och bättre.Andningsmaskinen byttes, han behövde inte vara helt nersövd längre.Han andades själv med i maskinens takt.Han öppnade ögonen,rörde på tårna och händerna,fick mitt finger in i hans hand så han av reflex kunde greppa lite om det.Kände mig lättad.En läkare talade lite försiktigt om hur det kommer att bli då de kan ta bort andningsmaskinen.Stolta storebror fick komma med och se han som varit inne i min stora mage,han pajade lillebror så försiktigt så försiktigt och talade non-stop om honom den kvällen. Morföräldrar kom och hälsade på.Några vänner tog mod till sig och kom för att se vår lille kämpe.Jag var lättad,tänkte att det bara kunde bli bättre.Tills den dagen de gjorde en magnetröntgen på hans hjärna,jag visste från början att nåt var på tok. Kännde det inom mej då de berättade att de skulle göra röntgen.Resultaten visade att vår lillas hjärna hade tagit mycke skada av allting.Troligen mest av syrebristen han haft genast efter att han föddes.Jag var chockad kunde inte tro det var sant,även läkarna var förvånade, de hade inte sett det komma.Samma dag togs han ur maskinen,och han kämpade på i flera flera timmar.Fick hålla honom för första och sista gången.Kunde inte sluta vagga honom,sjunga,tala,titta,lugna.Jag bad honom att ge upp,berättade att det inte gör nånting,att han hade kämpat tillräckligt mycke ren.Berättade att allt är bra,att han är trygg,att han är älskad.Att min mommo väntar på honom i himlen,att hon inte kan vänta på att se honom,att hon skulle ta hand om honom.Att allt är bra.Att det blir bara bättre nu.
Vi gav honom namnet Jasim,som betyder the fighter, för han var en riktig fighter.
Har svårt att gå till hans grav,får en stor klump i halsen då jag bara tänker på att gå dit.Får nästan panik.Tänker på honom varje dag.Tänder ett ljus för honom varje kväll.Har hans små yllesockor,hans lilla tutt och hans röda mjukis framme där jag hela tiden kan se.Storebror går ibland och fingrar på tutten och yllesockorna,kramar mjukiset och berättar att lillebror är hans bästa vän fast han är i himlen (storebror är nu 3,5år),och undrar om han skall få en till lillebror nångång,och visst skall han det.Är gravid igen,inte planerat dock.Vet inte om jag är redo,men blir det nog med tiden.

Kramar till alla som har änglabarn!
timon
 
Inlägg: 28
Blev medlem: 06 maj 2010, 19:39

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: vår kämpe

Oläst inläggav Kileane » 03 okt 2013, 12:45

Så oändligt sorgligt att mista sitt barn. En stor kram till dig och din familj. Och en tanke på er lille änglapojk, hoppas han har det bra nu.
Bild
Med kreativa ambitioner - http://mitthjortronbo.blogspot.fi
Kileane
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 325
Blev medlem: 02 dec 2010, 13:09
Ort: Mellersta Österbotten

Re: vår kämpe

Oläst inläggav borgbacken » 04 okt 2013, 20:24

Sitter och storgråter... :ledsen: Livet kan vara så oförutsägbart och så orättvist... En stor kram till er :kram: och kämpa vidare!
Bild
Bild
Bild
Användarvisningsbild
borgbacken
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1370
Blev medlem: 27 jun 2009, 20:17
Ort: Korsholm

Re: vår kämpe

Oläst inläggav Natasha » 06 okt 2013, 19:53

Kram från mig som också mist en baby. Hon symboliseras av babyn i min avatarbild.

Skriv gärna här om du vill. En ny graviditet är både tungt och hoppfullt. Och sorgen behöver ta sin tid. Så det är säkert mycket just nu.
Flerbarnsmor med intresse för tät långvarig amning, bakåtvända bilbarnstolar, tygblöjor, tidig potträning, att läsa barnböcker och laga och läsa om hälsosam sockerfri och glutenfri mat. Dessutom är jag glad nybörjare på att ha köksträdgård.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5465
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd

Re: vår kämpe

Oläst inläggav timon » 08 okt 2013, 19:44

tack! ja verkligen tungt med en ny graviditet,är mest orolig.Vågar liksom inte vara glad över det,eller planera nåt längre fram.
Visst är ju graviditeten en helt annan än den förra,men rädslorna sitter liksom ändå där...
timon
 
Inlägg: 28
Blev medlem: 06 maj 2010, 19:39

Re: vår kämpe

Oläst inläggav Sunflower » 15 okt 2013, 11:18

:kram: Sitter här med tårar i ögonen. Är så ledsen för er skull. :ledsen:
Användarvisningsbild
Sunflower
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 3686
Blev medlem: 04 sep 2004, 16:52
Ort: Vasa

Re: vår kämpe

Oläst inläggav timon » 23 okt 2013, 21:07

hej,tänkte skriva ett inlägg bara och berätta att jag fick ett missfall i v 12+2 så det blev en kort väntan,
glad att det ändå hände så "tidigt",har haft missfall i senare skede som varit mycket mycket jobbigare.
dubbel sorg nu,men livet går vidare visst?
timon
 
Inlägg: 28
Blev medlem: 06 maj 2010, 19:39

Re: vår kämpe

Oläst inläggav Natasha » 23 okt 2013, 21:15

Jo, det går vidare. Men nog vill man få vara glad också. Stor kram.

PS. Jag har också haft många missfall. Som tur blev första graviditeten efter vår dödfödda dotter ändå lyckad.
Flerbarnsmor med intresse för tät långvarig amning, bakåtvända bilbarnstolar, tygblöjor, tidig potträning, att läsa barnböcker och laga och läsa om hälsosam sockerfri och glutenfri mat. Dessutom är jag glad nybörjare på att ha köksträdgård.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5465
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd

Re: vår kämpe

Oläst inläggav ina80 » 06 nov 2013, 00:07

Styrkekramar!!! :heart: Jag vet också hur det känns att förlora ett barn. Min lilla ängel dog i magen då jag var i 7e månaden. Hon var min förstfödda. Helt ofattbart och så totalt jä*la orättvist!! (Vi fick dock ett svar på varför det gick som det gick...) Det här var för lite över 2 år sedan (juli 2011). I fjol (augusti 2012) föddes lillebror :heart:
Bild
Bild
Användarvisningsbild
ina80
 
Inlägg: 22
Blev medlem: 31 jul 2012, 10:35
Ort: Raseborg

Re: vår kämpe

Oläst inläggav Jason » 09 nov 2013, 18:26

Styrkekramar :heart:
Jason
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 392
Blev medlem: 01 sep 2007, 18:45
Ort: Nykarleby

Re: vår kämpe

Oläst inläggav Karpalo » 09 nov 2013, 21:55

:ledsen: Styrkekramar :kram:
Användarvisningsbild
Karpalo
Guldmedlem
 
Inlägg: 259
Blev medlem: 08 jan 2012, 19:48

Re: vår kämpe

Oläst inläggav Tigerlilja » 16 sep 2014, 20:39

Kram. Jag vet också hur det känns.
Dotter -98, son -06, son -08, ängladotter -11, dotter -12
Användarvisningsbild
Tigerlilja
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1878
Blev medlem: 07 jan 2006, 13:34
Ort: Helsingfors



Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Änglabarn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster