Moas sista dag

För oss som har förlorat ett barn.

Moderator: mamma eva

Oläst inläggav heltidsmamma » 24 aug 2007, 19:46

snoren rinner och tårarna droppar. jag gråter så jag skakar. det är så hemskt att läsa! min son är nu 1 år 10 månader. jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det skulle vara att förlora honom. Styrkekramar till er! Men det finns hopp. En dag ska du få träffa henne i himlen!
Bild

Bild
heltidsmamma
Guldmedlem
 
Inlägg: 295
Blev medlem: 21 aug 2006, 18:09

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Moas sista dag

Oläst inläggav Findus » 07 jan 2011, 12:24

:kram:
Hörde din historia i radion idag. Du är en tuff och stark människa som tagit dig igenom allt det där och ändå fått ett efter omständigheterna bra liv.

Jag satt klistrad vid radion och tänker på er nu. Sköt om er!
:kram:
Storasyster 01/2009, Lillebror 09/2010
-Att alltid vara en smula barn är att vara verkligt vuxen-
Användarvisningsbild
Findus
Guldmedlem
 
Inlägg: 242
Blev medlem: 12 dec 2007, 20:17

Re: Moas sista dag

Oläst inläggav sonkku » 07 jan 2011, 20:02

Jag lyssnade också! Önskar er allt gott! :kram:
Bild

Mamma till 4 barn, varav en är en liten ängel :heart:
sonkku
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1751
Blev medlem: 23 okt 2006, 00:25
Ort: Västnyland

Re: Moas sista dag

Oläst inläggav Natasha » 07 jan 2011, 23:58

Jag lyssnade också nu precis på inslaget ("Jag fick låna en ängel"). Din berättelse gav hopp. Och jag kunde känna igen mig, trots att det du varit med om är mycket grymmare än det jag råkade ut för. Jag känner också att jag mår bättre idag tack vare (om man kan använda de orden när det handlar om en förlust) vår dotter som vi inte fick behålla. Även om jag inte kanske tror att saker händer för att det skulle vara förutbestämt så tror jag att man kan ge en händelse en mening. Även tragiska, grymma, fruktansvärda händelser i ens liv kan få en slags mening. Och om man lyckas hitta en mening med det som har hänt tror jag också att man kan klara av att leva vidare. Hela mitt liv var inte förstört för alltid, som jag trodde när jag fick beskedet.

Jag har ofta i tankarna återkommit till din berättelse om Moa. Den har etsat sig fast och skrämt mig. Antagligen för att jag vet hur det känns när man får ett fruktansvärt besked. Det har gått att leva sig in på ett annat plan än jag annars skulle ha kunnat. Och er upplevelse har varit den ultimata skräcken. För då åtminstone skulle mitt liv vara förstört för alltid och jag skulle aldrig kunna gå vidare. Eller? Du har klarat av det. Och det ger sånt hopp. Tack för att jag fick lyssna på dig idag. :heart:
Mamma till tre barn varav ett ännu är i dagis.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5474
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd

Föregående



Återgå till Änglabarn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 4 gäster