Moas sista dag

För oss som har förlorat ett barn.

Moderator: mamma eva

Moas sista dag

Oläst inläggav blåklocka75 » 05 feb 2007, 18:44

moas sista dag
Tors 7 dec 2006 14:11
moas sista dag
av blåklocka75 @ 14:11
Torsdagen den 28 september 2006

Väckarklockan ringer halv åtta, Moa vaknar och lägger tutten i munnen på sig själv. Hon är glad som vanligt. Först ger hon mig mina glasögonen. Burrig i håret och med blöjan hängande i baken springer hon iväg för att väcka Dennis” Cia”. Jag stiger upp och går till Dennis rum för att se hur det går, Moa har hunnit upp i hans säng och ligger där för att försöka komma under hans täcke och mysa.
Vi fixar iväg Dennis till skolan och sen så städar vi upp här. Plockar i diskmaskinen och bäddar sängarna. Moa vill se på Emil i Lönneberga, men jag säger åt henne att vi ska fara till mommos och städa. Vi åker iväg med bilen halv tio, vädret är fortfarande regning och ruggigt.
Vid mommos så leker Moa med sina dockor och tassar efter mig medan jag städar. Vi har färdigt städat elvatiden. Då åker vi till s-market för att handla lite, Moas pappa ringer när jag är vid S-market han sa åt mig att fara och fråga av XXX vid banken varifrån de tog plåt till Taket här hemma. Moa och jag går över till banken för att fråga. Hon är på väldigt bra humör, vid banken har hon bråttom med att klättra på bänkarna.

På hem vägen skrattar hon åt balarna som skrattar åt henne längs vägen och åt kossorna som är ute. Väl hemma så stannar jag bilen framför garaget, jag lyfter Moa ur bilstolen och far sen iväg mot dörren för att låsa upp och bära in matkassen som vi handlat. Jag ställer kassen innanför dörren och ser att Moa inte har följt efter mig jag rusar tillbaks till bilen och då är hon så överlycklig över en liten metmask som är på väg mot vattenpölen.
Hon plockar upp en kott och slänger den i vattenpölen så det stänker om det. Jag tar Moa i famnen och hon skrattar och är glad, vi går in för att fixa mat att äta. Makaroner och kokta knackkorvar. Moa äter riktigt duktigt efter maten är hon trött, vi tar och byter blöja sen far vi ut och sova. Hon somnar fort. Jag drar henne till volvos bilstall. Sen går jag in och fortsätter att sy Dennis nya gardiner. De blir klara halv 2. faster var hit med maskara som jag beställt hon är bara åter och fram. Jag stryker gardinerna och hänger upp dem. Sätter mig på sängen en stund och drömmer om hur vi ska göra om Dennis rum till Moas och hur fint vi ska göra det åt henne i hennes rum. Ett riktigt fint prinsessrum....rosa gardiner, rosa sängtäcke och massor med dockor och docksaker.... riktigt fint..

Telefonen ringer, det är moas pappa. Jag berättar att jag fått klart gardinerna och vi talar en stund. Jag hör att Moa börjar vakna och att hon pratar med ”lollo” volvo. Säger åt Moas pappa att Moa har vaknat och att vi ska fara ut och leka för vi var inte ute på hela dagen före.

Moa sitter i vagnen och är glad när jag kommer. Tar upp henne och kramar henne... hon är så mysig när hon just vaknat. Det var ju hon hela tiden annars också. Vi går in och äter mellanmål. Moa har bråttom så att vi ska fara ut. Vi klär på oss och går ut. Jag säger åt Moa att hon kan lämna tutten på tvättmaskinen men det vill hon inte göra. Nåja tänker jag och vi går ut. Ser att det är mycket vatten på sandlådan jag tar bort preseningen och ser till så att vattnet far bort. Moa går efter mig medan jag sätter mat åt Daisy och byter nytt vatten åt henne. Jag tänker under tiden att kanske jag ska ta och plocka ved i skottkärran medan Moa leker vid lekstugan. Jag börjar med att göra det. En skottkärra full o ögen. Jag börjar plocka i kärran på nytt Moa hämtar några ved pinnar av mig hon säger ”pappa såga, mamma såga, nino såga” sen går hon in i lekstugan. Jag plockar vidare efter en stund tycker jag att hon är så tyst att jag börjar undra var hon är. Jag går mot lekstugan för att fråga om hon kokar god mat åt mig. När jag öppnar dörren och ser att hon inte är där börjar mitt hjärta slå fort, var är hon, vart har hon farit, hur ska jag hitta henne, jag rusar runt på gården, in i huset, ut ur huset,,var är hon????? Skogen jag blir rädd för skogen jag springer en liten bit efter stigen men törs inte fara långt tänk om hon är på gården?? Jag ropar på henne hela tiden. Jag tar telefonen ur fickan och ringer faster som just var hit, hon kommer genast, jag ringer till Kevins för att be Dennis komma och hjälpa mig, Kevins mamma svarar hon säger att de kommer allihop. Jag rusar vidare runt här på gården och in i huset. Jag springer över till grannens för att se om grannen är hemma är hemma, hon står ute på gården jag ropar åt henne om hon skulle kunna hjälpa mig att leta efter Moa, hon tar cykeln och börjar cykla omkring i skogen.

jag springer tillbaks till gården och faster kommer med bilen hon parkera och stiger ur. Samtidigt kommer pojkarna springade hit och Kevins mamma kommer efter dem med sin flicka i vagnen. Vi letar och letar. Jag känner bara hur jag blir mera och mera panikslagen, varför kan vi inte hitta henne nånstans. Moas faster säger lugnande åt mig när vi möts att vi hittar henne nog snart. Jag börjar tänka nu kanske vi skulle behöva ringa 112 så att de kan hjälpa oss att leta. Rusar ännu ett varv runt i skogen och ropar på henne.Jag ber hög Gode Gud hjälp mig jag måste hitta Moa. När jag kommer tillbaks till gården och går mellan huset och garaget så är det som om något säger åt mig att jag ska titta i den gröna såven vid lekstugan. Jag går fram dit och just när jag står där vid den ser jag Moa. Hon ligger i en onaturlig ställning med ansiktet nedåt. Jag tar upp henne och lägger henne på marken, hon ser blek och våt och kall ut. Hemskt!

Jag skriker... skriker ut min smärta över att Moa ser så hemsk ut... och så död ut. Jag tar telefonen ur fickan, Plötsligt står Dennis mittemot mig.. han ropar åt mig att ringa 112.. jag kan inte... JAG KAN INTE, fingrarna lyder inte. Dennis ropar åt mig att ringa jag ropar åt honom att jag kan inte.. jag skriker bara hela tiden... Han säger att jag ska ge telefonen åt honom så ringer han.. han kan inte heller.. jag skriker hela tiden, känner hur hjärtat går sönder på mig. Kevins mamma kommer rusande och hon tar upp sin telefon och ringer 112. Moas faster kommer, jag ser hur hon säger” å herregud” och springer iväg mot vägen för att möta ambulansen. en annan granne kommer och tar iväg pojkarna från mig och Moa. Vilken tur tänker jag.

Jag skriker åtKevins mamma att hon måste hjälpa mig med återupplivningen. Jag ger Moa mun mot mun, hon spyr mig i munnen, det smakar hemskt men jag bryr mig inte. Jag tar bort spyan ur munnen på henne och fortsätter, en man är plötslig brevid mig. Michaela hjälper mig med att ge hjärtmassage. Vi arbetar med henne och jag ser att Moa börjar få mera färg i ansiktet. Då tänker jag det här måste gå,DET MÅSTE GÅ! Mitt hjärta slår i raser fart, var är ambulansen varför kommer den alldrig. Plötsligt är den röda bilen där och jag ser hur de kommer ur bilen.. varför går de? Varför springer de inte? Var ska jag vara? Jag känner hur paniken blir starkare i mig... var ska jag vara... jag skriker åt dem att de måste hjälpa min Moa.. jag är så fruktansvärt rädd. En av räddningspersonalen tar tag i mig och kramar om mig jag börjar gråta ännu mer och skriker, han försöker få mig att gå bort från gården men jag kan inte jag svänger vid vägen jag måste få se hur det går. Ambulansen kommer och jag skriker åt dem att de måste hjälpa Moa. Mannen får mig att sätta mig i manskaps- bilen. Jag fryser och är helt matt i kroppen. Han försöker fråga av mig var Moas pappa är och jag säger att jag inte vet men att när jag pratat med honom klockan tre var han i Parkano. Mannen frågar om det är någon som jag vill att ska komma hit.. jag vet inte.. jag vet ingenting bara att min stackars lilla flicka är så kall och våt.. han går ur bilen och kommer tillbaks om en stund och säger att de for iväg med Moa till sjukhuset och att min mamma och pappa är på väg. Plötsligt står mamma där i dörren till bilen. Vi går in i huset och sätter oss i soffan jag fryser. Mamma håller om mig och jag gråter ännu mer. Jag är så arg , varför for vi ut?? Varför var vi inte inne hela dagen istället och varför såg jag inte såven, varför hittade jag inte henne..

En ur krisgruppen kommer in och kramar om mig och de byter kläder på mig och vi åker iväg till sjukhuset. Jag tänker att de arbetar med Moa än då finns det ju hopp ännu att hon ska klara sig. Mamma och jag säger hela tiden åt varandra det kan inte vara så där hemskt att hon inte skulle klara sig, det får inte vara så hemskt..

Vi kommer till sjukhuset.. personalen kommer emot oss och kramar om mig, de följer oss till ett rum, sjuksköterskan säger åt mig att de fortfarande jobbar med Moa. Pappa säger att så länge de jobbar finns det hopp. Jag hoppas men jag vet ju hur länge det har tagit sen vi var hemma... stackars stackars lilla Moa... kämpa min lilla Ängel jag vill ha dig här.
Sjuksköterskan kommer in och säger åt mig att Moa klarade inte av det... jag skriker och gråter. Hon kramar om mig och jag ser tårar i henne ansikte, doktorn kramar mig och säger att han klarade inte av att rädda min flicka.. Mina tankar är ett enda virrvarr, kan det vara sant.. jag känner mig så fruktansvärt tom.. Sjuksköterskan frågar av mig om jag vill hålla i Moa, Nej jag kan inte ta henne i famnen tänk om hon är lika hemsk som hon vara där hemma.. jag tänker en stund och säger sen att jag vill nog hålla i henne. När sköterskan kommer in med henne är hon så fint inlindad i ett täcke och jag får henne i min famn, min lilla lilla gumma, jag gråter och känner mig så trött och lugn, varför måste du göra så där lilla lilla gumman. Jag kramar om henne och kysser henne på pannan och kinden hon är så fin... min lilla lilla ängel, med sina fina lockar i håret. Förlåt min lilla lilla Moa för att jag inte hittade dig.. förlåt mig... jag är så ledsen.. jag blir så trött i armarna att sköterskan tar Moa ur mina armar och far iväg med henne till ett rum. Moas pappa ringer åt pappa, jag talar med honom och han frågar mig om det är sant.. jag känner mig lugnare när jag hör hans röst han låter inte arg bara så ledsen.. han säger att han är på väg mot sjukhuset och jag väntar på att han ska komma.. när jag ser honom i dörren och han kommer fram till mig och tar om mig känner jag hur en stor sten kommer ur mitt bröst. Han hatar mig inte... vi håller om varandra och gråter... Fammo och faffa, Dennis och faster och hennes sambo kommer.

Vi går iväg till rummet där Moa ligger. Moas pappa,jag och Dennis går först in. Hon ligger så fint i en spjälsäng. Vi står där vid sängen... Dennis säger åt mig när vi varit en stund i rummet ” mamma var inte så ledsen det är ju bara kroppen som ligger där Moa är en Ängel nu, du har ju mig här som du kan krama om”.. vilken fin pojke jag har. Jag kramar om honom och säger att jag älskar honom. Moas pappa börjar gråta nu också.

Vi öppnar dörren så de andra får komma in.. många många tårar trillar från våra ögon det är så hemskt.. varför måste detta hända oss??

Dennis behöver gå på WC, vi går ut ur rummet för att leta efter en toalett. När vi kommer tillbaks till rummet är Moas pappa ensam i rummet med Moa. Han frågar av mig ”måste vi lämna henne här?” jag svara ja det måste vi... och vi gråter ännu mera..

Vi går ur rummet och sjuksköterskan följer oss till ett rum där vi samlas allihop. Moas andra faster med pojkarna kommer dit och jag känner mig så fruktansvärt trött och tom.. jag vill att vi ska åka hem.. vi sitter en stund i rummet och går sen med faster till Moa, hon och pojkarna går in och så kommer fasterns sambo med Pappa gående och han är så fruktansvärt lessen. Han kramar om oss och går sen in till Moa. Moas pappa, jag och Dennis orkar inte gå in till Moa flera gånger. Vi sitter på bänken i korridoren och väntar. fastern, sambon och pojkarna kommer ur rummet och vi går till aulan vid första hjälpen. Där kramar vi om varandra och åker hem.

Jag, Moas pappa och Dennis får skjuts hem av ena fastern. Det är så regning och mörkt, lika som i mig. Vi kommer hem och går in. VAD HEMSKT!!! Tyst och tomt.. telefonen ringer Moas pappa svarar.. Det är min kusin, hon frågar hur det är. Moas pappa säger att vi kom just hem utan Moa från sjukhuset. Det låter så Hemskt. Dennis säger åt mig ”mamma Moa är nog här ännu, hon är en ängel nu, hon syns inte”. Vi går och sover, Dennis sover brevid mig i sängen och Moas pappa på andra sidan. Jag sover en stund då vaknar jag och går upp.. jag söker efter Moa i huset... varför hittar jag inte henne,, var är hon?? Jag går runt runt i huset. Ove kommer upp och han kramar om mig,, det är så skönt att han kramar om mig, jag är så tom och ledsen, det är ju säkert han också. Vi går och lägger oss i sängen en stund än för att försöka sova, jag vaknar och går mot tvättstugan, där går jag helt sönder jag bara skriker.. igen.. var är Moa? Jag hittar henne inte.. jag vet ju att hon är död men jag vill hitta henne.. Moas pappa kommer och tar i mig och kramar mig och lugnar mig.. hur ska vi orka med detta...

Lilla lilla Moa det var en fruktansvärt hemsk olycka. Mamma älskar Dig så mycket. Sov gott, godnatt..... :cry:
Jag är en mamma på 32 år, jag har en son som är åtta år och en liten änglaflicka som blev ett år och 10 månader gammal innan hon dog i en tragisk drunkningsolycka här hemma. Just nu kämpar vi för att få ordning på livet här hemma igen. Det är inte lätt...
blåklocka75
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 04 jan 2007, 15:58
Ort: KRONOBY

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Oläst inläggav EmMia » 05 feb 2007, 18:54

STYRKEKRAMAR TILL HELA FAMILJEN!!! Vet inte riktigt vad annat jag ska säga..

-mia
Emmi 21.4.2006 <3 Elina 7.6.2010 <3 Alexander 24.6.2013
Änglason 9.6.2012 <3
Användarvisningsbild
EmMia
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 866
Blev medlem: 23 jun 2005, 10:01
Ort: Helsingfors

Oläst inläggav någon » 05 feb 2007, 19:21

:cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry:

Så hemskt, så hemskt, så fruktansvärt hemskt.... :cry: :cry: :cry:

Alla ord känns så fel, man vet inte vad man ska säga...

Kramar om er igen en gång och ber för er.
någon
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1067
Blev medlem: 17 jun 2004, 16:10

Oläst inläggav acasia » 05 feb 2007, 20:24

:cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry:

Vet inte vad jag ska säga.... knappt att jag ser vad jag skriver..... :cry: :cry: :cry: :cry:

En stor kram till er!
Minns gårdagen, dröm om morgondagen, lev idag!
Användarvisningsbild
acasia
Kvalitetskontroll-tant
Kvalitetskontroll-tant
 
Inlägg: 10120
Blev medlem: 19 okt 2003, 20:35

Oläst inläggav Mimosa » 05 feb 2007, 20:24

Gråter med er och hoppas ni finner styrkan att överleva, en dag i sänder :cry: :cry:
Användarvisningsbild
Mimosa
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 469
Blev medlem: 28 aug 2006, 16:03

Oläst inläggav Piippis » 05 feb 2007, 21:54

Jag gråter sååå och önskar att jag kunde stöda er med er sorg. Styrkekramar till er alla.. det är så svårt att veta vad man kunde säga eller göra men oj, om jag kunde hens halvera den smärta och sorg ni bär inom er..

*gråter och tänder ett litet ljus till den lilla änglaflickan*
Bild

Bild

Bild

Bild
Piippis
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 349
Blev medlem: 03 sep 2006, 15:07
Ort: Helsingfors

Oläst inläggav Sjöstjärna » 05 feb 2007, 22:22

:cry: :cry: :cry: :cry: :cry: Många många varma kramar till hela familjen! Och ett ljus för er lilla Ängel.
Sjöstjärna
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 532
Blev medlem: 08 feb 2006, 12:07

Oläst inläggav Titte » 05 feb 2007, 22:36

:cry: :cry: :cry: Tack för att du delar med dig av minnet av Moa. Hon kommer för alltid att leva kvar i våra minnen. Varma kramar till dig, din man och Moas storebror. :cry: Tänder ett ljus för er lilla änglaflicka
Användarvisningsbild
Titte
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5108
Blev medlem: 30 mar 2005, 13:30
Ort: Vasa

Oläst inläggav Tigerlilja » 05 feb 2007, 22:40

:cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry:

Kramar till er! Jag vill säga något, men alla ord känns fel. :cry: :cry:
Dotter -98, son -06, son -08, ängladotter -11, dotter -12
Användarvisningsbild
Tigerlilja
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1878
Blev medlem: 07 jan 2006, 13:34
Ort: Helsingfors

Oläst inläggav Johns mamma » 06 feb 2007, 08:29

:( Ja, de finns inget att säga... Fy va hemskt! Kramar åt er familj, o hoppas ni orkar vidare tillsammans!
Johns mamma
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 652
Blev medlem: 03 nov 2003, 10:29
Ort: Åland

Oläst inläggav Fia81 » 06 feb 2007, 09:22

:( :( :( Finner inga ord... Styrkekramar till er alla!
Storebror född 09/2006
Lillebror född 07/2009
Användarvisningsbild
Fia81
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 778
Blev medlem: 24 apr 2006, 09:24
Ort: Närpes

Oläst inläggav Pillan » 06 feb 2007, 11:48

Vet inte riktigt vad jag ska säga... Känner bara hur tårarna rinner ner från min kind!

en JÄTTE KRAM <33
Pillan
 
Inlägg: 25
Blev medlem: 12 jan 2007, 17:07
Ort: Stora staden i söder, Sverige

Re: Moas sista dag

Oläst inläggav Sofia83 » 06 feb 2007, 12:06

:cry: :cry: tårarna bara rinner!

Kan inte förstå vad ni går igenom just nu! Hemskt att ni alls måste gå igenom detta!

Tänker på er och på lilla ängeln Moa... som for alldeles för tidigt.

Styrkekramar
Töser -05 och -03
Sofia83
Guldmedlem
 
Inlägg: 192
Blev medlem: 27 maj 2005, 15:05
Ort: Västra Nyland

Oläst inläggav äppelmamma » 06 feb 2007, 15:16

Usch,det gör ont att läsa....Kram.
äppelmamma
 

Oläst inläggav Liljan » 06 feb 2007, 17:05

:cry: :cry: :cry: Finner inga ord, tårarna rinner... Vill bara skicka en stor kram till er familj! :cry: :cry: :cry:
Barn: son f.12.3.99 och dotter f.30.10.03
Liljan
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 2820
Blev medlem: 13 apr 2004, 11:16
Ort: Österbotten

Nästa


Vha, läser vår statistik fel?!! är du inte medlem? Bli medlem



Återgå till Änglabarn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 4 gäster