När känns det lättare?

För oss som har förlorat ett barn.

Moderator: mamma eva

När känns det lättare?

Oläst inläggav Våga » 30 okt 2012, 18:44

Det är snart ett år sedan vi förlorade vår lilla dotter, bara några dagar före det beräknade datumet hon skulle födas på. Sorgen kan fortfarande skölja över mig så att jag blir helt handlingsförlamad. Jag saknar henne så. Värst är det att ingen annan fick lära känna henne, det känns som om ingen annan sörjer henne för hur skulle de kunna det när bara vi fick träffa henne. De timmarna vi fick hålla henne i famnen är så kära minnen för oss men omöjliga för någon annan att förstå. Förutom för dem som själva varit med om det förstås.

Vi har ett äldre barn så det har betytt att vardagen rullar vidare och trots allt också innehåller glädjeämnen. Men emellanåt blir allting så svart ändå. Jag har dessutom precis blivit gravid igen och fast vår längtan efter ett tredje barn är stor känns det samtidigt väldigt svårt. Det är tungt att inte kunna glädjas fullt ut när man fortfarande är så mitt i sorgen. Jag klarar inte av att berätta åt någon om graviditeten för jag är så rädd för att inte kunna möta de glada gratulationerna.

Det talas ju ofta om sorgeåret men det känns som om ett år inte kommer att räcka nånstans. I många månader efter förlossningen hade jag en konstant tyngd på bröstet där vår dotter borde ha legat och snusat. Den tyngden kommer tillbaka i de svåraste stunderna. Jag får proffshjälp också men skulle vilja höra från andra som förlorat barn före födseln (andra får förstås också svara men jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora äldre barn). Hur har tiden efter förlusten varit? Vad har hjälpt er och hur länge har det varit svårt? Det är ju en sorg man aldrig kommer över och visst har jag lärt mig att leva med den nu på ett annat sätt än i början men snälla säg mig... i något skede måste det väl kännas lättare att andas igen?
Våga
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 01 sep 2012, 16:39

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: När känns det lättare?

Oläst inläggav Natasha » 30 okt 2012, 22:25

Ditt inlägg berörde mig mycket.

För sex och ett halvt år sen förlorade vi vår förstfödda dotter Saga på samma sätt som ni förlorade er flicka, men lite tidigare i graviditen. Det som hjälpte mig var att jag ganska snabbt blev gravid igen och vår andra dotter är nu 5,5 år gammal. Jag tror min sorg var lite lättare eftersom jag inte hade barn från förut och inte visste vad jag gick miste om. Jag sörjde mest att inte ha fått bli mamma (och precis de saker du skriver om - att ingen annan fått uppleva vår Saga, att ingen fick lära känna henne). Sen fick jag bli mamma ett år senare och livet lättade väldigt mycket.

När jag väntade vårt tredje barn (som föddes mars 2010) var jag mycket orolig och mådde väldigt dåligt psykiskt. Jag kunde inte åka bil och lät inte min man fara iväg på onödiga bilfärder - än mindre ta med vår dotter om hon inte absolut hade ärende dit också. Jag var tvungen att gå i samtalsterapi nästan hela graviditeten. Och oron kom naturligtvis från vår förlust. Sen när hon föddes släppte oron och jag mådde bra igen.

Nu är jag höggravid och den här gången har jag förträngt det hela. Så pass att jag idag lämnade in fpa-ansökan några dagar försenat. Jag hade skjutit upp det eftersom jag inte ville ta itu med det. (Det här är dessutom min åttånde graviditet, så jag har haft flera missfall också).

Den aktiva sorgen är över, men jag blir aldrig riktigt den samma som innan. Aldrig lika naiv. Chocken att förlora ett barn har jag fått uppleva och den känslan kan man inte glömma. Men, jag tror och hoppas att det blir mycket lättare för dig om du får bli mamma igen.

Det blir att genomleva den här graviditeten nu. Själv är jag känslig och har svårt med hurtiga kommentarer jag med.

Stor kram.
Mamma till tre barn varav ett ännu är i dagis.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5474
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd

Re: När känns det lättare?

Oläst inläggav Våga » 01 nov 2012, 20:38

Tack för ditt svar. Känns alltid ledsamt att höra om andra som gått igenom samma sak. Samtidigt är det skönt att inte vara ensam, att det finns någon som förstår.

Du skriver att du blev orolig med tredje barnet, hur klarade du den andra graviditeten, dvs direkt efter förlusten? Det går så upp och ner för mig.

Jag antar att det ska lätta bara allt går bra den här gången och vi får vår tredje lilla i famnen. Längtan är ju tudelad, dels saknar jag vår dotter som person men dels längtar jag efter en liten. Men syskon ersätter ju inte varandra och jag tror det är det jag har svårt med när det gäller gratulationerna också, folk ser så lättade ut när de får veta att jag är gravid, de tänker väl att allt ska bli bra nu igen. Men det blir det ju inte. Det är nog som du säger att man aldrig riktigt blir sig själv igen. Fast kanske det inte behöver vara en dålig sak att aldrig bli lika naiv som man var? Åtminstone kan jag lugnt säga att jag lärt mig mycket om livet det senaste året.
Våga
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 01 sep 2012, 16:39

Re: När känns det lättare?

Oläst inläggav Natasha » 02 nov 2012, 18:04

Ja så upplever jag det också - att jag vuxit. Och det är en bra sak.

Första graviditeten efter förlusten var nog också tung - men jag var på något sätt säker på att det skulle gå bra (förutom i slutet då jag var ganska hysterisk nog och det blev igångsättning pga detta). Sen hade jag inte den kraften kvar när jag blev gravid igen och då fick jag depression.

Och nu är jag ganska underlig och distanserad till hela min graviditet. Jag undrar om jag blir hysterisk snart. Får se.

Stor kram åt dig och all lyckönskan! :kram:
Mamma till tre barn varav ett ännu är i dagis.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5474
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd

Re: När känns det lättare?

Oläst inläggav Våga » 25 jan 2013, 20:18

Hej igen, och först av allt grattis Natascha, såg att ni fått er bebis nu. Hoppas allt går bra för er med den nya lilla. :heart:

Här kämpar jag vidare, graviditeten känns tyngre för varje vecka som går för den påminner så konkret om hur det var senast. Alla lyckokänslor påminner om att vi hade dem senast också och att de plötsligt förvandlades till en stor sorg. Jag saknar min lilla flicka så otroligt och det är svårt att våga se fram emot babytiden. Men försöker mitt bästa.

Tyngst är nog nästan när så gott som ingen annan frågar om sorgen och vårt förlorade barn utan bara om graviditeten och den kommande babylyckan. Alla andra har redan glömt bort vår ängel. Och de vill så gärna att vi ska vara så ivriga så över graviditeten. Nå det är ju lättare att prata om en baby som är på väg än om en som är död. Nog menar de väl bara väl alla, men en del är bara så himla plumpa, tänker inte alls efter hur sårande deras ord kan kännas.

Oron är starkare vissa dagar, medan andra dagar känns okej. Men lång tid är det kvar ännu och det är så absurt när jag känner att livmodern är en så osäker plats för vårt barn, fast jag rationellt sett vet att det är en bra plats och att allt ser bra ut.

Jag antar att det kommer att bli tyngre ännu, innan det blir bättre? Så känns det åtminstone.
Våga
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 01 sep 2012, 16:39

Re: När känns det lättare?

Oläst inläggav Natasha » 25 jan 2013, 21:45

Tack.

Ett tips är att inte läsa änglaforum om det gör dig mera orolig. Jag skulle kunna läsa hur mycket som helst men det gör mera ont än gott.

Jag försökte tänka att chansen att få en levande baby när dom mest kritiska veckorna passerat är hela 99%. Risken att förlora en baby är en på hundra eller lite mindre. Kanske en på hundrafemtio i verkligheten. Och av dom är hälften någon känd orsak. Så chansen att få en baby är ganska stor ändå. Sådana här tankar hjälpte mig nu på slutet. (Någon kanske tycker över 99% chans att lyckas är dåliga odds men för den som mist ett barn känns det säkert ofta som om man hade mycket mycket sämre utgångsläge än så. Själv upplevde jag att chansen var 50% för oss...)

Jag blev så förvånad att hon överlevde den farliga tiden i magen.

Nu är det sen att oroa sig för psd i ett år. Vi har andningslarm i hennes dagsäng men på natten sover hon i min säng.
Mamma till tre barn varav ett ännu är i dagis.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5474
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd



Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Änglabarn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 4 gäster