Berättelsen om Aku

För oss som har förlorat ett barn.

Moderator: mamma eva

Oläst inläggav Skruttan » 06 jan 2006, 20:14

Jag vet inte vilket som är värst att missta barnet i ett tidigt skede av graviditeten eller just vid fullgången tid. Jobbigt är det ju hur som helst. Till all lycka har jag och min sambo ett väldigt starkt förhållande (vi skulle nog inte vara tillsammans i dagens läge annars...) och vi har båda pratat av oss med alla kompisar och släktingar. Jag kanske mer än min sambo...
Visst är jag orolig nu då det närmar sej dagen "D" men min sambo vill inte att förlossningen ska sättas igång så vi diskuterade saken här hemma och kommer att göra som de föreslog på Jorv i torsdags. Nämligen tätare hjärtljudskontroller både från rådgivningen och mödrapkl och sen intagning på sjukhus i vecka 38 eller 39. Inte är jag så värst sugen på att ligga på sjukhus med tanke på dottern men om det är det bästa alternativet för stunden så gör jag nog så.
Som min sambo sade, att om babyn dör i magen så är det heller ingen garanti för att den sedan skulle klara sej ifall det gjordes akut kejsarsnitt eller dylikt.

Till dej Jeanette kan jag bara säga att åtminstone i Esbo så kollar de upp en mycket mer noggrannt efter en sådan här händelse och jag måste säga att det känns väldigt tryggt. Så jag gissar att de gör det på din hemort också. Och våga prata med läkaren/rådgivningstanten om hur du känner det, det är enda sättet för dom att kunna hjälpa dej ännu mera!
Lycka till i framtiden, jag återkommer säkert här på denna sida när jag vet hur det har gått den här gången :)
Bild
Bild
Skruttan
 
Inlägg: 68
Blev medlem: 14 okt 2005, 10:19
Ort: Esbo

Oläst inläggav Westan » 07 jan 2006, 18:49

Kika:
De låter väldigt lika hos er som hos oss. Vi tackade nej till psykologhjälp och har "trakasserat" släkt o vänner istället, jag mycket mera än gubben som är gräsligt praktiskt inställd och vill mest bara glömma och gå vidare.
Din sambo har ju alldeles rätt i det han säger men det är svårt att ta till sig, man vill ju undanröja alla om och men... Jag tycker att det låter som en bra lösning att bli inlagd på sjukhus (om än trååååkigt att ligga på sjukhus) och det visar också att vårdapparaten bryr sig och tar hand om dig och tar din oro på allvar!
En sak som gör det enklare är att man är öppen och pratsam. Min barnmorska har flera gånger "berömt" mig för att jag är så öppen och frikostigt delar med mig vad jag tycker o tänker. Jag har nångång lärt mig att folk inte kan läsa mina tankar, man måste säga hur det känns för att få den hjälp man behöver!
Kramar och böner till dig o din familj för att ni ska kunna njuta lite oxå av graviditeten och för att allt ska gå bra!
Änglason nov. 2005
Passar på att leva livet medan jag väntar på mirakel
Användarvisningsbild
Westan
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 579
Blev medlem: 16 jul 2005, 19:53
Ort: Väståboland

Oläst inläggav Taotao » 07 jan 2006, 18:59

Även jag vill sända styrkekramar till er båda, Janette och Kika. Det måste vara fruktansvärt att förlora ett barn. All lycka till er i framtiden.
Kramar från hela vår familj.
Dotter maj-04
Son oktober-06
Användarvisningsbild
Taotao
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 693
Blev medlem: 09 jun 2005, 14:00
Ort: Esbo/ sommarvilla i Åbolands skärgård

Oläst inläggav Soli » 07 jan 2006, 20:29

Ja inte kan jag heller något annat än gråta en skvätt för era änglabarn jag med .




Att mista ett barn är inte roligt om det sen är fullgånget eller ej. Genast när man känner sparkarna av barnet i magen blir ju allting mycket verkligare, då vet man att det bor ett barn i ens mage.

Att prata om det hemska är det bästa man kan göra . Om det så är med proffessionella eller vänner. Kanske ännu bättre om de är vänner för då vet vännerna hur de skall förhålla sej till en sen.

Jag har inte själv mist något barn men jag har fått ett handikappat barn och det kändes precis som att "springa in i en vägg och sen trilla ner i en ravin.

Vad jag miste var alltså det "friska barnet "jag väntade att jag skulle få. Istället fick jag ett "annorlunda barn ". Det går också även om det är annorlunda .
Att ramla ner i ravinen gick fort men att komma upp igen tog lång tid.

Kanske det inte går att jämföra med era upplevelser men jag ville ändå skriva det.

Livet går ändå vidare och vi med det.

Hoppas att allt går väl för dej Kika. Håller"tummarna " (det gör det säkert ).

Och för Janettes del hoppas jag att det nya året ger dej något nytt att tänka på. Kanske en ny graviditet med en ny baby.

En STOR KRAM till er båda !
Soli
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 401
Blev medlem: 20 maj 2004, 11:44

Oläst inläggav Mamman » 16 jan 2006, 23:07

Änglabarnet Aku finns kvar i ditt hjärta för alltid!
Kram..snyft..
Användarvisningsbild
Mamman
Silvermedlem
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 28 jul 2005, 10:59

Oläst inläggav Lilly27 » 17 jan 2006, 13:28

Berättelsen om Akus liv är verkligen rörande och jag fälde många tårar när jag läste den (och dagarna efter). Lycka till i fortsättningen.
Lilly27
Silvermedlem
 
Inlägg: 109
Blev medlem: 21 apr 2005, 20:01

svar

Oläst inläggav Tigerlilja » 22 jan 2006, 17:07

Kan inte svara, gråter bara. :cry:

Kramar till er. Lycka till!
Dotter -98, son -06, son -08, ängladotter -11, dotter -12
Användarvisningsbild
Tigerlilja
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1878
Blev medlem: 07 jan 2006, 13:34
Ort: Helsingfors

Oläst inläggav bansku » 23 jan 2006, 01:45

Finner inte ord :cry: :cry: :cry:

En stor styrkekram till er båda.
Bild

Bild
bansku
Silvermedlem
 
Inlägg: 100
Blev medlem: 15 aug 2005, 17:11
Ort: österbotten

Oläst inläggav Celinda » 23 jan 2006, 15:32

Det enda man inte vill höra är jag förstår hur det känns...åtminstone inte från dem som inte kan förstå.Om man inte förlorat ett barn själv kan man aldrig förstå tomheten...saknaden och längtan..
Kramar till er.

Ska försöka ta mig tid och ork att berätta om vår lilla älskade Saga...som blev en ängel..
Barn: Saga *10.04 2003- +17.07 2005
Storebror 19.10 2005
Lilla syster 26.9 2007
Användarvisningsbild
Celinda
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1088
Blev medlem: 18 jan 2005, 10:28
Ort: Åland

Oläst inläggav Isa » 03 apr 2006, 21:34

Stora kramar till er. Hoppas innerligt att er Aku snart får bli stolt storebror och från himlen vaka över sitt syskon.
Skulle vilja säga något för att trösta men jag finner inga ord, saknar ord.
Tårarna rinner då jag läser om er Aku. Hittade några dikter som fick mig att tänka på dig Janette för jag kan inte annat än beundra din styrka och din livsbejakande inställning.
Kramar, Isa


*************************
Your little one...

Our time together was short, but our touch enduring.
The love you gave me was sufficient for a lifetime, such was our bond.
Your special gift to me, Mum and Dad, was my birth.
My special gift to you was the strengthening of your love for each other.
The tears you now cry are meant to flow.
I am still yours.
When you feel alone, remember I am with you.
When you feel sad, remember me and be joyful.
When you feel despair look for my rainbow, and I will be there.
I am yours, Your little one.

Author unknown

*********************

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka
att skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
att ta del av den
att falla till botten, slå sig hårt
att alltid komma upp igen
Att vara stark är
att våga hoppas när ens tro är
som svagast
att se ett ljus i mörkret
att kämpa för att komma dit.

~ okänd ~

****************


"Vid himmelens grind där blåser en vind
från närmaste stjärna så sval mot din kind.
Vid himmelens port står tofflor i rad
när barfota änglar går molnpromenad.
I himmelens sal är väggarna blå.
Där leker vår herre tittut med de små”.

******************
Storasyster, mellanbror och lillebror
Användarvisningsbild
Isa
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1012
Blev medlem: 23 okt 2003, 23:44

Oläst inläggav Sjöstjärna » 12 apr 2006, 00:05

:cry: Många varma ljusa tankar till er bägge, Janette och Kika! Tänder varsitt ljus för era barn. Vill gärna dela några rader av Tove Jansson med er, de tröstar mig då jag tänker på dem som lämnat oss.
"Det kom en vind från havet in, med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik.
Nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig några skor.
Han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor"
Sjöstjärna
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 532
Blev medlem: 08 feb 2006, 12:07

Oläst inläggav Skruttan » 12 apr 2006, 08:50

Tack alla som har skickat sina styrkekramar till oss. Kan berätta att jag för 2 månader sedan blev mamma på nytt, till en liten tös. Allt gick bra även om förlossningen igångsattes pga min oro. Kanske var det likaså bra för när tösen kom ut hade hon en knut på navelsträngen... Vet ej hur det gått ifall vi gått tiden ut! Men bra mår vi nu och njuter så av varandra och av livet :)
Bild
Bild
Skruttan
 
Inlägg: 68
Blev medlem: 14 okt 2005, 10:19
Ort: Esbo

Oläst inläggav Natasha » 02 jun 2006, 21:44

Westan skrev:Jag har hört om de som förlorat sina barn i magen och jag är glad över att jag fick föda ett levande barn för jag kan inte föreställa mig hur man orkar o klarar av att föda när man vet att barnet redan är dött. Bevisligen klarar man av det och överlever men just då, där i den grymma sorgen och frustrationen över att inte kunna väcka barnet till liv igen... :?:
Jag har blivit lovad mycket effektivare uppföljning under nästa graviditet och möjlighet att bli sjukskriven från dag ett för att undvika alla "om". Jag kommer att vara mycket mera allärt och fundera mycket mera på vad som känns nästa gång.

Kika: Jag kan bra förstå att du vill sätta igång förlossningen lite tidigare för säkerhets skull och jag kan inte se någon orsak till varför du skulle nekas det.
Jag håller tummarna!


Hur ofta kan man få bli kollad nästa gång, tror ni? Jag var mycket stressad under den här graviditeten och mådde illa. Jag tror inte jag skulle ha mycket psykisk ork kvar att klara mitt jobb under en ny graviditet.

Min största skräck är att förlora ett fullgånget barn. (Vår dotter Saga föddes i 26+1.) Så jag tänker också be dom sätta igång senast på beräknade dagen. Åtminstone vill jag komma in till avdelningen då och ha hjärtljuden under noggrann uppsikt. Fast inte vet jag nu om det skulle hjälpa mycket. Usch, varför får inte gravidtet vara en glad sak längre. Jag önskar solen tillbaka.

Angående citatet, jag klarade lyckligtvis av att njuta av förlossningen fast Saga var död, men med ett fullgånget barn vet jag inte hur jag skulle orka. Nu har själva födandet i sig dessutom inget nyhetsvärde för mig längre.

Natasha
Mamma till tre barn varav ett ännu är i dagis.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5474
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd

Oläst inläggav Westan » 03 jun 2006, 15:50

Natasha:
Kan hända att det beror väldigt mycket på hurdan rådgivnings"tant" du har men att du utan större problem kan få sjukledigt är jag säker på. Sen är ju frågan om det är bättre att gå hemma och oroa sig eller om det är bättre att vara på jobb och inte hinna tänka på graviditeten hela tiden...

Jag hoppas verkligen att det ska gå bra med nästa barn så att det inte blir en sån skräckupplevelse att vara gravid! Jag kommer nog säkert att klättra på väggarna nästa gång av oro, eller så kopplar jag helt av den sidan... Tiden utvisar.
Änglason nov. 2005
Passar på att leva livet medan jag väntar på mirakel
Användarvisningsbild
Westan
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 579
Blev medlem: 16 jul 2005, 19:53
Ort: Väståboland

Oläst inläggav Westan » 05 nov 2006, 22:13

Aku
Det har snart gått ett år sen du föddes och dog. Du är i mina tankar varje dag och jag saknar dig så. Jag är så arg för att du inte fick bli kvar hos oss fast jag ändå är glad att du inte behövde stanna och lida. Vi har försökt göra dig till storebror men ännu har inget hänt. Jag blir så avundsjuk och ledsen när jag ser andra mammor med sina barn. Varför är min famn tom!
Aku, när du springer förbi Gud, skulle du kunna stanna och berätta för Gud hur mycket din mamma saknar ett barn?
Hälsa fammo och alla andra!
Mamma
Änglason nov. 2005
Passar på att leva livet medan jag väntar på mirakel
Användarvisningsbild
Westan
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 579
Blev medlem: 16 jul 2005, 19:53
Ort: Väståboland

FöregåendeNästa


Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Änglabarn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 6 gäster