Hur gör ni?

[A]

Har några frågor och funderingar..

Hur gör ni andra som har barn som är hos den andra föräldern varannan vecka? Skickar ni med en väska med alla kläder barnet kan behöva under helgen? Eller har den andra föräldern vad som behövs hemma hos sej och betalar för sånt? Hur mycket betalar er fd i underhåll, eller betalar han/hon alls nåt?

Jag vet varken ut eller in vad jag ska göra och vad jag kan kräva av pappan. Är nu över 4 år sen vi separerade, har 2 gemensamma barn.
Första året hade vi barnen varannan vecka, något som verkligen inte alls fungerade. Det för att pappan inte gick med på något annat än det för att slippa ge mig några pengar. Jag fick barnbidraget (utan ensamförsörjartillägg) och då ansåg han att jag skulle stå för alla kläder, dagisavgifter och försäkringar. Jodå, HELA dagisavgiften skulle jag betala fast han hade barnen varannan vecka! Vad annat kunde jag göra, räkningarna kom i mitt namn, gav jag nån räkning åt honom blev den obetald och jag fick kravbrev.

Sen då det gått 1,5 år, och han träffade sin nuvarande sambo gick han helt plötsligt med på att bara ha dem varannan helg. Då blev det äntligen lite lättare, efter att ha haft ett rent helvete ekonomiskt för nu började jag få ensamförsörjartillägg och underhållsstöd. Men fortfarande behövde han ju inte betala en cent i underhållsbidrag (är privatföretagare och fifflar med bokföringen + en del svartinkomst)

Nu har jag slutat skicka med kläder då barnen far dit och sagt att han får så lov att skaffa vad de behöver när de är där. Och nu vet jag att flera av er tänker att jag är dum som inte tänker skicka med kläder längre. Men då kan jag berätta att jag tröttnat på att köpa kläder som barnen hinner ha några gånger, sen lämnar de hos pappan och kommer tillbaks då de är för små eller söndriga. Kläderna "bara försvinner"! Jag har varken lust eller råd att köpa en massa kläder som jag sen inte ser röken av förrän de är oanvändbara. Sen har jag också flera gånger sett att pappans sambos barn har mina barns kläder på sej som JAG har köpt!

sen de helger barnen egentligen ska vara där har de många gånger andra planer så att de inte kan ha dem. Då får de tllbringa helgen hos farföräldrarna eller pappans bekanta. Vilket jag får veta efteråt, annars kunde de lika gärna få vara hemma de helgerna. Men jag har förstått att pappans sambo helst inte vill att barnen ska vara där. Det är bara hennes barn som gäller.
Barnen har flera gånger sagt saker som"Hos pappa får vi inte hämta posten, det är bara xx´s barn som får göra det, och "hos pappa får vi inte titta i skåpen, det är bara xx´s barn som får det, för vi bor inte där. Och liknande saker.

Och nej, pengar har de int dåligt med, då skulle de inte ha råd att köpa nya bilar, åka till södern (hennes barn är givetvis med, men pappans och mina inte ens tillfrågade) fyrhjulingar skotrar och minicrossar har de så klart också råd att köpa.... och nej det är inte hans sambo som e rik och har råd med såna saker, hon är vårdledig med deras barn (hon har två sen tidigare och ett tillsammans med mina barns pappa)

Jo jag är bitter, är det inte fel att han har pengar och har råd med en massa saker. Men har inte pengar att betala underhåll med, bara för att han av pricip inte ska ge några pengar åt mej. Fattar han inte att det är för barnens skull underhållet ska betalas. Börjar vara så trött på att behöva vända och vrida på varje cent för att få ekonomin att gå ihop.

Blev väl långt och råddigt detta nu, men behövde bara få skriva av mej. Tar gärna emot råd om hur ni gör och skulle ha gjort i min situation.


Skulle egentligen skriva i ensamstående kategorin, men kunde inte som anonym...

[Peetra]

anonym har nog behörigheter att skriva i Ensamstående-kategorin, man loggar in med

Kod: Markera allt

anonym

och lösenordet

Kod: Markera allt

mammapappa

mvh Peetra.

[Pipi]

Styrkekram! (Och dela med dej av den till barnen, lite så där i smyg utan att de fattar varför!)

Jag lider både med dej och med dina barn. Jag har själv ingen förståelse för varför föräldrar som är ålagda att betala underhåll ser det som en så enorm utgift! Det kostar ju faktiskt att ha barn!! Men, har man dem bara ett par dagar varannan vecka så märker man ju kanske inte det. Kan nu bara prata för mina egna barns utgifter: försäkringar, hobbyn, skolbuss (de små har för kort väg att vara berättigade till gratis skolskjuts), kläder (2 av dem har samma storlek så det går inte ens att ärva av varandra!) mobiltelefoner, mat, internatsavgifter, skolmaterial, fickpengar, mopedutgifter etc etc.. Listan kan göras låååång.

De får lite högre summa än minimiavgiften, men det är inga många tior. Ändå för jag töja och sträcka på pengarna. Nu är jag dessutom vårdledig med min nya sambos och mitt gemensamma barn så mina övriga inkomster är minimala. (Det är förvisso nåt jag absolut inte kan beskylla exet för. ) Tur att jag har sambons inkomster att nagga i kanten när egen kassa är tom.

Angående kläderna så packar mina flickor själva en kasse med ombyten de tar med sej. Blir nåt kvar hos pappa är det bara att vika in där efter det. Så på den fronten är det inga problem. Det enda de har haft därliggande konstant i klädväg är gummistövlar och pyjamasar. Stövlarna var lite klumpiga tyckte de (när jag för en gångs skull trodde mej ha gjort ett billigt köp! ) så de fick bli reservstövlar hos pappa. Pyjamasar har de hittills haft med hemifrån som jag köpt,de fått till present eller ärvt. Sonen kommer och går där lite hur han har lust så han har alla sina saker hemma här och tar bara med lite om han blir längre. Vi bor ändå såpass nära varandra.

Jag vet att det är svårt, men försök att inte låta det här ta din energi. Försök komma ihåg allt som är positivt och njut av det lilla i vardagen. Det blir bättre med tiden. Jag lovar!!

[anonym]

anonym har nog behörigheter att skriva i Ensamstående-kategorin

Jo, märkte det sen Men nu e den ju på rätt ställe ialla fall

Tack Pipi för att du delade med dej av din situation. Vad bra att det verkar fungera med att kläder kommer med hem, eller att det bara är att hämta om det lämnar dit. Jag försöker tänka på att det kanske börjar fungera bättre här också då barnen blir lite större och börjar hålla reda på saker och kläder själva.

A

[Pipi]

Jo det funkar bra, men mina flickor är ju redan 9 och 10 så det är ju de själva som packar och kommer ihåg. Då du skriver om dagisavgifter förstår jag att dina barn är yngre.

Vad som slog mej när jag skrivit klart var att jag glömde skriva om det att dina barn själva inser att de blir förbisedda hos sin pappa. Har du försökt ta upp det med pappan? Det är en hemsk känsla hos ett barn när det känner sej åsidosatt, speciellt när det är av sin egen förälder. Ge dina barn allt ditt stöd och lyssna på dem och uppmuntra dem till att prata av sej hos dej. Det är ett enormt stöd att ha någon man vågra prata av sej hos.

Det där att era barn slussas vidare till andra om pappan själv inte ser sej hinna sköta dem under hans veckoslut; att vara hos farfar och farmor tycker jag för egen del att inte är ett så dåligt alternativ (beror ju självklart på förhållandet farföräldrar/barnbarn) för barn behöver känna gemenskap med sina äldre släktingar också. De kan kanske utveckla en bättre relation till dem och iaf känna sej trygga och älskade där. (Har du själv bra kontakt med farföräldrarna och kan du ev ta upp det med dem att de kunde vara mer närvarande hos dina barn? Kanske rentav berätta för dem hur barnen känner sej undanskuffade hos pappa och hans "nya barn"?) Däremot tycker jag inte att pappas kompisar är ett bra val. Inte alls. Då håller jag med om att barnen hellre skulle kunna vara hemma hos dej.

Mer styrkekramar!! Vill du pm:a mej privat är det okej!

[anonym]

Jo, jag har nog försökt prata med honom, å sagt att barnen inte mår bra som det är nu. Och att dom kanske inte alls vill komma dit mer när de blir större, om det fortsätter på samma sätt. (Ena barnet "strejkar" redan rätt ofta då det är pappahelg) Men till svar fräste han bara tillbaka, att du får ju som du vill då! Försökte nog säga att jag vill nog att dom ska ha en bra relation med honom också. Får ju se hur det blir, kanske det tände en lite lampa i huvudet på honom ändå.

Jo, att dom är med farföräldrarna är ju nog ett bättre alternativ. Dom vet nog också hur läget är. Men jag undviker så mycket som möjligt att ha kontakt med min fd svärmor.

A

[anonym]

Ja du,de där är ganska "vanligt" om man kan säga så.TYVÄRR måste jag tillägga.
Jag har barn,som bor med mej.Pappa betalar underhåll,jag får barnbidrag.Jag står för alla utgifter,ser till att dom har kläder.Packar med en kass då dom åker till pappa...

Det jag int riktigt förstår e VARFÖR int dina barns pappa ska betala underhåll?
(nu ha jag bara läst ditt första inlägg)
Eftersom barnen bor med dej och träffar pappa varannan helg.Han ÄR ju underhållskyldig.OCH kan int han betala skall ju kommunen där du bor betala.
De där skall du GENAST kontakta KELA/FPA och ansöka om!!
De är INTE rättvist att han slipper undan.

Har ni alls till "pappers" hur ni har barnen,eller har ni bara sinsemellan kommit överens om att "så här gör vi"?

Sen huruvida du bör skicka med kläder eller ej vet jag inte.JAG personligen tycker man bör se till barnens bästa.
Och tycker då att den som erhåller barnbidrag SKALL se till att barnen har ändamånsenliga kläder.
Man kan ju alltid inhandla på loppis kläder att ha hos pappa,man får JÄTTE snygga kläder BILLIGT seconhand.
Men jag förstår ochså hur frustrerande de måste vara att inte få hem alla kläder tillbaka.(det har jag själv upplevt)
Jag packade med kläder i massor,tillbaka hem kom knappt en tredjedel.
De var under en period han levde ihop med en slarvmaja.
När hon flyttat ut hittades det en massa kläder utomhus på en "soptipp" som tillhörde mej..TREVLIGT!!

Sen kan jag int förstå varför era barn behandlas orättvist hos pappa.VARFÖR i he****e ser int HAN det och gör nåtning åt det?
Uch o fy för såna som gör skillnad på DINA MINA O VÅRA BARN...Kan int alls svälja sånt.

Jag önskar dej iaf ALL lycka till ...följer med tråden ..

Kramar "snoopy"

[anonym]

Jag får nog underhållsstöd, det från fpa. Men pappan betalar inget, eftersom han enligt papperna har låg inkomst, fast han verkligen inte har det. ( Borde nog stå nånstans i första inlägget, svarta inkomster och och fiffel med bokföringen)

Då barnen far till pappa får de ha "sämre kläder" som börjar va lite urtvättde men nog helt användbara. Har slutat skicka dit dem med bra kläder, så det nu int harmar så mycket om de lämnar dit. Tyvärr bor vi på rätt liten ort. Finns nog ett loppis, men Snygga kläder till bra pris hittar man int där. Ialla fall vill inte jag betala halva nypriset för färdigt urtvättade och nötta kläder. Man hitta nya kläder till samma pris på rea.

Nä, jag kan inte heller förstå varför man ser skillnad på dina och mina barn. Dom hör ju ändå till samma familj, och då ska det också vara samma regler, fast inte alla bor där. Jag kan nog inte heller förstå varför pappan inte gör något åt att de blir orättvist behandlade.

A

[sir.k]

kan ju lägga in en kommentar från en manlig synvinkel
själv betalar jag underhåll 290 ege i månaden för mina båda ungar, och det ligger väl över minimi med tanke på jag har dom 8 nätter i månaden..
dock deltar jag ju inte desto mera i andra utgifter än det som vi å barnen brukar handla åt oss som vi tycker behövs...
samt jag har ju fixat boende åt mig själv som ska betalas varje månad..
angående klädväg brukar dom ha med sig varsin väska hit med kläder och en del lämnar hit ibland, efter som mitt ex sa åt mig då jag flytta jag ska f-n int tro att jag får några leksaker eller dylikt åt ungarna hit, det får jag allt fixa själv

MEN
min situation är väl lite annorlunda för personligen måste jag nog också vända på slantarna, till en del beror det på att jag inte fick egentligen nånting då vi skilldes utan hon ansåg ju det mesta var hennes, så jag har fått börja om från början med allt, och tro mig, e inte lätt då man e man att t.e.x skaffa kökstillbehör (hon tog t.ex flaggstång, veden jag kluvit etc etc etc mer eller mindre skrattretande saker)

men har hitta en "kvinnlig" sida då man själv ha köpt gardiner,falldat upp å ja i veckan köpte jag ny matta

nu förstår jag ju att den ekonomiska sidan hos ditt ex inte verkar vara ett problem, vilket ju gör en väldigt fundersam varför han inte tar mera ansvar än så??? jag försöker ju så mycket jag kan åt mina ungar å lämnar utan själv före om det måst..

konstiga i mitt fall e att verkar som om exet klara sig bättre ekonomiskt än mig, har ju att göra en del med underhållet, men också att hon torde ha rätt till bostadsbidrag fast hon bor i hus, men inte JAG, enligt kelas normer då jag bor ensam får jag ha max 45 kvadrat eller nåt sånt för bidrag, men dom e ju 3 st på 120 kvadrat och har rätt till det!
hur ska man bo på 45 kvadrat med 2 ungar varannan helg?
en liten poäng här e ju att det kan va orättvist båda vägarna beroend på hur man ser på det..

har dock inga bra råd att ge, för e ju i en liten svår situation själv så vore ju som om en blind ledde en blind...
men tycker det inte e riktigt "manligt" att vara så där, fast vi män vill vara det mest hela tiden ...en riktigt karl tar sitt ansvar oberoend om han vill de ele int

hoppas det löser sig, och antar det inte är en idè att säga till på skarpen hur det ligger till?