Skilld med problem

För andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen.

Moderatorer: IdaLotta, Peetra

Skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 09 jan 2010, 11:56

Jag har följt med detta forum en del de sista åren, pga mina egna relationsproblem å tänkte jag kunde fråga andra nu efter en lång tids grubblande...

En kort historia vad som varit e att vi har 2 flickor tillsammans på 3 och 5 år. Våra problem började för en några år sen och jag gjorde det misstaget att jag trodde bara jag e tyst blir allt bra (frun i huset var ganska dominerande), men nej bubblan brast till sist och vi bodde isär en tid och gick i familjeterapi över 1 år innan jag insåg faktum att det kommer inte att gå, så det blev skilsmässa. Okej, det var den korta versionen......

Nu har vi kommit så långt att jag har eget ställe och hon har eget ställe, jag har barnen 8 nätter i månaden och personligen tycker jag det funkar relativt bra bortsett från vissa motgångar som man får räkna med....
och nu problemet då....

Saken e den att den äldre har börjat säga hon inte vill vara med pappa, att hon inte tycker om mig...jag förstår inte varför och började prata försiktigt med henne, då kommer det fram att mamma säger vi tycker inte om pappa å vi ska inte prata om pappa i vårt hus, och redan det e ju fel enligt mig..
nu har ju en ny kommit in i bilden och hon har träffat barnen en gång över en kaffekopp som bara var en snabbvisit, och det la ju fart på skitsnacket, så min äldre dotter gråter att hennes mamma säger hon måst ha en ny mamma, och åt mig säger mamman jag förstör barnen och inte förstår nånting..
men inte kan ett barn ta skada över att en "kompis" kommer över på en kopp kaffe som tog max 1 timme..

okej jag förstår mammans frustration men jag tycker hon tar barnen som en spelbricka för att jag ska börja må så dåligt som möjligt, jag försöker prata med henne på en vuxen nivå men e helt hopplöst, får höra såna saker av henne som får mig att gråta..

senast igår försökte jag att vi måste prata angående barnen, att jag inte accepterar att det sägs hemma hos henne vi int tycker om pappa och inte pratar om honom, då blev ett rytande svar att jag manipulerar dottern att säga saker som jag vill höra så det ska lägga mamman i dåligt ljus, och hon gör absolut inget fel! (hon har väldigt svårt att acceptera hon gör fel och stor stolthet)
ända villkoret vi kunde prata om saken var att om den äldre får vara med å höra allt, jag vägra å sa hon har inget med saken att göra..

alla i min bekantskapskrets säger jag gör allt rätt å precis som man ska göra för barnens bästa, men ändå så skriker exet om hur jag förstör barnen...
jag försöker diskutera men går absolut inte..
jag e i en hopplös situation då exet hittar på falska anklagelser, å pratar "illa" om mig så barnen hör, och försöker jag prata om det så "manipulerar" jag barnen..
vet inte vad jag ska göra, ska jag helt enkelt inte bry mig i henne och inte alls prata med henne å göra mitt bästa bara, eller ska jag envisas med att försöka disskutera det..?????
enligt mig så tror jag hon skulle behöva få nån typ av hjälp, och enligt familjeterapeuten så sa hon samma sak, men när stoltheten e stor å man int gör nåt fel så e det ju svårt att visa man e svag..
det har blivit på gränsen till sms terror ibland så har sparat alla sms ifall det nångång blir en tvist, för sånt prat säger inte en frisk människa..

själv vill jag leva nu efter åtminstone 2 års lidande å tårar, förstår inte ibland att man orkat, men jag försökte in i det sista..jag börjar äntligen se ett ljus i tunneln och få mitt liv på rätsida, men ändå så försöker exet att tynga ner mig allt det går, å skryta över hur bra hon är, och tyvärr lyckas hon med det ibland..

en låång historia väldigt kort och flummigt, men måste vända mig till nån å prata av mig trots att jag själv e ensam till familjeterapi fortfarande.dom försökte få exet dit ensam också men det var omöjligt..

Det e inte bara männen som gör det svårt för kvinnor utan det kan vara andra vägen också..
försöker va stark, men känner det börjar inte finnas så mycket ork mera, och att återvända e inte ett alternativ mera..

oj jag e bra på att flumma :bla:
och tja, finns väl ingen egentlig fråga å kanske inget svar, men råd och om nån har liknande situation vore det roligt att höra erfarenheter, om int annat kändes det lite bättre att skriva av sig lite...

Lite off topic men varit bra att läsa man inte e ensam med svåra situationer, det hjälper ju en att gå framåt
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: skilld med problem

Oläst inläggav Pipi » 09 jan 2010, 14:00

Jag tycker det är bra att du går i terapi, även om du tyvärr tycks få gå ensam. Men det hjälper dej säkert att hålla huvudet kallt och fötterna på jorden.

Jag har så svårt för människor som använder sina barn som spelbrickor, ja rentav som slagträn för att kunna ge igen åt sina ex. Man måste kunna släppa och gå vidare med barnens bästa som ledstjärna. Jag är nog en sån som kan gå och älta för mej själv, men jag har lärt mej att säga ifrån, rätta till, ge MIN version och sen lämna det. Det är svårt, men du är nog på god väg!

Har inga goda råd att ge. Vill bara säga att du är väldigt välkommen i "klubben" här och du har min fulla sympati och förståelse! Sanningen brukar segra till sist! Styrka!! :kram:
Mamma till sex barn i åldrarna 23, 22, 19, 12, 11 och 4.
Pipi
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 3361
Blev medlem: 20 feb 2005, 21:43

Re: skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 09 jan 2010, 14:56

Jag tycker att jag blivit mycket bättre att stå på mig...
Exet ringde idag å sa jaha var det nåt problem? :hm:
Det blev en hel del sagt å jag stod på mig å lag ner foten att nu räcker det, jag ser mig själv som en bra pappa så gott jag kan å hon ska int få tynga ner mig mera...
Då plötsligt drog vi upp gammalt groll som hänt för 2 år sen, insåg då att jag äntligen står över dehär nu, det var ett sista desperat försök att såra mig å göra det svårt...
Själv erkände jag att jag gjort fel, å e inte stolt över det, men gjort e gjort å man måst gå vidare, onödigt att älta det mera nu...
De e fortfarande tungt, å svårt ibland, men man kämpar vidare!
Å tack tack!
Alltid bra att få fumla av sig lite. :clap:
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav Miko » 09 jan 2010, 20:24

Låter jättehemskt :( Hoppas ditt ex inser vad hon sysslar med och slutar med det!

Kämpa på! :kram:
Miko
 

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 10 jan 2010, 12:48

Det förstår jag, att man e sårad, frustrerad å arg, och det måste få sitt utlopp nånstans å jag e ju den som det tas ut på... och det är helt okej, det kan jag acceptera. Att det blir att försöka få en att må dåligt pga barnen e bara fel...

Denhär helgen e dom hos mig och jag hade fått en bild av att det blir grymt svårt och besvärligt... Men det visar sig att det går hur bra som helst och vi har superkul tillsammans! Så vet inte riktigt vad jag ska tro..

För att nu peppa sig själv lite tycker jag att jag inte gör ett dåligt jobb alls som pappa och har mer eller mindre bestämt mig att göra mitt bästa som vanligt och ignorerar helt skitsnacket..
Senast igår så sa exet åt mig att hon antagligen måste till psykolog med den äldre bara pga mig! och målade upp bilden hur mycket problem hon får senare i livet bara för min skull. Jag blev en aningen upprörd och sa tösen e 5 år, de ska inte alltid vara lätt med en sån, man kan inte ta ut saker i förskott på det viset... och givetvis blir ju barnen påverkade av en separation, det tror jag inte man slipper, men man måste ju bara göra sitt bästa av situationen. Jag tror personligen att ifall vi skulle ha fortsatt tillsammans hade nog barnen tagit "skada" också, för inte tycker jag barnen ska se ett par föräldrar som är olyckliga tillsammans, och ihop endast för barnens skull..

Visst, jag var ju den som skulle leva som en kärnfamilj och hade bestämt mig i ett tidigt skede att vad som än händer, ska barnens föräldrar vara tillsammans!!
Men vissa gånger måst man bara acceptera att det inte går, att man inte kan tvinga fram nåt och att man misslyckades..
Jag är ju medveten om att jag gjort MYCKET fel, och visst har jag sårat ordentligt, e inte det, men har funderat mycket på varför det blev som det blev, och påminner mig alltid att man måste vara 2 för ett problem, fast det försöks säga allt e mitt fel..
Exet säger jag har nytt liv och har glömt allt som varit tidigare, men det e helt fel, jag VILL inte glömma, tycker det e viktigt att komma ihåg så man inte (förhoppningsvis) gör fel igen, hur det INTE skulle vara, även dåliga erfarenheter är en lärdom..
Jag har absolut varit ner i botten, folk skulle tvinga mig till mentalbyrån, men jag vägra, för längst bak i huvet ville jag klara av att klättra upp själv å ta lärdom av saken, ta med det vidare i livet...

Nu fumlar jag igen :nicka:
Dags att göra mat åt töserna efter en kul stund i pulkbacken, pappan blev som ett litet barn igen, hur kul som helst ju!
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 12 jan 2010, 10:49

så alla vet e det mitt fel barnen har vinterkräksjuka....
jag blev sjuk igår då jag kört dom till dagis, å tänkte eftersom jag bara har en natt kvar kanske det e lika bra mamma hämtar dom, nå föga överraskande blev ju barnen sjuka också, och nu tyckt mamman jag borde inte ha kört iväg dom så kanske inte hon skulle bli sjuk å....vadå försöker ge mig skuldkänslor? och hon säger JAG e egoist? :yawn:
klart man skulle kanske "isolerat" det då, men e inte säker på jag skulle klarat av det så sjuk som jag var...nåja, e äver nu för barnen och mig åtminstone...
jobb imorgon igen :clap:
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav Peg » 12 jan 2010, 15:12

sir.k skrev:så alla vet e det mitt fel barnen har vinterkräksjuka....
jag blev sjuk igår då jag kört dom till dagis, å tänkte eftersom jag bara har en natt kvar kanske det e lika bra mamma hämtar dom, nå föga överraskande blev ju barnen sjuka också, och nu tyckt mamman jag borde inte ha kört iväg dom så kanske inte hon skulle bli sjuk å....vadå försöker ge mig skuldkänslor? och hon säger JAG e egoist? :yawn:
klart man skulle kanske "isolerat" det då, men e inte säker på jag skulle klarat av det så sjuk som jag var...nåja, e äver nu för barnen och mig åtminstone...
jobb imorgon igen :clap:


Att ta hand om barn då man själv är sjuk är inte lätt. Om hon hade nån empati i kroppen skulle hon själv ha erbjudit sig att hämta barnen tidigare då hon fick höra du var sjuk. Att reagera med självömkan är ju helt fel. Tråkigt att hon gör livet så surt för dig. Hon borde skatta sig lycklig hennes barn har en pappa som bryr sig så mycket som du gör, alla kvinnor är inte lika lyckligt lottade efter en skiljsmässa.
Användarvisningsbild
Peg
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 448
Blev medlem: 04 nov 2009, 17:02

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 12 jan 2010, 15:19

Peg skrev:
sir.k skrev:så alla vet e det mitt fel barnen har vinterkräksjuka....
jag blev sjuk igår då jag kört dom till dagis, å tänkte eftersom jag bara har en natt kvar kanske det e lika bra mamma hämtar dom, nå föga överraskande blev ju barnen sjuka också, och nu tyckt mamman jag borde inte ha kört iväg dom så kanske inte hon skulle bli sjuk å....vadå försöker ge mig skuldkänslor? och hon säger JAG e egoist? :yawn:
klart man skulle kanske "isolerat" det då, men e inte säker på jag skulle klarat av det så sjuk som jag var...nåja, e äver nu för barnen och mig åtminstone...
jobb imorgon igen :clap:


Att ta hand om barn då man själv är sjuk är inte lätt. Om hon hade nån empati i kroppen skulle hon själv ha erbjudit sig att hämta barnen tidigare då hon fick höra du var sjuk. Att reagera med självömkan är ju helt fel. Tråkigt att hon gör livet så surt för dig. Hon borde skatta sig lycklig hennes barn har en pappa som bryr sig så mycket som du gör, alla kvinnor är inte lika lyckligt lottade efter en skiljsmässa.

nu kom ju sjukan väldigt plötsligt då förståss...
tycker jag bryr mig lite vääääl mycket kanske.för nån uppskattning existerar inte alls..men tack, var ju ord som värmde riktigt bra! :nicka:
erbjöd själv jag kan ha barnen ifall mamman blir sjuk, att jag e tillgänglig 24/7, dock har jag en känsla av att av ren stolthet hör vi inte av oss :hm:
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav anonym » 14 jan 2010, 14:18

Sir.K Du är itne ensam...
Vårt "fall" har varit rätt lika somdin situation. Dvs att ex frun sabotterat och terroriserat barnensa förhållande till sin pappa. Använde samma trix som din ex att sartmåla och förbjuda att pappans namns nämns i hennes hus. Barnen fick inte tala om pappa eller mig (hans fru)överhuvudtaget hemma eller i mammans närvaro. Till en början var barnen hos oss varannan helg samt en kväll i veckan. Men p.g.a att de alltid sabboterades med hennes underliga krav och bestämmelser (hon kunde ändra tiderna mitt iallt, vägrade anpassa sig enligt pappans arbetstider, kunde skicka barnen till oss över helgen med bara trasiga innekläder så att barnen inte kunde gå ut alls, tvingade dem på enmassa hobbier så att dom inte "hinner träffa pappa" m.m.) så fungerade detta inte utan resulterade i att alla parter mådde verkligt illa.
På senare tid har barnen varit hos oss mer sporadiskt och inte så inrutat som tidigare. Barnen vet (dom är lite äldre än dina, lågstadiet/högstadiet) att dom alltid är välkommna till oss och att dom är välldigt viktiga för sin pappa och även för mej. Så nu kan dom ringa och säga att dom vill komma ,de får dom nog ytterst sällan för sin mamma, men telefonkontakten är välddigt aktiv och både jag och min man upplever att vi har fina förhållanden till barnen, mycke bättre än tidigare.

Jag vet att de låter konstigt att en pappa inte träffar sina barn regelbundet utan håller kontakten via telefon. Men jag kan i ärlighetens namn säga att både min man och jag gjort allt vi kunnat för att barnen, och vi, ska ha de så bra som möjligt. Till en början kände jag skam över att barnen inte var här så som "normala" skilsmässobarn och de var svårt för andra som inte var insatta i situationen att förstå varför vi gör så, men nu vet jag att det här var en lösning som fungerat för oss. T.om. exet har lugnat sig och kan diskuttera någotsånär sakligt med barnens pappa nuförtiden. I vårt fall har en "paus" eller "avstånd" till exet och på sätt och vis också till barnen gjort gott för oss allaoch nu börjar jag se en liten ljusning i tunneln.
Jag hoppas du/ni också kommer på en lösning förr eller senare så att alla parter kan gå vidare med sina liv. Omföräldrarna mår bra så gör barnen också det, oberoende om föräldrarna är skilda eller inte. Föräldrar har också rätt att må bra och rätt att säga stopp när den egna gränsen kommer emot. Fast manär vuxen och förälder måste man inte tåla vad som hällst!!
Mycke styrka till dej, det är inte alls lätt att vara man i en skiljsmässa, det tas iallmänhet för givet att det alltid är mannen som är skurken och "dåligheten"i det hela och man får inte just något stöd alls.
Så kämpa på, det gör vi!
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 14 jan 2010, 16:32

"Skönt" att höra att man inte e ensam, nu verkar ju ditt fall kanske en aningen mera extremt än mitt... men upplever exet ganska så schizofren mellan varven, känner knappt igen henne, ibland går det bra ibland sämre....
Jag har en hel del tankar just angående en man i en skiljsmässa, det blir s.a.s oftast så att det alltid är synd om kvinnan i situationen och mannen är den onda, fast de e inte alla gånger så... Det finns alltid två sidor på ett mynt...

Nu har ju nog jag gjort min beskärda del för att vi skulle separera så förnekar inte det, å inte gjorde jag det snyggt heller, men allt börja ju med 2 personer som hade problem tillsammans, aldrig bara ena partens fel anser jag, måst alltid vara 2 för ett problem!
Jag kanske inte ska gå in på mina tankar just ur en mans synvinkel i en separation i risk för att jag kanske kan stöta mig med flera, men jag har personligen uppfattat det som om jämställdheten har på nåt vis slagit över..

Jag har alltför mycket tankar ibland allt från familjeterapi till relationer till barnens välmående, men försöker hålla det på en normal nivå :hm:
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 24 jan 2010, 09:17

då hände det igen...alltid då man har barnen tydligen..
jag ger upp nu, verkar vara stört omöjligt att hålla ett normalt samtal utan att jag ska få höra hur fel jag gjort för 2 år sen och hur hemsk människa man är... :osaker:
fråga hypotetiskt, ifall jag skulle komma tillbakas, hur tror hon det skulle funka då de ändå är såhär?
svaret var att hon ändå int vill ha tillbakas mig å hur hemsk jag är, så skulle inte gå...
då undra jag då det nu är så, kan man då inte bara försöka göra det bästa av saken så det inte blir så styggt allting...men nej, de e tydligen jag som e stygg :unsure:
jag förstår inte, man borde väl inte ta åt sig men är svårt, hon har ju varit en stor del av mitt liv trots allt
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav klanglådan » 09 feb 2010, 22:17

Hej du! Jag tror nog att de flesta som genomgår en separation också grundligt överväger att gå tillbaka. Ibland bara i tanken, ord eller så också prova en gång till. Jag skulle säga att det är en naturlig del av skiljeprocessen. Tio poäng till dej som orkar fundera, känna, gråta och bena ut alla problem och känslor. Ditt ex står däremot och stampar på stället..
En separation tar nog flera år att komma i genom. Stå på dej och stå på dej lugnt och sansat så ska du se att du växer dej starkare lite mer efter varje gång. Tro på dej själv, tyck om dej själv - då först ger du dej tillåtelse att bli behandlad med respekt. Njut av barnen :nicka:

Min äldsta son mådde jätte dåligt pga vår separation som nog inte var den lättaste. Jag tog kontakt till familjerådgivningen och där går vi båda två (sonen o jag) för att prata av oss och få stöd. Det har hjälpt jättemycket hela vår lilla familj, tyvärr har vi nog inte fått pappan med, men han har börjat bry sig lite mer om barnen efter att jag berättade om att vi sökt hjälp då sonen mått dåligt.
Det kan vara till hjälp för er lilla femåring att få diskutera med utomstående tillsammans med eller utan föräldrarna. Det är inget fel i det och det är jätteskönt som förälder att få stöd och hjälp i att förklara för barnen att mamma o pappa mår dåligt och säger dumma saker ibland, men att det inte är barnens fel.. Ditt ex skulle nog behöva en rejäl spark i baken, man mår nog väldigt dåligt om man konstant hackar på nån annan, det mår inte barnen heller bra av..

Hoppas det blir lättare för er att hålla kontakten angående barnen :kram:
klanglådan
 
Inlägg: 38
Blev medlem: 12 dec 2008, 22:54

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav Mamsen07 » 19 feb 2010, 22:36

Hej sir.k!

Jag måste bara säga att det där låter alldeles för hemskt. Du har redan fått många goda råd, men jag känner det nästan som en skyldighet, själv med strulig separation bakom mig, att kommentera det du skrivit. Det första jag kommer att tänka på.

Och följande gör du/har du gjort säkerligen, men kom ihåg att ofta berätta för dina barn hur fina de är, hur stolt du är över dem och hur mycket du älskar dem. Oberoende av vad för hemskheter den där mamman tutar i dem. (och ta inte åt dig, det är klart att dina barn älskar dig) Och var försiktig, vad som än händer, vad än mamman säger, sjunk inte så lågt som hon...tala aldrig illa om mamman inför barnen. Du är ändå den som själv skall byga upp tilliten.
Om baktalandet bara fortsätter så skulle jag råda dig att ta kontakt med barnatillsyningsmannen, eller en medlare (till att börjas med). För att få hjälp, för att få henne att sluta. För jag tror inte att hon, mamman, kommer att sluta i och med det att du pratar och pratar med henne. Hon är så inne i sin egen bubbla att hon inte ser vad som är framför henne. Det enda det tär på är din egen ork och din egen energi. Har själv varit hos medlare med mitt barns pappa, det var jättebra. Man måste bara gå tillsammans, så ifall du skulle på nåt vänster få med den här mamman...? Tror du det?

En sak som jag undrar, när du pratar med mamman...är tonfallet, sättet väldigt negativt? Hos er båda? För ibland kan det vara bättre med ett glatt pladder än en sur min. Om du skulle ändra taktik och bara ignorera hennes idiotiska påståenden, men vara supertrevlig och glad mot henne. (Jo, lättare sagt än gjort, men det går.) För jag vet att ett sånt här tillvägagångssätt gagnar mer än sura miner och surt prat. Jag har själv ett lite oempatiskt ex (mitt barns pappa) och det enda sättet som gör att vi kommer överens är att vi är trevliga mot varandra. Det betyder definitivt inte att jag alltid är av samma åsikt som han elelr vice versa, men jag försöker bara bita ihop tänderna och hålla käft. Och nog märker jag också hur mitt barn mår ifall vi bråkar och hur glad han är om mamma och pappa kommer överens och är glada.

Mamman till dina barn verkar ju bara vilja ha uppmärksamhet, göra livet surt för dig osv...och det är klart otroligt fel att använda barnen som spelpjäser. Men så länge ni går på sådär så kommer nog inget att förändras.
Ring till socialen, barnatillsyningsmannen och fråga vad du skall göra. För du är rädd för att dina barn går illa av strulandet. Socialen bör hjälpa dig.

Jag hoppas att jag inte trampar på tårna med mina åsikter och påståenden, men jag tror att du är en jättefin pappa, dina barn behöver dig och du behöver dem. Stå på dig!
:kram:
Mamsen07
Silvermedlem
 
Inlägg: 85
Blev medlem: 06 okt 2008, 22:51
Ort: Helsingfors

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav sir.k » 25 feb 2010, 22:17

tack för era synpunkter! ingen trampar på mina tår, vid det här laget e jag alldeles för härdad :bla:
jag har bestämt mig för att "köra mitt eget race" och inte försöka bry mig så mycket...min äldsta dotter (5) så är ganska så antipappa, vi har som inga problem att va tillsammans så e inte så pass, men någon närhet går absolut inte, sista morgonen dom var hos mig så när hon vakna kom hon till mig, titta på mig å sa pappa jag behöver inte dig, jag vill inte ha dig :hm:
jag svara bara att nej kanske de e så men de e okej om du tycker så för jag tycker lika mycket om dig för det...
visst, det e ju lite lessamt att höra såna saker,men fick mig att undra var det nu hennes ord eller hade det kommit nån annanstans ifrån..

det har jag ju märkt att hon stänger in sig ganska mycket gentemot mig, som den vanliga rutinen som puss å kram före natten e helt omöjligt härefter,ända jag får höra e jag pussar bara mamma inte dig...
nåja, s.s har bestämt mig att bita ihop och göra min grej å ge så mycket kärlek jag kan ändå å tro det löser sig med tiden.
MEN....
nu i veckan börja mamman påstå att dottern har psykiska problem, och hon pratat om det på dagis, och endast en på dagis tyckte att ja hon ha verka bitter..och gissa vems fel det är??????
först å främst försökte jag framföra jag inte gillar att hon pratar om barnen på dagis (speciellt inte om det där) utan att jag vet om vad! tycker det inte e riktigt sjysst gjort. sen att nu det skulle vara psykiska problem tror jag inte alls, visst bitter å kanske deppig, men det är ju inte lätt såna här saker, inte för nån som e med i bilden.
försökte säga ge henne tid å kärlek så löser det sig säkert, men tydligen vet mamman bäst angåend barnen..
e ju lite rädd för att det bara kommit fram en sida av myntet, och om mamman mår dåligt, kan man kanske söka orsaken på annat håll än i sig själv???
problemet har blivit att medsamma jag säger nåt lite påpekande så slår hon ut taggarna, och jag tycker det är väldigt besvärligt.
själv har jag ju fortfarande problemet att stå på mig ordentligt, och ja, fick höra i veckan jag e alldeles för snäll..kanske det, men vill inte gräla mera, e less på det..

nån medlare lär aldrig bli aktuellt, mammans stolthet e för stor för det, terapin sluta hon med genast jag sa jag tror det får va över mellan oss nu, trots att terapeuten tyckte hon behövde få prata mera....tuffheten slog in..tyvärr e det nog så,att hon e på gränsen att ramla ihop, jag märker hennes fasad att va tuff å hård inte håller, men det e en annan story!
angående mitt prat gentemot henne, ja javisst blir det negativ ton ibland, det hjälps inte, men ska inte glömma nu förut blev jag arg å högljud, å det har jag slutat med så då jag blir upprörd blir det ju naturligt i en viss negativ ton antar jag, men jobbar på den fronten än :mrgreen:
ja från hennes sida,jo negativt absolut
skulle aldrig falla mig in att prata illa om mamman så barnen hör,eller ja egentligen överhuvudtaget, har inget att vinna på det..
jag pratar nog med barnen om mamma och vi (eller barnen) t.o.m ringde å sa godnatt sist dom var här åt henne, det får ju mig att undra ibland varför? skulle ju aldrig hända andra vägen de e ju säkert så varför skulle jag vara bättre??
men nej, jag står högre än så idag, fast denna vecka har varit väldigt lågt ner för min del, just pga pratet om min äldstas s.k psykiska problem, och jag vet ju inte ens vad dom pratat om...

svamlar en hel del nu,men svårt att få in alla tankar som rör sig i ens huvud, ibland alltför mycket! speciellt då sömnen har visat sin frånvaro lite den senaste tiden...
jag hoppas bara mina barn kommer att förstå mig en dag, och inte visa agg mot mig...en liten parentes, den yngsta e bara glad åt mig och brukar viska i mitt öra, stora syster tycker inte om dig, men nog lillasyster :heart:

igen,uppskattar alla svar å kommentarer, finns inga dåliga såna..
söndag hemavan, en vecka semester, utan barn...ska bli skönt!!!
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: Skilld med problem

Oläst inläggav EmMia » 25 feb 2010, 22:50

sir.k skrev:min äldsta dotter (5) så är ganska så antipappa, vi har som inga problem att va tillsammans så e inte så pass, men någon närhet går absolut inte, sista morgonen dom var hos mig så när hon vakna kom hon till mig, titta på mig å sa pappa jag behöver inte dig, jag vill inte ha dig :hm:
jag svara bara att nej kanske de e så men de e okej om du tycker så för jag tycker lika mycket om dig för det...
visst, det e ju lite lessamt att höra såna saker,men fick mig att undra var det nu hennes ord eller hade det kommit nån annanstans ifrån..


Tänkte bara kommentera texten ovan - har en dotter, snart 4, o vi har varit separerade sen hon var 5,5 månad gammal. Dottern har lite samma grej på gång med sin pappa som din dotter med dej. Hon kan säga till mig att hon saknar sin pappa o vill ringa - så ringer hon o säger 'jag har ledsamt efter dig men jag tycker bara om mamma'. Han får inte heller pussas o kramas med henne då jag är närvarande utan då tyr hon sig endast till mig. Men då hon är ensam med sin pappa, vartannat veckoslut i regel, så då är hon hur go som helst och protesterar inget. Vet inte vad detta beteende beror på...

Ville bara dela med mig av min erfarenhet o ganska flummig blev texten men hoppas ändå läsbar - styrkekramar till dig!

-mia
Emmi 21.4.2006 <3 Elina 7.6.2010 <3 Alexander 24.6.2013
Änglason 9.6.2012 <3
Användarvisningsbild
EmMia
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 866
Blev medlem: 23 jun 2005, 10:01
Ort: Helsingfors

Nästa



Återgå till Ensamstående, bonus- och skilda föräldrar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster