Bonusbarn förstör mycket!

För andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen.

Moderatorer: Peetra, IdaLotta

Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav anonym » 23 dec 2010, 13:16

Sådär, där var det sagt i rubriken...
Kanske jag är den enda som tycker så? Må så vara.
Jag träffade min sambo för 5 år sedan, jag visste att han hade en son på några år, och vi umgicks bara då han var barnfri.
Men vårt förhållande utvecklade sig till något fint och härligt! Så vi bestämde oss för att jag skulle träffa pojken.
Inga problem alls! Han gillade mig och jag "accepterade" honom.
(Har alltid känt på mig att en man med barn på släp är inget för mig, men den där arma kärleken...)
Tiden gick, vi blev sambo, allt var ok.
Men sedan då vardagen slog emot, så kände jag hur jobbigt det är att ha en exfru och en annans unge på släp
genom vårt liv...
Mest störande är att pojken har aldrig behövt göra någonting, aldrig behövt klä ens på sig själv! (Killen började skolan i höst.....!!)
Dom torkar han i baken efter toabesök... (Då han är ensam hemma med mig så gör han det hur fint som helst själv!)
Han har inte ett självständigt ben i den lilla kroppen! Han förföljer mig eller pappan som en skugga i hemmet, kan ej vara för sig själv på
rummet och leka, nej... Går efter och pratar/frågar i ett, aldrig tyst... Men an skall inte säga åt honom, för det är synd om
honom då han är ett skilsmässobarn...
Aaaaaaaarrrrrgggghhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!
Han bestämmer vad han äter (inte på mitt "skift" dock! :) ), han bestämmer vilket tv-program han vill se (inte på mitt "skift"! :) )
Exfrun försöker blanda sig i allt; vart vi ska, vart vi har varit, vad vi gör, hurdana kläder vi köper åt pojken osv...
Aaaaaaaaarrrrgggghhhh!!!!!!!!!!!
Jag ser rött då dagen börjar närma sig att han skall komma till oss....
Missförstå nu inte mig, jag är snäll mot honom! Det är bara bakom stängd dörr jag är visar hur det känns inom mig!
Så jag sa åt min sambo för ca 1 år sedan att skulle jag få välja på nytt så skulle jag inte välja detta igen...
Han förstår mig, vi har diskuterat detta så många gånger. Klart att det var en sårande mening att säga, men jag var bara ärlig.
Vi har en gemensam son oxå på 2 år. Han kan göra mera själv än vad 7-åringen kan!! Han kan lägga sina vantar på! Det kan inte
den äldre...
Jag ansåg då, och jag anser det nu, att dom har skämt bort den där ungen så till den grad att han kan ingenting själv!
Först var det synd om han att han var ett skilsmässobarn med två hem, hon överöste honom med nya saker helatiden,
han sa aldrig nej åt honom... Var står vi idag pga det? Jo, han ska få sin vilja igenom, han är en dålig förlorare i spel,
han får utbrott om någon säger nej åt honom! Jepp, nice life!!............
Jag försökte prata om uppfostring med min sambo då och har gjort så med jämna mellanrum under alla dessa år, men,
han ser inga fel i uppfostringen, fick höra att jag visste inget om barnskötsel (innan vi hade ett gemensamt barn), det blir nog bra osv.
Nu: att vår 2-åring klarar många saker bättre är bara pga att "han har råkat vara mera snabblärd"...
Och så tycker min sambo att jag prioriterar vår son framför den andra? Självklart!! Han är mitt kött och blod,
han är uppfostrad rätt, han är social, snäll, smart, lekfull och glad!
Den andra? Inte mitt kött och blod, inte uppfostrad rätt, inte social - står helst bakom mig eller sambon, snäll - jo, bara han får
som han vill, lekfull - jo, bara nån är med annars gör han ingenting ensam, glad - jo, bara han får som han vill!

Äh, nu ger jag upp med detta skrivande! :)
Men ett gott tips till dig som funderar på att bli styvmamma/styvpappa.
Om du från början har tyckt att det skulle kännas fel att sköta nån annans barn, ha en exfru/exman som ständigt gör sig påmind
så känns det garanterat så hela ditt liv!!
Så gå krok för dom som säger att dom har barn! :wink:

And by the way; God Jul!! :xx)
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav Karl » 23 dec 2010, 23:52

Rubriken är ju helt fel.

Det är ju hans föräldrar som förstör allt. Att han är bonusbarn har väl egentligen ingenting med saken att göra. Eller hur? Tvärtom, nu har han en chans att se och lära sej vett genom att du finns med. Klart är att det är tungt, specielt då hans föräldrar/förälder är närvarande och förlamar killen.
Användarvisningsbild
Karl
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 2391
Blev medlem: 29 mar 2006, 14:21
Ort: Esbo

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav anonym » 24 dec 2010, 01:35

Tjaa, egentligen är rubriken inte fel... Det är så jag känner det. Kom egentligen inte riktigt fram i förra texten.
Min familj består av mig, min sambo och vår son. Sambons son är en som jag bara måste släppa in i vårt hem varannan vecka...
Vi kan ej planera saker, tex att fara på en resa då det passar oss 3, för det får ej störa veckosystemet, så vi måste alltid
matcha in våra dagar så vi hinner tillbaka innan det är vår vecka att ha honom. Irriterande...
Och jag vill inte ha honom med på någon resa...
Jag vill inte ta hand om honom, tex då pappan är på jobb, jag vill vara på tumis med min son.
Jag ville inte att hans namn skulle finnas med på våra julkort, men där gav jag efter för min sambo.

Visst, har jag lärt honom en hel del, pga att hans förldrar anser att han är "för liten ännu" för att lära sig vissa saker...
Jag lärde honom att breda smör på brödet nyligen! Lärde honom vilket klädesplagg man lägger på först! Att man kan inte börja
med byxorna och sedan stå och fundera i vilket skede kalsongerna skall på...
Hur man tar bort en tom vessapappersulle och lägger dit en ny är nästa grej jag har tänkt lära honom...

Jag känner mig hemsk, som inte ser honom som en del av familjen... Men vad gör jag? Har funderat på att gå till en psykolog så jag får
prata av mig allting och sedan få hjälp till att klara av att bete mig normalt!
För så som det känns nu så är min famij och består av 3 personer, inte 4.

Mycket beror ju ofta på hur man har blivit uppfostrad, och jag blev uppfostrad med att få höra att man skaffar inte en man som har barn
från förut eller som har varit gift. Att det finns gott om män där ute så dom med barn ska man låta vara.
Kanske det är orsaken till mitt "hat" mot honom?
Ps. Tilläggas bör att mina föräldrar gillar min sambo väldigt mycket, trots barn och exfru. Men innan de träffade honom så fick jag
nog höra att hur smart är det då att sköta en annan kvinnas barn och att alltid veta att hon kommer alltid att finnas i vårt liv,
att han har haft en familj före mig...

Men jag har gett mig f-n på att detta skall fungera! Vi har så mycket investerat i vårt förhållande; hus, bilar, stuga, båt, ett barn, hundar...
Hoppas att jag blir normal snart...
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav anonym » 24 dec 2010, 06:48

Jag kan bara skriva under ts. Jag har bonusbarn och skulle jag göra om mitt liv skulle jag valt ett annat sätt att leva. Att ha hand om någon annans barn är inte roligt. Vi har lite lika att bonusen får göra precis vad hon vill och det driver mig till vansinne när hon är här. All kärlek i världen har nog svårt att hjälpa en när vardagen slår till, påfrestningarna är så stora med alla bekymmer med en annans barn. Jag skulle också avråda eller åtminstone råda till att tänka en gång till innan man skaffar sig bonusbarn.

Men god jul i alla fall!
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav enMamma » 24 dec 2010, 22:47

Det känns ju inget vidare att läsa detta som ensamstående med tre barn. Jag hoppas verkligen att alla män (eller kvinnor för den delen) i världen inte tänker som ni. :cry: Det huvudsakliga ansvaret för ett eller flera barn ska givetvis tas av föräldrarna, men jag skulle hellre se det som att ju flera det finns som bryr sig om barnen, desto rikare blir deras liv. Men det förusätter ju just det, att bonusföräldern (positivt uttryck i mina öron) trots allt bryr sig om sin nya partners barn.

Men förstås, känns detta redan FÖRE som en omöjlighet kan jag faktistk inte förstå varför man ger sig in i ett dylikt förhållande. För barnen är ju trots allt, som Karl skrev, helt oskyldiga. Fast dom säkert också kan ställa till det, det tvivlar jag inte alls på.
trebarnsmor
enMamma
Guldmedlem
 
Inlägg: 181
Blev medlem: 24 jun 2009, 23:01
Ort: Södra Finland

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav Peetra » 25 dec 2010, 03:57

En till ensamförsöejande mamma här!!! Först funkade det inte alls. Å med inte alls så menar jag att dottern blev FYSISKT sjuk av en extra karl! Ont i magen. HVC. läkare, dagispersonal, ja ALLA föll för hennes symptom, som dock visade sig vara psykosomatiska pga att mamma dittills varit bara hennes. Nu efter ett par år å diverse justeringar i vardagsrutinerna (mycket hjälp av detta forum. :heart: :heart: :heart: ) så är det faktiskt JAG som är nästintill svartsjuk på hur bra dottern kommer överens med både sin pappa och min nuvarande gubbe! :D Min nuvarande gubbe hamnad edock att göra en del jobb, som han kanske inte räknat med, men vi får väl hoppas att han inte inser att det var något beräknat att han å min dotter skulle bli förtjusta i varann. ;) :xxnicka ;xx)
Gömt innehåll: Visa!
Tack å lov, så läser han inte här så ofta, även om han är sysadmin....
Användarvisningsbild
Peetra
Kvalitetskontroll-tant
Kvalitetskontroll-tant
 
Inlägg: 7076
Blev medlem: 18 jun 2006, 17:33
Ort: The Interwebz

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav Karl » 25 dec 2010, 22:45

Jag såg bonusbarnet som en berikande del av samvaron, delvis satt jag ju också i smma båt då vi båda hade barn från tidigare. Vist begränsar det faranden men sånt får man dom man e på andra varvet.
Användarvisningsbild
Karl
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 2391
Blev medlem: 29 mar 2006, 14:21
Ort: Esbo

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav fridda » 25 dec 2010, 23:11

JA..jag kan då inte se att det är bonusbarnets fel alls.
Jag sku tycka de vore hemskt om jag var det bonusbarnet o känna att egentligen vill "hon där" inte ha mej.
Det ligger i barnets uppfostran.Och där är föräldrarna skyldiga.
Man behöver INTE älska sina bonusbarn,men man måste acceptera dom som dom är om man valt att leva med h*n pappa eller mamma.
Är man inte redo att ge av sin kärlek till andras barn kanske man borde ta sej en titt i spegeln o fundera på hur man vill leva sitt liv.
Jag har 3 egna barn och två bonusbarn.Och här gör vi så gott vi kan så att alla behandlas lika.
Det är dina mina o våra barn.Men det är inte deras fel att föräldrarna separerat o därför anser jag att alla skall behandlas likvärdigt.Alla skall känna att det är deras hem.
Int är mina bonusbarn heller uppfostrade så som JAG vill,men det gäller att blunda för vissa svagheter o lära ut det jag anser att JAG vill tillföra deras uppfostran.
Han är ju int ditt kött o ditt blod nej,men han tillhör ändå familjen vare sej du vill det eller int.Varför du valde en man med barn från förut när du redan innan var avigt inställd fattar inte jag.
Jag hoppas iaf att du låter bli att visa honom hur illa du tycker om honom.
Och JO,sök hjälp!!!
fridda
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 2072
Blev medlem: 10 okt 2006, 14:55

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav Mazurka » 27 dec 2010, 09:29

Vilken beklämmande rubrik, anonym.
Jag känner att jag måste skriva någonting, men det kommer knappast att bli heltäckande.

Det första jag vill föra fram är i alla fall att ett barn ALDRIG kan ta ansvar för vuxnas handlingar, sin uppväxt och den vägkost hon / han fått. Jag förstår att er vardag är tung och att du känner dig som i ett skruvstäd. I din situation skulle jag vara rasande på barnets föräldrar och speciellt rasande på min man som inte kan ta ansvar för att göra er familj (som inkluderar förskolepojken) mer fungerande. Men förstås är det inte han ensam som ska göra det... Det är en illusion att tro att ett enskilt barn kan vara problemet för en hel (ny)familjeproblematik. Han är symptomet, inte orsaken. Dynamiken i en familj är mer komplex än det att det finns ett rötägg i vars frånvaro allt vore en dans på rosor. Det att han t.ex. inte kan klä på sig och lär sig långsamt gör mig bekymrad och fundersam kring att han kanske skulle behöva hjälp på ngt plan. Många barn har svårt med gestaltning t.ex. eller att veta varifrån de ska börja och komma igång. Det hänger inte alltid på viljan. Klarar han dylika saker utanför hemmet? ...han verkar ju klara lite fler saker med dig, vilket kanske gör att grundproblematiken inte är den att han har inlärningssvårigheter. Som jag ser det behöver ni ASAP ta kontakt med familjerådgivningen. Förskolepojken mår inte bra, du mår inte bra: FAMILJEN mår inte bra.

Du skriver att du är snäll med honom och det tror jag. Däremot vet jag att barn (ju yngre de är och ibland ju mindre de kan) är mästare på att tolka ALLT det som inte sägs i ord eller på annat sätt uttrycks explicit. Han vet med säkerhet att du hellre skulle se att han vistades där pepparn växer, men han har inga medel att ta sig dit. Han är ett barn som tvingas leva just där och just i den familjekonstellation som de vuxna i hans närmiljö har skapat. Det är hans öde och inte hans val. Med de orden vill jag inte att ngn tror att jag inte tycker att man ska kräva att barn gör saker, t.ex. hänger upp sina kläder, plockar undan leksaker i sitt rum. Alla ska göra ifrån sig så bra de kan på sin nivå. Därför hoppas jag att ni får hjälp så att bonusbarnet får möjlighet att må bättre och vara en mer postitiv del av helheten. Barn gör så gott de kan med de förutsättningar de har. Om det inte verkar göra så gott det skulle kunna är det de vuxnas sak att fundera på vilka hindren är.

Varmt lycka till!
Mazurka
Silvermedlem
 
Inlägg: 128
Blev medlem: 11 jan 2008, 22:51

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav misskitty » 28 dec 2010, 23:09

Mazurka säger allt det som jag ville säga, bättre än jag skulle ha kunnat formulera det! Er situation är inte bra för någon av er, och du anonym har insett det. Gör något! Du är vuxen och har makt att försöka förändra situationen, det har inte ett barn.
misskitty
Guldmedlem
 
Inlägg: 162
Blev medlem: 23 jun 2005, 12:01
Ort: Nyland

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav IdaLotta » 30 dec 2010, 23:07

Som ensamstående mamma och en med erfarenhet av bonusbarn så tycker jag att du har så ingrott i dig det att "kärnfamiljen är det enda rätta" så du inte vill acceptera din mans förra liv särskilt inte då det gör sig påmint i form av ett barn som på basen av din beskrivning verkar ha mer behov av en diagnos av något slag.

Visst är det naturligt att man inte älskar sina bonusbarn som sina egna, men jag såg nog på mina bonusbarn som bonus.

Tänk dig in i den situationen om du skulle bli ensamstående och någon skulle skriva såhär om din son, skulle inte du bli ledsen då?
Om du är frånskild skulle inte du vilja veta vad barnet gjort på sin pappa vecka?? Jag är fan så svartsjuk över mina barn,för jag vill att dom har det bra, jag skämmer delvis bort dem för det är min natur att skämma bort dem jag älskar.

Tänk att din son har en bror/syster och dom delar DNA... det är som adoption på ett sätt.
Om vi alla ändå bor i mumindalen, så vill jag vara häxan!

Ettan 04/05, Tvåan 01/07 och Trean 09/13
På hugget - bloggen
Användarvisningsbild
IdaLotta
Rautanainen
Rautanainen
 
Inlägg: 2162
Blev medlem: 12 apr 2005, 19:09
Ort: Bakom all civilisation

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav Tinkerbelle » 31 dec 2010, 01:18

anonym skrev:Jag ville inte att hans namn skulle finnas med på våra julkort, men där gav jag efter för min sambo.

Att skriva att du är en ond mänska hjälper nog inte ditt stackars bonusbarn alls antar jag. Får jag fråga om du känner dej stolt över dej själv att du vill utesluta ett barn så till den grad att han inte ens ska få vara med på familjens julkort? Hur du ens låtsas tycka om honom och inte visar nåt åt honom så är han inte dum, barn känner på sej och vet när nån inte tycker om dom och det är ett tungt ok att bära. Det ska dessutom bäras resten av livet, det etsar sej fast i hans inre och kommer aldrig att överge honom.

Du borde nog skaffa dej proffshjälp och reda ut din avsky gentemot det här barnet. Det bästa för pojken skulle kanske vara att du försvann ur hans liv? Så får han förhoppningsvis en bonusmor som inte hyser agg mot honom och på det viset en bättre självbild och bättre start i livet.
Användarvisningsbild
Tinkerbelle
Guldmedlem
 
Inlägg: 224
Blev medlem: 10 apr 2010, 15:38

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav anonym » 31 dec 2010, 07:54

Den andra anonyma i tråden här. Det är så lätt för dom som lever i sina kärnfamiljer att kasta sten på oss som kämpar med nyfamiljens alla problem. Och vad lätt det är att säga att man ska lämna mannen för att man inte tycker om hans barn från förut. Bonusbarnen verkar alltid i folks värld gå före det gemensamma barnets behov av två föräldrar! Tror ni det är lätt att försöka hitta ett rätt svar för om man ska stanna eller gå om man dels inte tycker om bonusbarnet men samtidigt inte vill kasta ut sitt eget barns far? Ja man ska försöka tycka om och respektera bonusbarn, men har alla verkligen så gulliga och trevliga bonusbarn som dom påstår? Har ingen relationer i sina liv där saker och ting förändras, personer förändras? Hur skulle sådan utveckling kunna vara undtaget relationen till ett barn, särskilt ett barn som inte är ens eget? Från att man från början kanske haft en bra relation till bonusbarnet kan barnet börja bli en allt mer negativ påverkan i familjens liv, pga sin egen personlighet eller kanske genom påverkan av den andra föräldern. När föräldrarna låter barnet göra precis vad det vill och barnet inte anses behöva ta hänsyn alls till bonusföräldern, är det så konstigt man i något skede börjar tycka att det inte bara är roligt med någon som invaderar ens liv varannan vecka och tar över hela hemmet? När föräldrarna inte alls delar uppfattningen om vad man kan be barnet göra själv (och dessutom ofta lämnar det extra ansvaret och jobbet på bonusföräldern och inte ens tar hand om merarbetet själv som förälder) och barnet jämt ska skämmas bort? När bonusföräldern jämt ställs inför dilemmat med vilket barn som ska prioriteras och hur det nånsin ska finnas jämlik behandling eller rättvisa mellan halvsyskonen som i ts fall? Jag förstår dig i alla fall helt ts. Därmed inte sagt att situationen är bra och att det säkert kan finnas saker att göra för att förbättra livet för er alla.

Milli
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav IdaLotta » 31 dec 2010, 23:05

Jag är inte alls en förespråkare av kärnfamiljer, för mina döttrar är det bättre att deras kärnfamilj gick itu. Jag har även som sagt erfarenhet av bonusbarn och kan till den grad sympatisera att visst är de egna barnen solklart viktigare än bonusbarnen, men eftersom jag själv är frånskild och önskar att mina döttrar behandlas med värdighet, vänlighet och respekt. Dessutom så i ts situation är bonusbarnets pappa även pappa till hennes son samt syskon åt hennes son och hennes avsky mot bonusbarnet tycker jag baserar sig på en ingrodd tro att nyskapta familjer är "fel" och kärnfamiljer är det enda rätta och bonusbarnet stör henne.

Att behandla ett barn som en andra klass medborgare är vidrigt och ts kan faktiskt vara en bidragande orsak till att barnet är hjälplöst och skyggt hemma hos dem eftersom ett barn nog känner på sig att det inte är önskat. Bonusbarnet är oskyldigt till sina föräldrars separation samt till det att styvmamma hatar denne. Bonusbarnet är ett BARN och har precis som sitt halvsyskon rätt till sin pappa och att styvmamman är den elaka styvmodern får mig att ifrågasätta hennes empati.

Skulle detta vara skrivet om mina barn så skulle jag prompt vägra att låta barnen besöka sin pappa för den elaka styvmodern förstör mina barns självförtroende vilket sen igen definitivt skulle påverka pappan negativt och skulle vändas mot styvmodern.

Visst kan man säga egna barn och andras ungar men för mig är bonusbarnen inte andras ungar utan barn jag kan vara en trevlig och trygg vuxen åt.

TS föreslog själv att uppsöka terapi och jag understöder detta. Även den biologiska sonen kan känna av sin mammas hat gentemot syskonet vilket påfrestar den naturliga syskonrelationen och klyver barnets lojalitet.
Om vi alla ändå bor i mumindalen, så vill jag vara häxan!

Ettan 04/05, Tvåan 01/07 och Trean 09/13
På hugget - bloggen
Användarvisningsbild
IdaLotta
Rautanainen
Rautanainen
 
Inlägg: 2162
Blev medlem: 12 apr 2005, 19:09
Ort: Bakom all civilisation

Re: Bonusbarn förstör mycket!

Oläst inläggav Tinkerbelle » 01 jan 2011, 12:45

anonym skrev:Det är så lätt för dom som lever i sina kärnfamiljer att kasta sten på oss som kämpar med nyfamiljens alla problem. Och vad lätt det är att säga att man ska lämna mannen för att man inte tycker om hans barn från förut.

Lite mer än så där hade jag önskat att du tänkt till innan du svarade. Nu talar jag enbart för mej själv, men jag är själv uppväxt i bonusbarnfamilj och hade uppenbarligen riktigt tur med mina bonusar. Knappast var det lätt för dom vuxna alla gånger, men hade det inte funkat som det skulle så hade mina föräldrar visat på dörren åt sina nya eftersom vi var viktigaste för dom. Så borde det vara för alla föräldrar.
Jag är inte ute efter att kasta sten, jag tycker att fokus ska vara på barnet som avskys så till den milda grad av sin pappas nya fru att hon inte ens vill ha barnets namn på julkorten. Tänk efter lite nu, inte är det väl kvinnan som kommer i första hand? Jag tycker inte ett dugg synd om henne, hon kan gå i terapi och bearbeta vad det är i henne som gör att hon har dom här känslorna mot ett barn och funkar inte terapin som den ska så kan hon välja att lämna det som är så outhärdligt och förpestar hennes liv. Hon har ett val, det har inte det avskydda barnet som ska tvingas vistas med henne vecka-vecka. 2 veckor i månaden/år är ganska mycket för ett barn som inte är omtyckt.
Man kan inte älska alla barn, men man kan lära sej tycka om alla. Jag skulle nog fundera en hel del på mej själv, vad det är i mej som gör att då jag speglar mej i det här barnet ser jag bara ogillande och väljer att utesluta honom och arbetar för att få honom ur familjen.

Om min familj skulle splittras skulle jag aldrig acceptera att barnen skulle vistas under samma tak vecka-vecka med någon som avskyr dom och inte tycker att dom ska få vara en del av familjen. Flera halvbekanta tycks leva i såna förhållanden i nya familjekonstellationer där familjefoton tas utan barn från tidigare relationer, eller att man på fb inte listar alla sina barn (inte ens alla egna barn om dom bor hos sin andra förälder), eller där julkort/julhälsningar via fb skickas utan bonusbarnens namn på. Jag mår lika illa varje gång jag ser sånt, jag har inga svårigheter att tänka mej in i dom utstötta barnens känslor när dom inte får vara med.

fö tycker jag IdaLotta skrev bra.
Användarvisningsbild
Tinkerbelle
Guldmedlem
 
Inlägg: 224
Blev medlem: 10 apr 2010, 15:38

Nästa


Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Ensamstående, bonus- och skilda föräldrar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster