Bonusbarnets inverkan på det egna barnet

För andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen.

Moderatorer: Peetra, IdaLotta

Bonusbarnets inverkan på det egna barnet

Oläst inläggav anonym » 18 jul 2011, 18:16

Jag har förmånen att ha fått bonusbarn då jag blev tillsammans med min nuvarande partner,även jag har ett barn från ett tidigare förhållande.
Till en början fungerade allt bra,våra barn lekte bra tillsammans,hans son accepterade mig från dag 1,och min accepterade honom och vi var nöjda att allt gick så förvånansvärt smärtfritt för oss alla. Med tiden,har vi stött på allt mer problem. Hans pojke,är en duktig och innerst inne en snäll grabb,förståndig,har lätt för att lära sig saker,vill gärna diskutera men extremt aktiv,vill jämt och ständigt hitta på något program och blir aldrig nöjd oavsett vad vi hittar på. Jämt gnälls det,tjatas om sånt han skall ha,sånt han vill göra,han har tråkigt,hans far är orättvis,ett evinnerligt skrikande och gråtande vid läggdags varje kväll för att han vägrar gå och lägga sig.. Manipulerar ofta,kanske det hör till åldern men kan vara på ett ytterst elakt sätt. Det är även han som bråkar och är tjatig de gånger vi umgås med folk. Pojken har ingen respekt för andra vuxna,är uppkäftig mot alla och tar alla tillfällen i akt för att få det han vill ha. Jag finner detta oerhört jobbigt,jag finner situation svår eftersom jag märker att min bonussons beteende påverkar min pojkes(som ju givetvis då och då också är bråkig och tjatig men långtifrån varje dag!) beteende,han har börjat lära sig dessa ovanor av honom som t.ex att börja gråta och "spela ledsen" för att få det han vill,vara uppkäftig mot mig vilket han väldigt sällan varit förut och jag ser allt mer "min riktiga" pojke försvinna. Vad anser ni som läser att man borde göra i en sådan situation då förhållandet påverkar barnen på detta vis? Då alla dagar och kvällar fylls av skrik och gråt och strid mellan min partner och hans son och det känns som att man inte längre orkar eller finner det bra för någondera parter..Ska man kämpa,eftersom nu redan allt gått så långt att barnen redan är involverade så dom ser oss som en familj (vi sam-bor dock inte),eller ska man ge upp och gå vidare och leva ett lugnare liv så kanske vore det bästa för min sons skull? Jag vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt.Vi har försökt prata om det,och pratat om beteende bland folk och om att visa empati och tacksamhet men jag tror inte att det går hem hos hans son,han vägrar lyssna då man vill diskutera,går bort och bara pratar bort det. Antar att han lite skäms själv. Vi har försökt olika bestraffningsmetoder,som ju alla givetvis gäller min pojke lika mycket,men de fungerar inte heller..skulle snarare säga att det bara blivit värre. Hoppas någon därute kan komma med några bra råd..
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Bonusbarnets inverkan på det egna barnet

Oläst inläggav anonym » 18 jul 2011, 20:43

Hur gamla barn är det frågan om? Hur länge har ni haft det här arrangemanget (varit i en relation där barnen är involverade)? Jag tror att reaktion är helt normalt när en nyfamilj grundas. Att man måste orka kämpa för att det ska bli bra i slutändan. Men jag har ingen egen erfarenhet. Är ensam mamma med tre barn, och jag orkar hoppas att jag ännu en dag får ingå i en nyfamilj. Så jag vill ju tro att det fungerar, MEN jag tror inte heller en sekund på att det kommer att vara enkelt. Du skriver att pojken först var "lydigare" och snällare men att han nu revolterar. Jag skulle se det som en helt normal reaktion, han kollar om ni finns kvar, om han kan lita på att inte också den här familjen spricker, fast han inte beter sig som man ska. Men förstås är det många faktorer som spelar in och här tänker jag ålder, relation till egen mamma, tid som gått sen egna föräldrarna skilt sig och hur allt det skötts. Reagerade han även då eller kom det först nu? Hoppas att det reder upp sig för er! Kram :kram:
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Bonusbarnets inverkan på det egna barnet

Oläst inläggav anonym » 24 jul 2011, 22:39

Hej!
Jag är i ganska samma situation, och jag har börjat undra om pojken vår skulle behöva någon sorts diagnos.
Jag undrar på ADHD... Han orkar inte koncentrera sig länge på någonting, han är ständigt rastlös/har tråkigt, kräver ens
fulla uppmärksamhet eller så blir han arg, han ska alltid få sin vilja igenom (trots att vi inte har skämt bort honom med att
han får vad han vill, så trots det så försöker han helatiden kräva något)
Tur så käftar han ej emot (ännu, han är bara 6 år), men det tar också på att se hans sura/arga miner, hans kroppsspråk, hans blickar...
Jag blev tillsammans med pappan då pojken var 2 år, allt var fint. Problemen började efter cirka 1 år, alltså när pojken var 3 år.
Han blev nyligen storebror, jag tänkte att han kommer att ändra till det bättre eller sämre. Men ingen ändring åt något håll!
Totalt likgiltig i blicken då vi berättade att han skulle bli storebror i april, han rörde inte en min. Men då vi stod och väntade på en
reaktion så drog han på ett leende, men leendet nådde aldrig ögonen, det var så iscensatt som det bara kunde vara.
Och tankarna gick i mitt huvud, vad är det med ungen?!
Så nu har vår situation blivit som så att när pojken är här varannan vecka så ser jag till att ha så mycket program som helst inbokat,
att jag och hans lillebror är hemma så sällan som möjligt... Jag vet, det är fel, men jag väntar på att pappan skall få upp ögonen
för pojken, fram tills dess så kan jag bara hålla mig undan, för mitt och min sons bästa!
Så terapi och diagnos hoppas jag på en vacker dag!
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Bonusbarnets inverkan på det egna barnet

Oläst inläggav anonym » 08 aug 2011, 09:29

Terapi och diagnos behövs alltså för att förklara varför barn med frånskilda föräldrar och nyfamiljer mår dåligt... Jag menar inte att det är någons fel och vill inte skuldbelägga någon alls, men efterfrågar kanske lite större förståelse för att små barn inte alltid kan hantera sådana situationer så som vi vuxna skulle vilja.
Anonym här ovan skriver mycket bra om saken.
"Anonym2"
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00



Vha, läser vår statistik fel?!! är du inte medlem? Bli medlem



Återgå till Ensamstående, bonus- och skilda föräldrar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster