Hur överlever man?

För andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen.

Moderatorer: IdaLotta, Peetra

Hur överlever man?

Oläst inläggav anonym » 07 okt 2011, 11:20

Hur gör man för att ta sig igenom en skilsmässa???? Hur har ni som gått igenom detta gjort för att överleva och orka med livet?
Jag är nysklld, eller inte ens det, vi har just separerat, jag och dottern har flyttat bort "hemifrån" och försöker nu få igång ett vanligt vardagsliv igen i vårt nya hem. Eftersom mannen bor så långt borta så ses han och dottern inte så ofta, men nu har hon just åkt iväg för att vara med sin pappa under veckoslutet, för första gången. Och här sitter jag och gråter och tycker synd om mig själv. De senaste veckorna har det egentligen gått helt bra för jag har haft så mycket praktiskt att ordna med och så, men nu kom allt tillbaka, alla känslor, all sorg, all ilska och besvikelse. Jag vet inte hur jag ska orka ta itu med livet igen, börja om, orka vara mamma, orka vara glad. Allt känns bara bottenlöst svart.

Har nån något råd eller tips eller nåt om hur man ska göra, vad man ska ta sig till för att klara av allt som skilsmässan för med sig. Många säger ju att det blir bättre, att om nåt år så har man skaffat sig ett nytt liv och hittat sig själv igen. Men jag är inte där nu, jag är mitt i det och det är skitjobbigt. Hur överlever man den här första jobbiga tiden??
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Hur överlever man?

Oläst inläggav aktapappa » 14 okt 2011, 23:13

Ta en dag i taget.
Den första tiden är jobbig, för alla tror jag.
Man funderar om man gjorde rätt, längtar tillbaks till tryggheten i förhållandet osv.
Jag tror det är lite som att sluta med en drog, tryggheten rycks ifrån en, man är helt enkelt helt lost!
Det blir bättre dag för dag, sen börjar man hitta tillbaks till sig själv, med små små steg.
Man upptäcker egenskaper och känslor i sig själv som man inte visste att man hade, så småningom blir man säkrare och gladare.
Man inser att man nu kan bestämma över sitt öde helt själv, det är en häftig känsla när den sjunker in! :)
Men början är ett rent helvete, man rannsakar sig själv och försöker lura sig att det kanske inte var så farligt iaf.
Och gå inte i fällan att hitta en ny med en gång, det blir bara ett "rebound-relationshp" Ta din tid, hitta dig själv igen, den du är, försök inte ersätta ditt ex med nån ny med en gång bara för att det skulle kännas trygt!
Nu har du verkligen möjligheten att göra en ändring i ditt liv. Hitta dig själv igen och vad du vill ha i livet. Vill du leva ensam med ditt/dina barn eller vill du hitta nån ny att dela livet med? Ta din tid och tänk efter!
Jag vet att det inte är lätt i början, men det är början på ditt nya liv och det är bara du som sätter gränserna i det! Se det som en chans en möjlighet!
För mig gällde det ganska länge att hitta ngn ny, nu har jag och sonen det bra som det är, jag är lycklig igen, hittar jag nån så gör jag det, annars fine, jag är nöjd med livet som det är
Lycka till med DITT nya liv!
aktapappa
 
Inlägg: 7
Blev medlem: 14 jun 2011, 20:09

Re: Hur överlever man?

Oläst inläggav enMamma » 18 okt 2011, 13:22

Ååååh, vännen, en stooor kram. :kram: Jag känner igen mig i varendaste rad du skriver. Jag har separerat för ett år sen och först nu börjar det kännas bra igen. Fastän jag ännu ibland halkar tillbaka, börjar sörja och undra om jag fattade rätt beslut. Numera går dock detta om ganska snabbt. Det låter kanske inte som nån tröst nu, men låt tiden gå och läka dina sår. Sök hjälp från familjerådgivningen, det gjorde jag och jag går ännu där. Ej lika ofta mera, men ändå. En trygg punkt att få prata med nån utomstående som bara lyssnar och som också kommer med helt praktiska råd.

Det blir bra, fastän det inte känns så. Men det blir bra. Och precis som pappan här ovan skriver, sikta först på att må bra med ditt barn. Märk att ni klarar er, att er tillvaro är fin och duger. Sen kanske du träffar nån ny man i något skede igen.

Du klarar det här fastän det är tungt. Och vi är många i samma båt, många som har suttit där med gråten i halsen över att alla drömmar sprack och blev till en sorgsen röra. Men det kommer nya drömmar och utmaningar! Tänk framåt, positivt.

En kram till och kämpa på!
trebarnsmor
enMamma
Guldmedlem
 
Inlägg: 181
Blev medlem: 24 jun 2009, 23:01
Ort: Södra Finland



Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Ensamstående, bonus- och skilda föräldrar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster