När mår man bättre igen

För andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen.

Moderatorer: IdaLotta, Peetra

När mår man bättre igen

Oläst inläggav Ensamma mamman » 31 okt 2011, 15:04

Det börjar snart vara halvt år sen vi skiljde oss och vardagen har börjat löpa rätt så bra. Barnen har anpassat sig förvånansvärt bra och mitt ex mår bra, enligt vad han berättat åt gemensamma bekanta. Jag har en ny kille som är helt underbar med både mig och barnen. Men ändå kan jag inte släppa mitt evigt dåliga samvete!! :ledsen: Känner mig fortfarande så skit och misslyckad och eftersom beslutet var mitt så får jag känslan av att man då inte har rätt att vara knäckt.
Får ibland ångest över att jag tycker att alla tittar snett på mig och många har slutat hälsa. Att vara den som lämnar är nog inte lätt! Syndabocksstämpeln är inte lätt att bära..
Har också jätte svårt att kunna slappna av och göra något roligt då barnen är med sin pappa. Får dåligt samvete av att jag kan ha kul utan dom, känner mig så vingklippt. I synnerhet veckosluten dom är borta är svåra, veckan går rätt så bra då man har fullt upp med jobbet. Vi har kommit överens med mitt ex om att man alltid frågar den andra först om man behöver barnvakt och det har nu gått till det att jag alltid inhiberar mina planer för att ha barnen om han har program.
Hur länge skall det ta innan man känner sig lite normal igen?
Ensamma mamman
 
Inlägg: 16
Blev medlem: 29 okt 2010, 15:19

Re: När mår man bättre igen

Oläst inläggav slipsten » 01 mar 2014, 23:15

Nå, säg när mår man bättre? Jag är man och har själv lämnat in skilsmässopappren för en månad tillbaka.Orsaken till det att min fru kom fast för otrohet i höstas. Första veckorna gick någorlunda tack vare en nyfunnen vän på nätet. Hon lyfta mig. Hon gav mig hopp. Av olika orsaker har den vänskapen nu fått sitt slut . Oberoende efter vad som hänt måste något göras. Kulisslivet fungerade inte längre. Mitt huvud var alltid fullt med bilder av de två tillsammans. Nu efter beslutet att gå isär håller bilderna på att suddas ut. Jag kan förlåta henne som människa men inte som hustru. Jag känner både lättnad, sorg och saknad. Saknad efter närhet, tröst, sex o nån att prata med.
Men inte är det lätt. Det går sådär då barnen är hos mig men ensamma stunderna är inte roliga. Man är ändå van med att det finns liv i huset.
Jag kan känna åtrå för exet fortfarande men det är bara mitt behov av sex och närhet. Inte tillräcklig orsak att ta henne tillbaka. Visst , Att sköta hushåll och barn ensam är inte heller lätt. Förresten en stor eloge till alla er kvinnor som sköter barn och hushåll så gott som ensamma, ni gör en sådan insats som karln int riktigt förstår förrän han själv hamnar göra det...Men inte ens dessa orsaker ihop är tillräckligt att ta henne tillbaka. Behöver mer än en piga, mer än en sexslav. Också hon förtjänar mer än det.
Hur länge tar denna ensamhetsfasen? Jag har nu tänkt ta det lungt med att söka ny. Naturligtvis skulle bästa lösningen vara att finna gemensam melodi med barnens mamma igen, . Men för tillfället kan jag inte placera henne på första pallen. Hon ska kännas som nr 1. Det är en förutsättning för fortsättning. Det Funkar inte om jag faller för varje ny kvinnlig bekantskap...

Säg, borde jag sänka kraven och bara godkänna ödet. Leva olycklig, snegla på andra kvinnor. Å andra sidan barnen sku ha en till synes hel familj. Jag sku få sex, en vän och piga...Men om det sen ändå inte fungerar vilket är sannolikt, då tar kanske barnen ännu mer skada att igen hamna gå igenom allt efter att hopp inlivats i dem. Åsikter?
slipsten
 
Inlägg: 8
Blev medlem: 18 nov 2013, 12:09

Re: När mår man bättre igen

Oläst inläggav sir.k » 02 mar 2014, 11:50

kan ju bara säga det här ur egen synvinkel och egen erfarenhet, men känner igen mig i er bådas story helt klart!
för min del så tog jag tanken till mig som min familjeterapeut sa, det ÄR okej att misslyckas! och om man kan acceptera det så blir det en aningen lättare, man är inte ensam om att misslyckas.
visst är det enkelt att säga men svårare att leva efter det, men det går,jag vet, för min del tog det lång tid att ta steget ut, och blev jag levde i ett rum med en madrass på golvet och t.o.m måste låna kökssaker för att ha nåt överhuvudtaget,så nådde botten så lång man kan komma tror jag, men den perioden reflektera jag mitt liv och tog tag i det.
träffa ny underbar kvinna, men från första början gjorde jag klart för henne jag måste få ta den tid jag behöver och smälta å hantera allt som hänt,allt det hemska man gått igenom (å tro mig, det var inte vackert).
saken är väl den,man kan inte egentligen väl lägga nån tidsgräns hur länge det tar, olika för allihopa! för mig tog det länge, men inser idag det var nödvändigt för att leva lycklig igen.
tog nog säkert 2 år innan jag tog steget vidare,dom 2 åren gjorde mig väldigt stark och är inte alls samma person idag som då, och vill tro jag blivit en bättre människa trots det finns väldigt mycket jag skulle gjort annorlunda.
man betalar ett pris för att gå vidare, i mitt fall blev det ju barnen, som kanske oftast är priset, man missar en hel del i deras uppväxt, men försöker ha telefonkontakt så ofta som möjligt, och lever för tiden dom är hos oss, och dom vet att jag finns där för dom 24/7 fast man inte är tillsammans hela tiden..

visst kan jag medge ibland svävar tankarna tillbakas hur det skulle ha varit, men inser ganska snabbt det skulle aldrig ha varit möjligt och skillnad var ett bättre alternativ fast det inte kändes som det just då!

ända jag kan säga är,ge det tid, det blir bättre! det är inte lätt å det ska det inte vara heller, men ta små steg åt gången å rusa inte iväg till nåt om man vill det ska hålla.
jag har tagit med mig mina erfarenheter vidare och vet idag vad som lyckas för mig och misstagen som inte ska upprepas..

finns så mycket man kunde säga men hoppas åtminstone det gav nån tröst i att andra har upplevt liknande, skicka pm ifall ni vill fråga nåt, s.s var en lång tuff period, och delar gärna med mig åt andra om jag kan hjälpa.
lycka till
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: När mår man bättre igen

Oläst inläggav slipsten » 02 mar 2014, 20:39

Tack för ditt svar sir.k !
Det lättar alltid att höra man inte är ensam som gått igenom dessa saker. Försöker hålla i minnet att nästan 50 % går skilda vägar. Låt vara att alla inte har barn. Känner igen känslan av att ha misslyckats hålla ihop familjen.
2 år är nog lång tid. Jag har redan tidvis ett fruktansvärt behov av fysisk närhet och ömhet samtidigt som jag lärt mig läxan att ta det lungt.
Det kan jag tro att man växer som människa. Vet redan att jag kommer vara betydligt bättre man för någon kvinna bara jag kravlat upp ur träsket.

Det finns liksom endast dåliga alternativ att välja bland. Vi har gått 6 månader i parterapi och pratat massor. Vi har faktiskt prövat det mesta.Enda alternativet som återstod var att gå skilt. Någon kan förlåta men jag har svårt me det.Kanske för att vi inte hade så starkt förhållande att falla tillbaka på.Vi har kunnat hittils åtminstone sköta saker kring barnen på ett moget sätt, mycket tack vare terapin och goda vänner. Vad som händer framöver får väl tiden utvisa. Men i skepnad av romantiker printas drömmarna i ljusrött...
slipsten
 
Inlägg: 8
Blev medlem: 18 nov 2013, 12:09

Re: När mår man bättre igen

Oläst inläggav sir.k » 02 mar 2014, 22:23

vi är väl alla olika, men s.s ta det lungt innan man faller in i nya armar,nu vet jag ju dom som genast gått över till ny och det har också funkat, men personligen tog jag väldigt lång tid på mig för denna gång ville jag vara absolut säker så allt funkar! och hittills har det gått bra och har nog kvinnan i mitt liv nu :tumme:
visst kommer fartgupp och livet är inte alltid en dans på rosor, men har svårt att se nåt som kunde bryta ner mig igen totalt.

kan väl tilläggas att min nya bekantskap var väldigt tidigt skede med in i bilden, och vet hon tror ibland hon var orsaken till min skillsmässa men så är icke fallet, hon var snarare avtryckaren till nåt som grott väldigt länge, så med henne blev allt lite bak fram och brukar säga vi inledde vårt förhållande från fel väg med en hel del svåra saker, men evigt tacksam hon ville vänta på mig så jag kunde reda ut saker först..

parterapi är en sak som alla borde gå i, med min ex tror jag vi gick ett år då vi (jag) kom fram till det går helt enkelt inte mera, exet blev rosen rasande, skrek på terapin och gick iväg, själv gick jag ditt ca 6 månader ensam efteråt och det var väldigt skönt då jag kände mig som den sämsta människan på jorden, hur kunde detta hända mig? jag skulle ju va den som skulle leva lyckligt med barnen och deras mor livet ut,allt gick så fel...det är som du säger, finns bara dåliga alternativ, åtminstone just i det läget. men det är okej att misslyckas

men efter en tid börja jag inse att jorden slutar inte snurra eller solen går ju upp imorgon igen, och ett steg i taget så tog jag itu med saker och ting, sålde vårt gemensamma hus, exet tog ALLT som lossnade,efter jag sagt ta det du vill, jag svänger sida (t.o.m veden jag kluvit och flaggstången for :lol: ) ända jag fick var 5 st plankor, en sliten sprucken kaffeservise,soffa och tv bord..men jag var glad, jag hade äntligen kommit till punkten jag kunde bygga upp mitt liv igen,och det kändes som en lättnad, jag visste jag får en ny chans med mitt eget liv nu och denna gång så gör jag inte samma misstag igen som gjorts tidigare,för jag vet nu..

jag har en tendens att svammla och skriva för mycket om sånt här, men är en stor del av mitt liv och en svår period som jag klarade av,kunde ju skriva en hel bok om det =)
romantiken kommer igen förr eller senare, söker man kan det ibland vara svårt att hitta, om man är öppen hittar romantiken dig snabbare än du tror.
ha is i magen, och man är inte egoist om man tänker på sig sjäv! man måste må bra innan man kan må bra med andra
sir.k
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 09 jan 2010, 10:29

Re: När mår man bättre igen

Oläst inläggav slipsten » 04 mar 2014, 14:15

Kom att tänka på ordspråket:
Älska , glömma och förlåta .
Det är livets stora gåta.

En förutsättning är väl ändå att först älska...?
Man kan inte bestämma sig för att älska , man kan inte heller lära sig det . Det ska bara uppstå mellan 2 människor från tomma intet...Knepigt.
slipsten
 
Inlägg: 8
Blev medlem: 18 nov 2013, 12:09

Re: När mår man bättre igen

Oläst inläggav mamma eva » 04 mar 2014, 15:21

Fint tänkt och skrivet slipsten, måste bara inflika det i tråden :nicka:
Life's short, talk fast! And enjoy a cup of coffee!Bild

så länge hjärtat är varmt så fryser man inte...

i himmelen så ock på jorden är ni mina älskade barn av hela mitt hjärta...
Användarvisningsbild
mamma eva
Mme moderateur
Mme moderateur
 
Inlägg: 2882
Blev medlem: 16 apr 2009, 15:50
Ort: mom please!

Re: När mår man bättre igen

Oläst inläggav slipsten » 05 mar 2014, 07:58

Tack för komplimangen Moder Eva!
slipsten
 
Inlägg: 8
Blev medlem: 18 nov 2013, 12:09



Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Ensamstående, bonus- och skilda föräldrar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster