om vårdnad.

För andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen.

Moderatorer: IdaLotta, Peetra

om vårdnad.

Oläst inläggav anonym » 03 apr 2012, 08:59

Det är nu så att jag och min man har gått skilda vägar för en tid sedan.
Vårdnaden blev gemensam och vi kör med vecka/vecka system om den gemensamma sonen.
Men nu är det så att sonen varje dag den veckan han är här hos mig försäkrar sig om att han inte behöver fara till pappa, han gråter sig halvt fördärvad kvällen innan han ska iväg och idag har jag talat med personalen på dagis och de meddelade att han kan börja gråta där plötsligt och säga att han tänker på mamma (den veckan han är hos sin far).
Jag tror ju inte att han mår bra av detta resonemang och att han behöver få vara längre tid hos mig. Det knepiga är att fadern nog inte håller med om detta, och han skulle nog vägra att låta sonen vara mera hos mig..
Hur gör man?
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: om vårdnad.

Oläst inläggav anonym » 04 apr 2012, 04:59

Hej
Här har vi varit med om liknande. Då jag och min fd sambo separerade kom vi inte överens om umgänget. Fd sambon gick inte med på något annat än att vi skulle ha våra 2 barn vecka/vecka, jag ville ha barnen boende hos mig med umgänge hos pappan varannan helg samt en kväll i veckan (han skulle då hämta från dagis och föra hem dem till sovdags) Barnen mådde verkligen inte bra av detta system.Varenda gång de kom hem till mig efter veckan hos pappan var de helt "upp å ner" några dagar. Troligen på grund av att de varken hade några regler och rutiner där. Kom alltid hem trötta och smutsiga. Från socialen fick jag ingen hjälp, enda de sa var att de inte kunde tvinga nån att gå med på nåt avtal och att vecka/vecka då höll på att bli allt vanligare och rekommenderades. Efter ett års lidande och bollande vid socialen, beställde jag tid hos rättshjälpsbyrån. Ett halvår senare fick vi tid till rättegång, men till all lycka gick fd sambon med på att ha dem varannan helg. Dels insåg han väl att han var chanslös i rättegången (pga omständigheter jag inte går in på här) dels för att hans då nyblivna sambo inte ville ha barnen där (hon tar minsann bara hand om egna ungar hon) Fick alltså avboka rättegångstiden. Vilken lycka det var den dan då de ringde från socialen och sa att pappan varit dit och gått med på umgänge varannan helg, han ville inte ens ha kvällen inne i veckorna. Det tog inte lång tid innan man märkte på barnen att de förändrades, blev gladare och tryggare.

Vet inte om detta hjälpte dig, men kommer du ingen vart och får hjälp vid socialen så ta kontakt till rättshjälpsbyrån. Dra inte ut på det så länge som det blev för oss. Det är en tung och smärtsam process, fast jag var bergsäker på att jag skulle vinna i en rättegång fanns ändå en stor osäkerhet där. Det kunde ju faktist bli jag som förlorade... Men kommer du ingen vart med pappan och socialen så är det väl enda utvägen.

Berätta gärna hur det går

Lycka till
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: om vårdnad.

Oläst inläggav anonym » 04 apr 2012, 20:15

Tack för ditt svar.
Jag hoppas ju verkligen att det inte ska behöva gå så långt som till rättegång, men i detta skede är jag nästan beredd att göra vad som helst för sonen.
Han mår inte bra.
Pappan säger att det går över, men jag ser ju på sonen att han behöver mej, en stabil punkt, ett HEM för mer än en vecka i taget..
Jag känner också att jag inte riktigt får grepp om socialen, ibland känner jag att de inte vill hjälpa.

H. TS
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: om vårdnad.

Oläst inläggav abc » 20 apr 2012, 18:33

Hur gammal är sonen? Hur är han när du hämtar honom från pappan? Är det så att han är lättad att komma därifrån eller har han inte så bråttom därifrån? Barn gör ju ofta sådär att de säger att de inte vill till den andra föräldern, men sen när de väl är där är det helt bra! Sådant här kan också gå i perioder, ibland duger helt enkelt bara den ena föräldern, men sen plötsligt så duger båda igen.

Min egen son bor hos mig 6 dagar av 7 i veckan. Den sjunde är han hos pappa. Hos oss är det så att pojken (3 år) frågar nästan dagligen när han får fara till pappa och blir besviken när det inte är just den dagen. Jag tror nog jag är den emotionella basen för honom, men han vill antagligen till pappa för att där får han mera uppmärksamhet (det är ju lättare för pappan att fokusera all uppmärksamhet på pojken när han bara är där en dag). ibland gråter också min pojke att han inte vill till pappa, men då av sådana orsaker som att han vet att han måste sitta i vagnen på vägen dit... :)

Vad är det t.ex. som är så illa med att vara hos pappa? Hade han inte så bra kontakt med pappan ens innan er separation? Får han ingen uppmärksamhet hos pappan?
(Jag säger inte att pojkens upplevelser inte är äkta. minns själv hur det var när jag växte upp med separerade föräldrar - jag minns inte av att jag bott med min pappa och situationen mellan min pappa o mamma var verkligen inte bra, så detta påverkade mig mycket. Jag kände mig inte alls bekväm den ENA dagen i månaden jag var hos pappa. Så visst kan det vara äkta obehag också!! Så ja, frågar bara för att jag undrar om man helt enkelt kan jobba med saken på andra sätt också än att bara smälla rakt av att pojken inte mår bra hos pappan. Vad är bakgrunden alltså?).

Barn märker ju direkt av på vuxna om de är osäkra, så visar du att du är osäker över situationen så kommer pojken också tro att det inte är bra att vara hos pappa.
Utanför ämnet: Jag är f.ö. jätteorolig över att pojken skall ta efter pappans konstiga sätt att se på saker och ting, men inte med en min visar jag att jag skulle ogilla att han umgås med pappan. Jag vill inte orsaka att min dåliga relation med pappan påverkar pojkens relation med pappan.
Senast redigerad av abc 20 apr 2012, 18:48, redigerad totalt 1 gång.
Användarvisningsbild
abc
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1598
Blev medlem: 16 maj 2008, 23:21

Re: om vårdnad.

Oläst inläggav abc » 20 apr 2012, 18:44

Det kan ju också vara så att det tar en stund att vänja sig vid vecka-veckasystemet och det därför är så att pojken inte mår bra. Det är naturligt att reagera på en sådan stor förändring. Kanske om pappan i början skulle gå med på att pojken är mera hos dig och sen så småningom dra sig närmare o närmare vecka-vecka systemet igen?? Tycker ju att om pojken är i dagisåldern och ändå har en bra relation med pappan så kommer han växa in i systemet så småningom. Speciellt om allt annat är likadant, dvs samma rutiner båda veckorna - man far till samma dagis, gör liknande grejer på kvällarna osv...
Användarvisningsbild
abc
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1598
Blev medlem: 16 maj 2008, 23:21

Re: om vårdnad.

Oläst inläggav silvermarion » 24 feb 2013, 07:48

Hejsan

Hos oss är det "min" styvson dethär gäller -men delvis tvärtom. Vi är på väg upp i rätten nu för att min sambos son ska bo hos oss och inte hos sin mor. Varför? Jo därför att mamman oftast skickar pojken till sin egen mor (alltså mormor) som är anhörigvårdare åt två schizofrena hela dagarna.
Och under flera perioder har hon helt enkelt vägrat låta pojken komma till sin far. Ibland har nog pojken själv sagt att han inte vill till pappa MEN han vantrivs inte hos oss eller så (det har nog frågats upp försiktigt av både dagispersonal och soicialen flera gånger om och vi brukar fråga om han har roligt nu som då då han är hos oss -för vi vill ju han ska trivas!).

Nu senast i jul for mamman iväg med deras son utan att berätta åt min sambo (och det var hans jul och nyår egentligen) och höll sig utom kontakt till både oss och socialen. Och pojken skulle sluta dagis där han trivs och de skulle flytta och pojken skulle byta efternamn då hon gifte sig efter att ha kännt karln i en månad...

Jaa, de finns nog så mycket som har hänt.
Och inte har min sambo varit Guds helgon heller, MEN han har skärpt till sig rejält och försöker vara med sin son (och även vår gemensamma son) så mycket som möjligt nu.
Ha en bra dag allihopa!
Hälsar jag åt er.
marionliv.blogspot.com
BildBild Bild
silvermarion
 
Inlägg: 36
Blev medlem: 01 feb 2012, 09:35
Ort: Ytteresse

Re: om vårdnad.

Oläst inläggav IdaLotta » 05 apr 2013, 22:26

Vi har vecka-vecka med våra döttrar på mitt initiativ och mina arbetstider dikterar veckorna.
Våra barn var 4 & 6 när vi började köra vecka-vecka och bra har det gått.
Jag uppskattar inte allt som mitt ex sysslar med, men jag vet att han älskar våra barn och våra barn älskar honom så jag står ut.

Situationen underlättas ju av att båda tjejerna numera 6 & 8 har mobiltelefoner och ringer både mig och sin pappa när dom vill. Nu då jag blir mammaledig i sommar så kommer flickorna att ha sin fasta punkt hos mig men eftersom pappa bor 500m från oss så lär dom ska vara hos honom också.
Om vi alla ändå bor i mumindalen, så vill jag vara häxan!

Ettan 04/05, Tvåan 01/07 och Trean 09/13
På hugget - bloggen
Användarvisningsbild
IdaLotta
Rautanainen
Rautanainen
 
Inlägg: 2162
Blev medlem: 12 apr 2005, 19:09
Ort: Bakom all civilisation

Re: om vårdnad.

Oläst inläggav anonym » 25 maj 2013, 16:03

Vi hade vecka-vecka lite på ett år från att barnen var 3 och 5 år. I början fungerade det bra när allt var så nytt och jag hade nog inte orkat ensam ha barnen längre än så i ett sträck eftersom jag mådde väldigt dåligt pga skilsmässan. Men barnen började må dåligt, den yngre blev riktigt klängig och till sist bröt hon ihop varje gång dom kom hem från en vecka med pappa. Den äldre riktade allting inåt tills hon en dag sa att det är fruktansvärt att behöva flytta fram och tillbaka så där. Det tog ändå 9 månader innan jag fick igenom med pappan att barnen skulle vara längre hos mej. Jag kontaktade psykolog och diskuterade länge med henne och fick rådet att försöka få pappan att förstå att barnen behöver få en fast punkt i tillvaron och det hos mej, jag har även diskuterat saken med en terapeut och socialarbetare och dom säger alla unisont att barn inte ska ha ett vecka-veckaboende. Barn ska ha en fast punkt som är deras hem, sen spelar det ingen roll fastän barnen skulle besöka den andra föräldern fast varje dag men dom ska ha ett hem, ett huvudboende. Det finns inga "experter på barn" som idag förespråkar vecka-veckaboende, det är inte barnen som ska behöva anpassa sej efter de vuxna på den här punkten utan man ska se till barnets bästa och det är aldrig att flytta av och an hela tiden. Tänk hur man själv skulle må av att ha det så.
Idag är barnen to-sö varannan vecka hos pappan och resten hos mej. Han är inte glad åt arrangemanget och hotar konstant med advokat och vårdnadstvist trots att han självmant skrev under ett nytt vårdavtal. Jag kommer inte att ge vika, jag kämpar för våra barns rätt att leva i lugn och ro och han får träffa dom däremellan precis hur mycket han vill men nåt sånt initiativ tar han inte. Det är hans sambo som pressar på mest med vecka-veckaboende trots att hennes dotter inte bor vecka-vecka hos hennes pappa. Jag har insett att det är mer frågan om pengar än umgänge. Tyvärr.

Jag tycker inte att du, TS, ska se det här som nån period som kanske ska gå över, inte heller tycker jag att barnet ska tvingas vänja sej eller anpassa sej. Om barnet dessutom går på dagis är han väldigt liten och behöver lugn och ro och trygghet av att vistas mest i ett huvudboende. Att han gråter och inte vill fara till pappa betyder knappast att han skulle ha det dåligt där, det hade inte mina barn hos sin, det betyder högst antagligen att han inte mår bra av flyttande och att vara borta från dej så länge. Man får säga och tycka vad man vill om könsroller, faktum är ändå att barn oftast står sin mamma närmast och behöver få vara med henne. Är det så att barnet står sin pappa närmast behöver barnet vara med honom mest istället.

Vecka-veckaboende kräver att föräldrarna har en mycket god förmåga att kommunicera med varandra. En vecka borta händer det mycket på, då ska båda föräldrarna förstå vikten av att informera den andra och hålla kontakten för det är trots allt bådas barn.

Jag råder dej att lyssna till ditt barn och din magkänsla, gå alltid på din magkänsla speciellt när det gäller barn för det finns ingen människa som känner sitt barn så väl som mamma (eller pappa). Sen finns det rötägg i båda lägren, men det är en annan fråga.

/bee
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00



Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Ensamstående, bonus- och skilda föräldrar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 7 gäster