Nyfamilj i behov av hjälp

För andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen.

Moderatorer: Peetra, IdaLotta

Nyfamilj i behov av hjälp

Oläst inläggav anonym » 15 jun 2014, 13:01

Jag ska försöka sammanfatta våra problem kort,trots att jag kunde skriva en hel bok om detta. Meningen med mitt inlägg är att söka konkreta råd och erfarenheter av nyfamiljskonstellationer,hur ni som befinner er i liknande situationer har löst konflikter som uppstått osv.

Till saken,nämligen vi har båda barn från tidigare förhållanden. Han två,jag ett. Vi har bott särbo hela tiden,mest för att inte göra livet mera invecklat för barnen,och för att jag tycker att barnen som alla bor veckovis med sina föräldrar,behöver sin tid med sin mamma/pappa.
Nu har det dock gått fyra år,och vi känner att vi inte klarar av ekonomiskt och praktiskt att bo såhär längre,på varsitt håll,med varsitt hus/gård. Det tar mycket tid,energi och pengar att sköta gårdarna och husen på skilda håll,hålla på och köra emellan ställena för att kunna umgås.Så en ihopflytt,är alltså inplanerad så småningom.

När det kommer till relationen mellan barnen,har det alltid fungerat bra.Barnen blev från början tajta,och inga riktiga bråk har funnits där dessa fyra år vilket ju i sig är otroligt bra. Mannens relation gentemot mitt barn har också fungerat bra. Däremot är det min relation till hans barn som är komplicerad,eller inte barnen i sig egentligen,de har båda fina personligheter,men det är deras uppförande som för mig skapar problem och rädsla inför hur det blir den dag vi flyttar ihop.
Det äldre barnet (9 år)har stora problem med att hantera ilska och haft så länge jag känt dem. Det är i sig,ett problem för resten av familjen,eftersom det varje dag bråkas,skriks,gråts och fadern varje dag får ta strider pågrund av vad som ofta är att barnets vilja ej går igenom. Kan inte ta ett nej eller tillsägelse,blir oftast hysterisk. Barnet har också en överskottsenergi utan dess like,aldrig upplevt liknande.Är i ständig rörelse,pratar oavbrutet ständigt och jämt och blandar sig konstant i vuxnas samtal,behöver ständigt sysselsättning som ska komma ifrån vuxna,gärna så farligt som möjligt,fartfyllt.Också väldigt manipulativ då det gäller något som är till barnet fördel. Missförstå mig inte,jag gillar barnet i övrigt.Jätteklipsk,social och arbetsam. Har ofta förtroliga samtal och barnet anförtror sig gärna åt mig med sina problem,vi har samma humor och skrattar ofta,men detta beteende h*n har fungerar liksom inte om vi ska kunna leva som familj.

Det yngre barnet är däremot svår att hantera på ett annat sätt. Svår att prata med,vill inte svara på vanliga frågor. Är oberäknelig på något sätt,haft perioder av att söndra saker med flit,befinna sig i egen värld,verka frånvarande. Säger elaka saker utan att verka förstå att de sårar,ljuger om saker,skyller ifrån sig.Oerhört envis,skall inte jackan på en dag med minusgrader,så ska inte jackan på,punkt slut,då hjälper det inte vad man än säger eller gör. Använder elak humor som ett försvar då något blir jobbigt. Har även svårt med vänner.Blir oberäknelig och obekväm då obekanta barn är på samma ställe. Osäker. Innerst inne snäll ,vill väl, men på något sätt har barnet en form av fasad som är obräcklig,det går inte att komma igenom och verkar otrevlig och fräck pågrund av denna.
Det jag altså frågar mig är eftersom jag tycker gott uppförande är väldigt viktigt och håller hårt på regler som att inte vara elaka mot varandra,inte slå,inte skrika osv,kommer det gå att förändra redan invanda sätt att "vara"? Och har jag rätt att kräva detta? Eftersom fadern också upplever problemen som just det,problem för oss alla,så borde det väl rimligtvis vara bra att försöka göra något åt detta tycker jag? Jag känner själv att jag är kanske är för krävande som bonusmamma,kanske jag borde ha mera överseende? Jag är ju själv ibland överdrivet noggrann med hur barn beter sig,vet att jag kanske borde slappna av lite mera,men problemen är att vi kan inte åka någonstans snart längre då problemen tar sig ännu mera uttryck då vi är på besök hos någon eller någon kommer hit på besök. Och ingen orkar ju med bråk och skrik hela tiden. Är det för mycket begärt att få ha en relativt lugn tillvaro i en bonusfamilj? Vi har tänkt ta kontakt med familjerådg. men skulle gärna vilja veta mera om det,om någon har erfarenheter. Har ni haft nytta av det,och på vilket sätt? Tacksam om någon tar sig tid att ge några råd.

/Bonusmamman som vill få det att fungera.
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Nyfamilj i behov av hjälp

Oläst inläggav eowyn » 31 aug 2014, 21:16

Hej!

Tyvärr kan jag inte ge någon fin, lycklig exempel eftersom det slutade dåligt med oss men kanske TS kan ändå ta någon lärdom från vårt katastrof?

Jag har ett barn, min fd sambo har ett barn. Vi bodde nära varann så det var inte en så stor omställning när vi efter lite över 1,5 års sällskapande beslöt oss för att flytta ihop. I vårt fall var det också mest min relation med hens barn som blev problematiskt, eller egentligen skulle jag säga att problemet var mellan oss vuxna. Barn är barn och alltid oskyldiga till sin situation. Det här barnet hade mycket problem med beteende mot andra, både barn och vuxna. Det som du skriver om din partners barn låter väldigt bekant. Problemet var dock inte hen, utan hur vi vuxna skötte saken. För att vara ärlig så var det min ex som mest trasslade till det. Vill inte gå in i detaljer för att respektera deras privatliv så jag skriver nu om vad som jag tycker att skulle ha behövts för att få det att fungera: Genuin samarbete mellan oss vuxna. Vuxna behöver inte alltid vara 100% av samma åsikt eller ha samma gränser, men i en nyfamilj är det ytterst viktigt att föräldrarna ändå stöder varann. Att man säger till sitt biologiska barn att "Hördu, jag tycker precis som du att den här saken inte är så viktig, men för min partner är det viktigt och hen är också en vuxen i det här hemmet, så nu gäller det bara att samarbeta." Eller: "Min sambo är inte din förälder, det vet hen lika väl som du, men du får ändå lov att lyda hen. Det bestämmer jag för jag är din förälder."

Sen gällande vardagsregler så måste man ju behandla barnen lika. Biologisk ursprung är inte nån orsak att behandla barnen ojämlikt. Det är klart att även i kärnfamiljer får barnen ibland olika saker, olika rättigheter, olika plikter, men i grund och botten måste barnen vara jämställda. De märker väldigt fort om saken inte är så. Både den som blir favoriserad och den som har mindre lider av det. Det skall man komma ihåg när man får lust att på nåt sätt favorisera det egna biologiska barnet.

Mera generellt, jag är också ganska krävande som förälder. Vissa saker kan man ta det lugnare med säkert men jag håller med om att man inte ska ge efter för bråk, hån, retande eller annat kränkande. Det här är något som du och din partner säkert måste tala om mycket i förväg. Hur skall ni i praktiken hantera situationer: Ska han vara huvudsakligen i ansvar för att säga till åt sina egna barn, ger han mandat åt dig att göra det, var går gränser, får man ge bestraffningar och/eller belöningar, hur skall vuxna tala med barn, hur får barnen tala med vuxna...

Jag rekommenderar varmt Thomas Gordons och Jesper Juuls böcker åt alla föräldrar men kanske speciellt till nyfamiljsföräldrar, för det är ännu viktigare för nyfamiljer att klara av att kommunicera tydligt, öppet och MYCKET. Det slutade dåligt för mig men det behöver inte göra det för andra. Lycka till! :tumme:
eowyn
 
Inlägg: 29
Blev medlem: 21 dec 2011, 02:00

Re: Nyfamilj i behov av hjälp

Oläst inläggav anonym » 16 sep 2014, 10:18

Tack för ditt svar eowyn.
Vårt förhållande slutade inte heller bra,och vi bröt upp. Det var mitt beslut.
Jag klarade inte av de dagliga konflikterna,och jag backade,för min egen och bonusbarnens skull.
Jag borde ha förstått,att jag inte skulle klara av att leva i en familj där man
är elaka mot varandra,där respekt och förståelse,inte existerar. Alla var trötta på att ha det så.
Visst hade vi fina stunder,och dem minns man med värme,men tyvärr,så vägde de inte upp det som var så jobbigt
och som tog all kraft och ork av oss vuxna.

Nu är det dags att gå vidare,möta framtiden på ett annat sätt. Visst kommer det bli jobbigt på många sätt,
men befriande också. Hur kändes det för dig efter uppbrottet eowyn? och var det du som tog beslutet? träffar/träffade du hens barn efter att ni separerat ?
Hoppas du har det bra idag!
Användarvisningsbild
anonym
Gemensamt konto
 
Inlägg: 15827
Blev medlem: 28 mar 2006, 14:00

Re: Nyfamilj i behov av hjälp

Oläst inläggav eowyn » 21 sep 2014, 18:09

Oj, tråkigt att höra att det blev slut mellan er också. Men det är som du säger, dags att gå vidare och känns säkert befriande även om där finns känslor av saknad och sorg också.

Jag mår ganska bra just nu. Vi träffar varann och varandras barn ganska ofta, vi bor fortfarande nära varann och barnen har samma kretsar. Ibland har jag måsta ta distans, min ex skulle så gärna bli ihop igen och hen liksom "tar över" om jag inte håller fast vid någo gränser. Det var alltså mitt beslut att göra slut, jag insåg att vårt konstanta grälande och hens oförmåga att få slut på retandet började påverka mitt barn mycket negativt. Jag måste tänka på mitt barns välmående helt enkelt. Jag har fortfarande dålig samvete både för att jag dragit mitt barn igenom detta och för bonusbarnets skull. Hen är speciellt starkt påverkad av allt detta på grund av hens tidigare psykiska problem. Hen har ju haft väldigt svårt med vänner och mitt barn var därför oerhört viktig för hen... De ser varann nog flera gånger i veckan, vilket är säkert bra för båda två.

Styrkekram åt dig, det var säkert rätt beslut. Och det var ju positivt att det slutade före ni flyttade ihop om det nu ändå skulle sluta.
eowyn
 
Inlägg: 29
Blev medlem: 21 dec 2011, 02:00



Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Ensamstående, bonus- och skilda föräldrar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 5 gäster