Erfarenheter om sk ärrgraviditet

För dig som planerar att bli med barn.

Moderator: skogsmus

Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 29 dec 2010, 12:48

Undrar om någon har erfarenhet eller hört erfarenheter om sk ärrgraviditet (arpiraskaus) och hur det påverkat graviditeter efteråt.
Ärret i livmodern är alltså från kejsarsnitt och att endera nästa graviditeten sku ha fastsätt sig vid ärret (dåligt ställe) eller vid missfall sku materian på väg ut fastnat i ärret..

Mitt missfall hände 17-18.12. och graviditeten kom till 11+5. Hjärtljuden syntes i ultran ännu 11+4 men inte mera 11+5. Blödde en massa samma kväll, hade hemska sammandragningar och bebisen kom ut samma kväll. Blöder fortfarande, men inte mycket och det är oroväckande tyckte läkarna. Dessutom syns inte på ultraljudet en tydlig gräns mellan livmoder och urinblåsan (där ärret tydligen ligger), men nog en massa graviditetsmateria. Vilket alltså tyder på att det fastnat vid ärret.

Verkar vara en förbryllande situation för läkarna i Jorv och idag konsulteras även en specialläkare på Kvinnokliniken. Hänger inte riktigt med men blir lessen varje gång ordet "kohdunpoisto" kommer upp.. dom kan alltså inte göra en vanlig skrapning utan att risken för kohdunpoisto skulle vara stor. Har ju ett härligt barn men så här sku det ju inte sluta.. vi hade så önskat oss ett barn till, ett syskon.

Ursäkta min dåliga svenska då det gäller termerna, läkarna pratar naturligtvis inte svenska med mig på Jorv..

****
Det är jag som är anonymprofilens "Muminmamman" i diskussionen Juli 2011

Ps. jag läser gärna kommentarer fast ni inte sku ha erfarenheter i detta.
Senast redigerad av Lime 27 jan 2011, 13:35, redigerad totalt 2 gånger.
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 01 jan 2011, 20:51

Jag har alltså av nån anledning skör livmodervägg mot urinblåsan, där väggen inte syns ordentligt. Den kommer inte att klara av nya graviditeter..

Mina möjligheter är

1) låta vara men inga nya graviditeter rekommenderas.
2) korringeringsoperation, där de försöker reparera sköra delen av livmodern. Detta lyckas bara ifall min livmoder har tillräkligt med friskt material.
3) livmodern tas bort. Ifall korringeringsoperationen misslyckas, tas livmodern bort i varje fall..

Har valt korringeringsoperationen, vill ju ha mera barn, ens ett till. Men vill även förbereda mig för att livmodern mäste möjligen tas bort ifall operationen misslyckas.. Opererande läkaren verkade optimistisk, lyckans oss :clap:

inte precis något jag tänkte mig få höra som 30-åring, att livmodern måste tas bort.. tur är läkaren som varit med under hela mitt case en forskare, och hon hittade möjligeten för korringeringsoperationen. Först var mina möjligheter bara 1 eller 3.
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav vero » 01 jan 2011, 21:20

Jag hoppas operationen lyckas och skall hålla tummarna för dig. Hade nog hört att ägget kan fästa vid ärret efter snitt, men svårt säga hur stor procent som råkar ut för det.Att delar av livmodern kan bli skör har jag aldrig hört. Skönt du har en bra läkare!!
BildBildBildBildBildBild
Användarvisningsbild
vero
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 3678
Blev medlem: 15 aug 2008, 08:40
Ort: sibbo

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 01 jan 2011, 21:29

Tack vero! Det har varit tunga två veckor, men gårdagens diskussion med läkarna gav lite hopp åt oss :nicka:
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 02 jan 2011, 20:49

Imorgon ska jag tibaka på jobb efter över 2 veckor borta.. hoppas jag klarar av det psykiskt.

Har dessutom slutat med värkmedicinerna, fick en himla huvudvärk somv ar dygnet runt :( Men har fortfarande "mensvärk" och blödningar efter förlossningen..

undrar om jag nu redan ska berätta åt förmannen om operationen (ingen på jobbet vet alltså vad som pågått, de vet att jag varit inskriven pga värk, men inte annat). Tänker alltså nu på det, att om datumet sen också ändras.. kanske jag bara till en början borde berätta honom om min nästa läkartid? Där kanske vi får mera info om min livmoder som påverkar operationsdatumet..
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Elvira_76 » 04 jan 2011, 19:44

Lime, din berättelse berörde mig massor. Jag önskar dig styrka och håller tummarna!

Elvira
Elvira_76
Silvermedlem
 
Inlägg: 104
Blev medlem: 17 okt 2010, 21:17

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 04 jan 2011, 20:11

Tack Elvira! Stödet vi får är jätte viktig. Speciellt som min man fortfarande inte vill prata om saken med nån annan än mig.. Vi har alltså inte berättat åt nån annan än våra föräldrar samt jag har berättat åt ett fåtal nära vänner.

Första dagen på jobbet gick helt ok, grät fyra gånger under dagen, varje gång då nån frågade hur jag mår...(som tur var int alla o fråga..) berättade åt min förman om operationen och sa att läkarbesöket om två veckor kan naturligtvis påverka ännu på datumet...

Blödningen har så gott som slutat, hoppas iaf att det int bara pausar..
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 13 jan 2011, 20:54

Tiden verkar gå snabbt när man är på jobb. Har inte hunnit riktigt tänka på vår situation, eftersom vi har så bråttom på jobbet. Men fick mejlat med vår jobbhälsosyster (grät då varje gång jag läste hennes mejl) och hon rekommenderade att diskutera med en psykolog, sku få göra det via dem alltså.. men nä, tycker jag inte har extra tid att sitta o babbla med en främling, fast det säkert kunde hjälpa. Just nu tycker jag att bästa medicinen är att vara med min familj :heart:

Nästa tisdag ska jag på blodprov (HCG o eventuellt något annat?) och på onsdagen har jag läkartid, bl.a. ultraljud samt diskussion angående operationen i februari..

Satt idag i bussen och räknade vilken vecka jag skulle vara på nu.. och vad allt vi hade tänkt vid detta skede sku ha hänt (berättat åt släkten, förmannen och jobbkamraterna osv..) men även det att jag kanske-kanske sku vid detta skede känna små små rörelser, som en fjäril skulle röra på sina vingar i magen på mig.. Tycker det är så orättvist. Varför just vi? Varför just jag, som sku kunna ta emot fast 10 barn, men fick lov till ett till av min man?
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 20 jan 2011, 13:32

Idag e d cd 35 och i gårdagens ultra såg d int ut som mensen sku börja inom några dagar (normalt 30 dagars cykel). Fick p-pillerrecept, så vi inte behöver tänka på preventiv. Dessutom tänker jag äta 4 mån i streck, hatar min mens. Speciellt nu...

Allt såg bra ut förutom en liten vit prick som läkaren inte kunde riktigt säga vad den är. Men annars såg det tomt ut i livmodern, inget extra mera i. HCG-värdet nere i 7,6. Ännu ett prov ska tas om två veckor.. Jag blev erbjuden psykologhjälp, tar det mer än gärna emot. Sku få från jobbet också, men tycker det är viktigt att det sköts där dom vet om mitt case.

Att jag hatar vår situation :( Hoppas innerligt operationen lyckas o hjälper oss!
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 25 jan 2011, 07:46

Usch då, ny stress i mitt case.. idag är det redan cd 40. Hade minilite blödning på sön förmiddag, slutade till eftermiddagen. Samma igår morse, slutade under dagen. Äsch då. Kan det verkligen vara att jag inte är menad som flerbarnsmamma när det här är så svårt :ledsen: . Är nu rädd för att helt vanlig mensblödning fastnat vid ärret och inte vill komma ut (det här diskuterades inte med läkaren, man sku ju tro att dom varnat om det är en risk...???). Men här samtidigt som jag skriver, känner jag mensvärken i magen, som jag inte gjorde igår eller i förrgår.. kanske min mens e bara lite annorlunda efter det här missfallet?

Under en månad till operationen. :osaker:

Har inte fått mina papper ännu heller från Jorv, sku gärna läsa igenom papprena för att en bättre helhetsbild av allt i tid före operationen. Hoppas dom kommer under denna vecka.
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Mellie » 25 jan 2011, 13:34

Lycka till och styrkekramar till dig! Det måste vara väldigt jobbigt det du går igenom.
Barn: son f. 2004, dotter f. 2008, dotter f. 2014
Användarvisningsbild
Mellie
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 695
Blev medlem: 01 mar 2004, 21:49
Ort: Esbo

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 27 jan 2011, 08:33

Tack Mellie för ditt besök! Jo, tungt är d.. :(

Mensen har börjat, men e lite underlig.. kanske det e bara pga missfallet, den söker sin form på nytt.. :osaker: Har börjat med Mercilon. Ifall operationen lyckas, kommer jag att äta p-piller 3mån i streck.

Fick mina papper från Jorv igår. Int nå kiva att läsa. Men bra att få dom läst, nu e jag inte mera så positivt inställd för inkommande operationen. Så fick jag kallelse till psykologiska polikliniken, det är något jag väntar på. Jag helt enkelt inte klarar av ensam att förbereda mig för att de eventuellt måste ta bort min livmoder. Jag skulle vilja prata med opererande läkarna ännu före operationen, helt face to face att de får höra av mig att jag verkligen inte vill bli av med min livmoder.

Har nu en tid tänkt på hur dumt det är att man inte får "hyra livmoder" eller använda sig av sijaissynnyttäjä i hela Norden, det blev förbjudet i lagen 2007. Det sku passa oss. Min man vill inte adoptera, han vill att barnet är biologiskt eget. Men det sku vara en möjlighet att han sku göra ett barn med en annan kvinna som sku ge barnet åt oss, dvs jag sku adoptera. Men vi tror det är alldeles för mycket krumelurer i ett sånt case, så jag tror vi inte kommer att ens ta mera reda på det.

Tänka sig att det känns som mitt liv sku vara över, bara för att jag inte sku ha en livmoder. Jag borde ju kunna vara lycklig över att jag är vid liv, att jag har en härlig dotter, att jag inte har cancer. Osv. Känner att jag misslyckats i det jag ville, själv som enda barnet ville jag inte utsätta mitt eget barn för den ensamheten. Syskon gör livet rikare, på alla sätt. Jo, alla grälar med varandra, speciellt växande barn, men jag har verkligen hela mitt liv saknat en syster/bror. Och ville inte utsätta mitt eget barn för att vara den enda :( .

Kan inte heller låta bli att tänka på vilken vecka jag sku nu vara ifall missfallet inte sku ha hänt, hur bebisen sku växa & må fint, om jag redan sku känna rörelser..
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav vero » 27 jan 2011, 15:06

Styrkekram till dig. Måste vara otroligt tungt all denna väntan. :kram:
BildBildBildBildBildBild
Användarvisningsbild
vero
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 3678
Blev medlem: 15 aug 2008, 08:40
Ort: sibbo

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 28 jan 2011, 07:52

Tack vero för ditt besök!
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Re: Erfarenheter om sk ärrgraviditet

Oläst inläggav Lime » 03 feb 2011, 14:23

Opererande läkaren ringde idag. Hon vill träffa mig ännu en gång före operationen, ska undersöka med dopplerultraljudsmaskin, för att kunna se hur stor sköra delen är och hur kejsarsnittärret ser ut. Frågade om hon har tid efter det, om vi samtidigt kunde diskutera mera ingående om operationen. Till dess ska jag alltså göra en ordentlig frågelista, som jag för en gångs skull håller mig till. Vara modig! Våga fråga! Det är ju frågan om mig, min livmoder, mitt liv. Lustigt hur jag ändå i motsvarande situationer i sista stunden tycker att äsch, int e mina frågor alls viktiga..

Känns bra o tryggt att läkaren ringde själv (hade inte hunnit lämna henne ringanbud) och vill träffa mig o kolla situationen ännu en gång.

Min mens har hoppeligen äntligen slutat. Trodde det redan på tis, men igår när vi var på lunch o jag nös (!!) kom det nåt i byxorna. Gick på wc efter det o hade nästan helt blodigt trosskydd. Som tur hade jag det.. idag är d cd 10.

Sov jätte dåligt natten efter psykologbesöket. Har ju glömt berätta om det! Ja, det var ett enda gråt från början till slut. Ändå tyckte psykologsjukskötaren att jag verkar som en sund och stark person. Hon sa att det finns inget rätt eller fel sätt att förbereda sig eller låta såren läka. Mitt sätt är att tänka på annat är bara en skyddsmekanism, som är naturlig och är bra att ha. Hon tyckte det är fint att jag orkar vara på jobb. Vi ska träffas ännu före operationen, för att se hur min ångest för inkommande operationen ändrats. Blivit värre eller så.. har haft på känn här när tiden går o operationen närmar sig, att kanske jag borde backa ut. Som om saken sku bli bättre av att blunda.. Men nej, tror inte det blir bättre. Om operationen misslyckas, så får vi åtminstone ett slut på det här kapitlet i vårt liv. Och vår väg till läkta sår kan börja på riktigt. Nu e d ju bara på halvväg, vet inte åt vilket håll i korsningen man ska ta sig..
Användarvisningsbild
Lime
Silvermedlem
 
Inlägg: 121
Blev medlem: 13 nov 2006, 18:59
Ort: Nyland

Nästa


Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Planera graviditet - svårt att få barn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 6 gäster