Facebook

För dig som planerar att bli med barn.

Moderator: skogsmus

Re: Facebook

Oläst inläggav Skruttis77 » 01 apr 2011, 22:07

Har läst den här tråden och velat skriva men inte vetat hur jag ska formulera mig, Imsewimse gjorde det så bra så jag måste bara skriva dessa rader och säga att det var exakt så här jag också tänker och känner.
Jag/vi har kämpat för vår son med behandlingar och operation och nu kämpar vi för ett syskon. Jag VET hur det känns att misströsta, men vi hade den ofattbara turen att tillslut lyckas. Hoppas och önskar att det ska gåen gång till... Och JA, jag skickar julkort med min pojke och skriver massor om honom, oss på facebook. Naturligtvis, mitt liv.
Väldigt bra skrivet Imse :heart:
Skruttis77
 
Inlägg: 67
Blev medlem: 22 feb 2011, 17:06

Re: Facebook

Oläst inläggav Muminmage » 02 apr 2011, 08:48

Det som Imsevimse skrev var långt mina tankar som jag också försökte formulera i mina inlägg. Men jag har antagligen inte samma pondus då jag hör till dem som fått barn på naturlig väg. Jag tror dock att jag skulle resonera på samma sätt som imsevimse om jag hört till dem som haft svårt att få barn. Som jag också försökte skriva så finns det massor i samhället som man kan visa hänsyn mot (rullstolsbundna, deprimerade, blinda, cancersjuka...) men det är omöjligt att vara alla till lags... Dessutom tror jag att de flesta med något tragiskt i sitt liv ändå vill bli behandlade som vanligt.
Bild
Bild
Bild
Användarvisningsbild
Muminmage
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 3757
Blev medlem: 26 okt 2004, 11:39
Ort: Ingå

Re: Facebook

Oläst inläggav Kileane » 02 apr 2011, 10:09

Jag vill också skriva under på det Imsevimse skrev. Vi har själva väntat över 5 år innan det trots allt tog sig och jag vet att kommentarer kan såra fast personen ifråga inte menar illa.

Men att kräva att nyblivna föräldrar inte ska få komma till arbetet och visa upp sin babylycka, inte få skriva om första stegen, inte få beklaga sig över sömnlösa nätter eller visa kort på sina barn (julkort eller ej...) nej det är missriktad hänsyn tycker jag! Om någon i min omgivning mår så dåligt av sin barnlöshet vill jag gärna att de säger det till mig, så jag kan visa dem all möjlig hänsyn. Men inte kan jag ta hänsyn till alla de okända människor jag möter varje dag, och fundera på om de blir sårade då jag kommer med mitt barn.

För att ta en liknelse så har jag en vän med flera handikapp som sitter i rullstol. Hon kommer aldrig att kunna göra många av de saker som jag kan, men det skulle aldrig falla henne in att vara avundsjuk på andra eller mig att be henne om ursäkt för att jag har ett lättare vardagsliv. Hon har ett rikt liv fast det kanske ser annorlunda ut än mitt. Fastnar man i sorgen över att aldrig kunna få det som andra har, så blir livet så oändligt tomt (och bittert?). Om något skulle hända mig, hoppas jag att jag skulle försöka jobba med mig själv istället för att kräva att alla andra anpassar sig. Visst måste man få sörja, men vid något tillfälle hoppas jag man orkar gå vidare också.
Bild
Med kreativa ambitioner - http://mitthjortronbo.blogspot.fi
Kileane
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 325
Blev medlem: 02 dec 2010, 13:09
Ort: Mellersta Österbotten

Re: Facebook

Oläst inläggav Pappawannabe » 02 apr 2011, 13:38

Ta inte detta fel, men det är lätta att säga för en som har barn :thx:
Pappawannabe
 
Inlägg: 36
Blev medlem: 25 jan 2008, 20:16

Re: Facebook

Oläst inläggav Skruttis77 » 02 apr 2011, 13:54

Pappawannabe: Jo du har säkert rätt i det, att det är "lätt att säga"då man har barn. Men tänk dig in i den situationen att ni lyckas få barn (hoppas det innerligt!) skulle inte ni då tycka som mig, Imsewimse mfl?! Det kan du inte veta, men jag tror det. Jag kan inte heller veta hur jag skulle ha tyckt ifall vi inte skulle ha fått ett barn tillslut. Jag hade de tankar du och andra här har. Det är svåra sorgliga saker som så mycket i livet. Livet är orättvist, men vi kan inte välja vad vi råkar ut för tråkigheter bara hur vi kommer oss vidare. Att bli bitter vilket är lätt tar bara så mycket av en själv.
Önskar att 2011 ger er erat efterlängtade barn! :kram:
Skruttis77
 
Inlägg: 67
Blev medlem: 22 feb 2011, 17:06

Re: Facebook

Oläst inläggav Pappawannabe » 02 apr 2011, 14:34

Tack ska du ha :thx:

Nej jag förstår nog, inte kan man vara bitter i alla evighet och hata alla som uppdaterar FB om sina barn.

Jag har inget emot såna som skriver "idag tog isac sina första steg" "Imorron ska dorthy till dagmamma - det blir spännande"

Dom jag släpper mina nerver (dom få jag har kvar :lipa: ) på är dom som evigt gnäller gnäller och gnäller på FB om hur tungt det är och igår blev jag påpissad och jag har ingen fritid osv osv.

Jag tar inte bort från dom att dom har rätt att skriva det.. Likasom jag har rätt att bli förbannad på såna människor.

Dom som tar mest på är dom som har haft problem själv och sedan efter mycket gråt och blod får ett barn - och sedan börjar titta på oss barnlösa som vi skulle ha AIDS.

Men tyvärr fungerar människan på detta viset oftast..

Annars!

Riktigt trevlig helg åt er alla! :thx:
Pappawannabe
 
Inlägg: 36
Blev medlem: 25 jan 2008, 20:16

Re: Facebook

Oläst inläggav Kileane » 02 apr 2011, 14:47

Pappawannabe skrev:Tack ska du ha :thx:
Dom som tar mest på är dom som har haft problem själv och sedan efter mycket gråt och blod får ett barn - och sedan börjar titta på oss barnlösa som vi skulle ha AIDS.

Men vad är det för konstiga människor?! Jag tycker det är självklart att man har större förståelse för hur det känns när man varit i samma situation själv...
Önskar er ett lyckosamt år 2011!
Bild
Med kreativa ambitioner - http://mitthjortronbo.blogspot.fi
Kileane
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 325
Blev medlem: 02 dec 2010, 13:09
Ort: Mellersta Österbotten

Re: Facebook

Oläst inläggav Mikaela Sonck » 02 apr 2011, 15:16

Hej igen!

Måste klargöra några små grejer ur eget perspektiv.

Jag har aldrig försökt få barn - jag hann aldrig. På det sättet står jag på en lite annorlunda grund än de flesta i denna tråd, som år efter år kämpat med att få barn. Jag fick cancer och blev av med livmoder, båda mina äggstockar, en del tarm och andra vävnader. Och som resultat kan jag aldrig få barn.

Det är när DE SOM VET, mina vänner och bekanta, det är när dom för långa monologer om sina barn som det gör ont. Ont i varje cell i hela kroppen. Som jag skrev tidigare kan ingalunda alla känna till hur det står till, känna till just mitt öde, men när de som vet inte bryr sig om att respektera min sorg - då blir man liten.

Som cancersjuk hör man gärna om andra cancersjuka - det hjälper att få råd, etc, som barnlös diskuterar man gärna med andra barnlösa - för att få råd och tröst (därför skrevs antologin UTAN), och föräldrar diskuterar väl gärna sina erfarenheter av föräldraskap med andra föräldrar. Det skadar aldrig att höra om andra i samma situation som ens egen - det var ju det som var hela min point.

Jag är inte avundsjuk på andra kvinnor som fått barn - tvärtom känner jag lycka med dem för den guds gåva som ett barn är. Och jag hoppas att alla barn är älskade av båda sina föräldrar och alla runtom dem. Heller känner jag inget hat. Man kan väl inte hata okända människor för att de är lyckliga? Det tror jag inte någon barnlös gör. För de som länge försökt få barn utan att lyckas handlar det väl snarare om sorg och en känsla av misslyckande. Hat är ett starkt ord och jag vill tro att väldigt få psykiskt friska mänskor, om någon alls, går omkring och hatar andra?

I mitt fall handlar det varken om avundsjuka eller ilska. Jag känner bara sorg. Jag känner mig bara liten och rädd. För att jag inte har en framtid, inte så mycket tid som jag önskar.

Och av mina vänner och bekanta önskar jag normalitet. Här måste ändå påpekas att gnäll om sömnlösa nätter med nyfödda just hemkomna och gnäll om familjelivets tristess känns för mig som lyxproblem. Jag slipper helst höra om det, och hoppas att vi kan prata om andra saker, om samhällsproblem, naturen, klimat, djur, främmande kulturer, mat, väder - ja, det finns ju så mycket annat man kan diskutera om.

Fast glad är jag att veta att familjelivets små vändningar är de största problemen i mina vänners liv just nu. Det ger mig hopp.
Kort presentation om mig finns att läsa på http://www.soderstrom.fi/Author.php?id=1278
Användarvisningsbild
Mikaela Sonck
redaktör för boken UTAN
redaktör för boken UTAN
 
Inlägg: 24
Blev medlem: 24 feb 2011, 22:10

Re: Facebook

Oläst inläggav Skruttis77 » 02 apr 2011, 18:43

Ok Mikaela, nu förstår jag dig bättre! Tror jag ska beställa din bok. Många har pratat gott om den.

Det som gör mig ledsen är då folk som vet hur svårt vi hade att få barn (speciellt jobbkompisar) inte förstår att jag helt prioriterar familjelivet nu. Tidigare var jag med på allt, hittade på och drog i gång allt "skoj" med fester osv. Nu är jag inte all intresserad av sådant. Jag förklarar och förklarar varför jag inte vill och oftast inte kan hänga med och bowla, gå ut å äta osv. Jag har häller ingen förståelse för gnat om "egentid" då man får barn. Det borde väl vara självklart att man sätter sig själv åt sidan den korta tid barnet är litet. Nog har man hunnit med sig själv och nog kommer man att hinna sedan liksom...
Detta svävade iväg lite men jag ville ändå få det sagt.
Skruttis77
 
Inlägg: 67
Blev medlem: 22 feb 2011, 17:06

Re: Facebook

Oläst inläggav Skruttis77 » 02 apr 2011, 18:45

pappawannabe: Men vad GRYMT om du stött på människor som själva haft problem att få barn och som sedan undviker er?! FINNSsådana??? :w00t:
Skruttis77
 
Inlägg: 67
Blev medlem: 22 feb 2011, 17:06

Re: Facebook

Oläst inläggav emma_m » 02 apr 2011, 19:46

Dom jag släpper mina nerver (dom få jag har kvar ) på är dom som evigt gnäller gnäller och gnäller på FB om hur tungt det är och igår blev jag påpissad och jag har ingen fritid osv osv.


jag känner till sådana som arbetar/arbetat med barn o. gnäller om sådant... så hur ställer ni er till barnarbetande folk som gnäller på barnen där då via fb?
emma_m
Guldmedlem
 
Inlägg: 267
Blev medlem: 22 jul 2008, 20:08

Re: Facebook

Oläst inläggav nalle » 02 apr 2011, 21:35

Har en tid tänkt kommentera den här tråden ur min synpunkt. Börjar tro att det där med facebook är en bisak...
Om jag skulle bli gravid skulle jag vara lycklig över det och prata om det. Om jag skulle få barn skulle dom naturligtvis vara mitt allt och säkert sku världen få veta om det också. Jag uppdaterar facebook mycket sällan, nästan aldrig, för det är inte min stil, men stör mej inte heller så ofta på om andra gör statusuppdateringar som gäller deras barn, det är då deras stil. Jag förstår dock att många ofrivilligt barnlösa upplever såna uppdateringar som smärtsamma. Nog har någon status kommit under skinnet på mej också... (Ni vet, nygift kvinna som uppdaterar sin status med ett hjärta. SJÄLVKLART att hon var gravid i min värld... :roll: )
Jag tror det var muminmagen som i något inlägg skrev att hon inte diskuterar barn med sina barnlösa väninnor av den ena eller andra orsaken. Finns ju säkert såna som uppskattar det, men skulle mina närmaste utesluta mej från deras liv för att jag är ofrivilligt barnlös skulle jag bli sårad ända in i mitt inngersta. Jag vill ju vara en del av deras liv och till deras liv hör deras barn. Det är för mej en så obeskrivligt stor ära när jag varit och hälsat på ett par av mina närmaste vänner på bb och dom genast lyft över sina nyfödda i min famn. Jag är så tacksam över den gesten för det säger mera än tusen ord. Efter det har jag fortsatt vara någon i deras barns liv och vill det förbli.

En annan sak som jag reagerade starkt över var att man jämför ofrivillig barnlöshet med andra svårigheter i livet. Det blir jag förbannad över. Min barnlöshet är min sorg, jag blir inte bättre på något vis om jag blir påmind om att andra har också andra sorts problem. Kanske jag också har andra svårigheter i mitt liv, förutom banlösheten...?? Men eftersom vi skriver om barnlösheten under rubriken "svårt att få barn" ligger vårt fokus på just barnlösheten.

Här skulle jag kunna tillbringa resten av kvällen, men eftersom det är lördag och jag är en singelkvinna på ca 35 har jag andra saker att göra den här tiden...
:yawn: natti natti
nalle
Guldmedlem
 
Inlägg: 297
Blev medlem: 21 dec 2008, 21:41

Re: Facebook

Oläst inläggav mamma eva » 03 apr 2011, 11:03

Känner själv att jag kan förstå båda lägrena s a s med mina två förluster av väntade små att det ej är lätt att se nyfödda, se dem ammas och att känna att "varför inte jag?" i denna stund. Var nog själv och hälsade på min väninna fastän detta hade skett för min del men hon ammade utanför min syn och lät mig känna efter hur resten av skötseln av hennes lilla dotter kändes och nog klarade jag av att ha henne i famnen för jag tycker så mycket om hennes lilla dotter men nog kunde jag känna samtidigt att jag rös till lite för jag fick associationer till min son vid det tillfället som om han gjorde sig påmind i denna lilla tjej som var runt ett halvt år denna tidpunkt. Jag har tre barn innan denna son vars liv var två timmar och barn i större modell var det inget problem med men nog nyfödda och att se gravida då min graviditet avslutats i förtid och att då se andra gravida som man sett under tiden man gått själv med mage och efteråt vara utan mage var nog svårt.I fjol vid samma tidpunkt fick min syster en son då jag fick min förtidigt födda dotter som klarade livet endast i fem dagar och att närvara vid dennes dop i samma veva som man begravde denna dotter klarade jag inte av men nu går det bra att träffa honom då han vuxit till sig lite och jag själv fått lite distans till min förlust så saker ändras med tiden men med det vill jag säga att det gällde för mig och att i denna sak har alla rätt till att känna som det känns för dem!

Är ej alls medlem på facebook men vill reflektera över mina tankar om ämnet ändå och nog berättar jag här på mammapappa om mina barn men jag hoppas nog ändock att jag pratar mest i jag-form om mina tankar och jag vill också av hänsyn till mina barn ej nämna så mycket mer om de mina levande om det nu ej är något alldeles extra och visst kanske jag nämnt att jag varit trött p g a att någongång min son hållit mig vaken och jag vet av egen erfarenhet att jag skulle ge vad som helst för att få samma med min änglapojke och änglaflicka så som sagt jag förstår båda sidorna av ämnet i fråga. Massa virrvarr säkert att läsa men vem har så konkret rätt satsuppbyggnad då känslor beskrivs?
Life's short, talk fast! And enjoy a cup of coffee!Bild

så länge hjärtat är varmt så fryser man inte...

i himmelen så ock på jorden är ni mina älskade barn av hela mitt hjärta...
Användarvisningsbild
mamma eva
Mme moderateur
Mme moderateur
 
Inlägg: 2882
Blev medlem: 16 apr 2009, 15:50
Ort: mom please!

Re: Facebook

Oläst inläggav imsewimse » 03 apr 2011, 11:19

Pappawannabe skrev:

Dom som tar mest på är dom som har haft problem själv och sedan efter mycket gråt och blod får ett barn - och sedan börjar titta på oss barnlösa som vi skulle ha AIDS.



Finns det sådana människor???? Det skulle aldrig finnas i mitt liv, skulle jag kunna så skulle jag "klona" vår dotter och "dela med mej" av henne till alla - hoppas ni förstår poängen, skulle så vilja att denna tråd inte ens existerar utan att alla som vill lyckas få barn utan problem. Och jo kanske är det lättare för oss som har mot alla odds lyckats men jag skulle nog ha samma åsikt fast jag inte lyckats.

I min familj pluppar de ut barn hela tiden, vår dotter har 17 kusiner...och hälften har kommit under den tiden som vi kämpat för barn - många BB-besök, dop, fördelsedagar med tungt hjärta men skulle ändå inte tycka att de ska måsta ta hänsyn till mej - varför skulle de måsta de? De har väl rätt att visa upp sina barn och leva sitt liv utan att de ska hela tiden tänka på vad de säger ifall de skulle såra mej. Jag skulle känna mej så utanför om jag inte fick vara en del av familjen. Och jag brukar tänka så att när jag håller bebisen i famnen att den är lite min oxå dock är jag en person som alltid försöker se positivt i allt och mitt motto är tydligen, allt löser sig på ett eller annat sätt (min mormor påperkar det att jag säger det så fort något är fel). Skulle jag ha blivit bitter samt ha samma tankar som Mikaela så skulle jag må så dåligt i mitt liv.

Visst finns de dagar som allt känns skit men för min egen skull så måste jag se positivt på allt. Men visst vi hade ju en chans att lyckas och pga av din sjukdom har inte du Mikaela de samma men vill man ha barn så finns de ju alternativ, t ex adoption. Alla som vill ha barn har ju den rätten och behöver inte ha stämpeln på sig som ofrivilligt barnlös.

Jag är säkert hård när jag säger detta men man är inget offer som barnlös, utan man har alltid ett val, jag har sett mej som "jag kan inte få barn naturligt" och inte ofrivilligt barnlös, tycker de är stor skillnad mellan detta. Har ju dock min livmoder kvar men skulle jag hamna i samma situation så skulle vi adoptera. Svåra tankar, mycket känslor och många åsikter i detta. Det viktigaste som jag tycker är att man ska vara öppen med sina känslor och tankar till närheten. De som inget vet kan inte heller ta ställning och hänsyn till andra om man inget vet, vi har varit helt öppna med det och det har hjlpt mej. Alla vi som lyckats, är våra barn vårt mirakel och det största i vår liv och ja jag vill visa upp för hela världen vår dotter och skulle jag kunna trolla så skulle du Mikaela och alla andra vara gravida redan :heart: alla älskar vi barn och drömmen är att lyckas bli mamma är det störta, men livet är hårt men man får bara göra sitt bästa av det.

:heart: :heart: :heart:
imsewimse
Guldmedlem
 
Inlägg: 272
Blev medlem: 05 feb 2009, 14:45

Re: Facebook

Oläst inläggav Skruttis77 » 03 apr 2011, 11:37

:clap: Imsewimse!
Skruttis77
 
Inlägg: 67
Blev medlem: 22 feb 2011, 17:06

FöregåendeNästa


Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Planera graviditet - svårt att få barn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 5 gäster