PCO:are

För dig som planerar att bli med barn.

Moderator: skogsmus

Re: PCO:are

Oläst inläggav Anna-Bella » 22 nov 2012, 16:07

Hej Minipig!
Kanske mensen behöver en tid innan den ställer om sig, eller kanske Terolutet gör att den inte är så riklig. Men det låter jättebra att du fått en remiss vidare nu så att du kan få hjälp på traven. Jag tänkte alltid om mig själv att jag inte kommer att lyckas, trots hoppet var jag säker på att det aldrig skulle ske. Och nu sitter jag här med min fina lilla pojke. Det låter hemskt när man hör nån tala om att man är infertil, men hoppeligen beror det bara på PCOS och då har du ändå goda chanser att bli gravid. Hoppas nu att du får en tid snabbt, det känns säkert bättre sen när du får all info om alla undersökningar som kan göras.
Anna-Bella
 
Inlägg: 69
Blev medlem: 08 jan 2011, 18:03

Re: PCO:are

Oläst inläggav Minipig » 26 nov 2012, 13:21

Hej Anna-Bella,

jag hoppas innerligen att min kropp bara behöver lite extra tid att komma igång. Jobbigast är nog den konstanta värken, som gör att jag har lätt illamående och har svårt att motionera. För mig är motionen ett sätt att varva ner och nolla huvudet, när jag inte får göra det så mår jag bara sämre. Brukar jogga under veckosluten, men måste låta bli det nu då värken tog över. All annan träning måste jag också göra försiktigare. Jag hoppas att jag snart får en tid till gyn.poli, att det bara är PCOS och att jag får hjälp med värken. I motsats till dig har jag alltid tänkt, och tänker ännu, att det nog kommer att lyckas. Jag måste hänga kvar vid hoppet och tro på det bästa, så länge det bara går :)
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: PCO:are

Oläst inläggav Minipig » 05 dec 2012, 12:44

Hej,

jag skriver lite igen för att få ut lite tankar. Fick nu kallelse till gyn.poli i mitten av januari, så tills dess får jag vänta. Ingen medicinering före alla undersökningar gjorts. Så nu hör man officiellt då till gruppen som har svårt att få barn, barnlöshetsundersökning stod det visst i kallelsen. Desto längre tiden går, känns det som om det över allt tutas ut om graviditeter, barn, familjer osv. Tur så kommer man snart bort från allt en tid, då vi åker på en resa. Jultider hämtar med sig mera tankar om familj och barn, vilket känns tungt just nu. Det råkar sig att majoriteten av mina vänner är gravida, en arbetskompis är gravid och resten är mammor, alla pratar om jul med barn.
Man måste bara skaka av sig alla tankar och se fram emot första besöket till gyn.poli. Hoppas det är positivt och att det skulle finnas någon enkel lösning till vårt problem :-)
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: PCO:are

Oläst inläggav Anna-Bella » 09 dec 2012, 16:00

Hej!
Vad bra att du fått tid så snabbt! Undersökningarna som gjordes åt mig tog inte lång tid i anspråk, men det hänger säkert ihop med hur långa köer det är på sjukhuset osv. Spermatestet gjordes (i Helsingfors) inom en vecka från att remissen gått dit. Resten gjordes på gynpoli. Men nu ska ni bara njuta av julen och av resan ni ska göra :) Hoppas att ni nästa jul får planera inför en jul med barn :)
Anna-Bella
Anna-Bella
 
Inlägg: 69
Blev medlem: 08 jan 2011, 18:03

Re: PCO:are

Oläst inläggav Minipig » 16 jan 2013, 14:21

Hej,

jag är tillbaka efter semestern och har idag varit till gyn.pol. för första besöket. Konstaterades att min ena äggstock var full av "rakkuloita" (cystor), den andra var ok och slemhinnorna var tunna. Allt var liksom typiskt pcos. Mannen ska ta spermatest och jag skickades till labben för en rad olika prover. Får vänta 3-4 veckor tills jag har en telefontid och får svaren på alla prov, samt svar på vad som görs näst. Eftersom jag inte har någon mens alls, så kan dom nu inte direkt göra mera. Sen skulle det väl göras en kontroll av äggledarna, eventuell sköljning ifall det behövs osv.
Lite specialfall är jag eftersom Terolut kurerna inte fått igång någon mens överhuvudtaget, läkaren måste konsultera överläkaren angående det och fortsättningen.Läkaren bad mig ha tålamod, och det får man ju nog lära sig i detta fall. Men nu händer något i alla fall, man väntar inte i onödan.
Underligt tyckte jag att man sitter på gyn.pol. tillsammans med gravida kvinnor, speciellt jobbigt var det då bekanta dök upp. Jag har inte precis tutat ut i vilken situation vi befinner oss. Så då jag äntligen kom in till läkaren var känslorna igen på ytan och tårarna rann.
Som tur går vi mot ljusare tider och jag hoppas på att mannens sperma i alla fall skulle vara ok, att vi inte får ett nytt problem.
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: PCO:are

Oläst inläggav Minipig » 16 jan 2013, 14:37

Javisst, en fråga glömde jag. Läkaren sa åt mig att redan ett par kilos viktminskning kan ha stor betydelse då man har pcos. Hurudana erfarenheter har ni av det?

Mitt BMI ligger på 25,3, alltså en lindrig övervikt. Sedan jag slutat med p-pillren har vikten gått ner ca. 3 kg. Under mina 16 år med pcos har jag märkt att det är oerhört svårt att få ner vikten, i alla fall på ett hälsosamt sätt. Jag försöker äta mest fullkornsprodukter, men jag klarar nog inte av att avstå helt från kolhydrater. Måste ta mig i nacken och försöka få bort några kilon till för att se ifall det faktiskt skulle hjälpa.
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: PCO:are

Oläst inläggav Anna-Bella » 18 jan 2013, 14:11

Hej Minipig,
vad skönt att undersökningarna kommit igång! Det är som du säger; då väntar man åtminstone inte i onödan. Antagligen har dom slagit ihop mödra- och gynpoli, därför satt du där och väntade med gravida. Jag tyckte ej om att gå på besöken eftersom jag jobbar på sjukhuset där jag även undersöktes, och varje gång jag dök upp där mötte jag nån kollega. Om jag hade ledig dag så undrade dom förstås vad jag gjorde där. Det blev inte lättare sen när jag väl var gravid men ej hade berättat på jobbet ännu, då fick jag smyga omkring i korridorerna för att dom inte skulle se att jag väntade ytanför mödrapolin. När jag kom in för första ultrat i vecka 6 så var det en kollega som knackade på dörren för hon sökte läkaren. Tur så syntes inte jag där jag satt bakom dörren i undersökningsstolen :D
Mitt BMI var kring 23,9-24,2 före jag blev gravid, har aldrig varit överviktig, men min vikt har nog vandrat sakta upp med åren plus att jag annars ej varit i form. Nu efter att jag gått ner efter graviditeten har jag stannat på BMI 25. Så kan tyvärr ej ge några tips där. Men jag tror nog att det handlar om mera övervikt än BMI 25,3. Minns att när jag diagnostiserades så sade läkaren att många kvinnor med PCO har rejäl övervikt.
Håller tummarna att allt är bra med era testsvar! :)
Anna-Bella
 
Inlägg: 69
Blev medlem: 08 jan 2011, 18:03

Re: PCO:are

Oläst inläggav Minipig » 18 feb 2013, 14:39

Hej,

Saker och ting går sakta framåt. Fick alla provsvar, som lyckligtvis var normala. Så mannen är ok och dom har ännu inte hittat något annat avvikande hos mig än polycystiska äggstockar. Har dock fortfarande ingen mens, så jag fick en kur Primolut. Äter nu 3x5g/dag i 10 dagars tid och därefter borde jag få mens och sedan kan det göras en hysteroskopi.
Tillsvidare är jag nöjd med den kommunala sidan och allt går framåt. Det ska bli intressant att se ifall Primoluten kör igång mensen och därefter höra vad dom såg i hysteroskopin.
Har ni erfarenhet av hysteroskopi?
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: PCO:are

Oläst inläggav Kittie » 14 mar 2013, 14:38

Hej!


Fick för några veckor sedan veta att jag har PCO. Hade hoppats att jag skulle få påbörja medicinering eller sedan medicinering + äggledarsponing, men min gynekolog vill först att jag skall vänta och komma in på dag 14 i menscykeln så att hon kan kolla om jag har ägglossning då. Förstår inte riktigt varför, vi har försökt få barn i 1,5 år och jag har ju då tydligen inte haft ägglossning alls. Känner mig lite frustrerad, måste jag faktiskt vänta ännu ett par månader på att få börja medicinering.... Har ju inte regelbunden mens, och inte mens varje månad, så gud vet när jag får hjälp nästa gång...
Kittie
 
Inlägg: 43
Blev medlem: 31 mar 2011, 11:57

Re: PCO:are

Oläst inläggav Minipig » 15 mar 2013, 09:32

Hej Kittie,

jag har läst några av dina inlägg under andra ämnen. Har ju själv pcos, fick diagnosen redan för ca 15 år sedan. Det jag har märkt är att ingenting är riktigt klart och tydligt med pco kvinnor, vi fungerar alla så olika. Du skriver att ni försökt i 1,5 år, men är det så att ni sökt hjälp av läkare först nu?
Har dom gjort en hysterosonografi åt dig, vet du att det finns behov av äggledarspolning? Har du tidigare ätit någon medicin under barnlöshetsundersökningarna?

Jag hoppas du tar mina frågor på rätt sätt, vi är själv ganska i startgroparna i våra barnlöshetsundersökningar/-behandlingar och jag vill gärna veta hur det går för andra pco-kvinnor. Vi har snart försökt i ett år, men eftersom jag visste att jag har pcos så fick jag remiss till gyn.pol i slutet av förra året då Terolut kurerna inte hjälpte. Första besöket var i januari och efter det har barnlöshetsundersökningarna kommit igång ordentligt (vi går tillsvidare kommunalt). I vårt fall har mannen fått klara papper, det är jag som inte fungerar. Som du kanske tidigare läst så har jag provat på Terolut, olika doser, men det fick inte igång min mens. Åt sedan en kur Primolut som fick igång mensen. Nu har jag varit på hysterosonografi och fått veta att mina äggledare inte behöver spolas. Primoluten fick igång min mens, men jag mådde nog otroligt dåligt under kuren. Svullnad, svindel, jätte dålig hy osv. Efter hysterosonografin gjordes ett ultraljud ännu för att kolla ifall några folliklar växer, vilket de inte gjorde.
Nu väntar jag ifall min mens skulle börja av sig själv i denna cykel, vilket är mycket osannolikt, annars börjar jag med Primolut igen. Efter primolut kuren borde jag få mens och kan sedan börja med Clomifem.
Så för min del har vi tagit ett steg i taget, uteslutit och kollat hur jag fungerar. Jag måste också mentalt ta ett skede i gången, för att orka. Jag har samtidigt blivit överraskad över hur tungt det faktiskt är att genomgå hela denna process. Då mina närmaste väninnor får barn nummer två, så har jag inte berättat åt någon vad vi kämpar med. Medicinerna gör att kroppen är helt upp och ner, och det är svårt att försöka vara som normalt. Min räddning har blivit träningen, då jag länkar töms tankarna och svullnaden lättar.
Vad gör du, och ni andra, för att orka?
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: PCO:are

Oläst inläggav téa » 26 apr 2013, 08:24

Jag har länge följt med i tråden och känner att det är dags för mig att kommentera för att förhoppningsvis inge lite hopp till er som väntar på att få vänta.

Jag har haft oregelbunden mens så länge jag kan minnas. När jag vid 19 års ålder ville börja äta p-piller skickades jag på vidare undersökningar eftersom gynekologen misstänkte PCO. De orgelbundna blödningarna, ultaljudsbilderna av äggstockarna, alla rubbade hormonvärden och problemen med hårväxt och akne som jag led av tydde på PCO. Jag åt p-pilller under fem års tid och mådde bra.

När jag slutade med p-piller för att bli gravid hände (precis som jag hade befarat) ingenting. Jag fick förvisso mens, men den var fortfarande ogelebunden (36-44 dagar) Efter att ha försökt i 11 månader (okt 2012) tog jag kontakt med en gynekolog som studerade min oregelbundna mencykel i en sekund och därefter konstaterade att jag aldrig kommer att kunna åstadkomma en graviditet på egen hand, utan medicinsk hjälp.

Därefter gick det snabbt. Jag började äta primolut, skickades till hvc och tog blodpover. Månaden därpå gjorde jag en äggledarspolning. Under den här tiden undersöktes även mannens spermier som till all lycka var normala. I december 2012 åt jag min första clomifen kur som resulterade i ägglossning, men det hjälpte föga eftersom livmoderslemhinnan var för tunn för att ägget skulle fästa.

I januari kombinerade man clomifen med menopur i injektionsform för att hjälpa livmoderslemhinnans tillväxt. Vid ultraljudsönskningen såg allt bra ut, jag hade två ägg i rätt storlek och livmoderslemhinnan var passligt tjock.

En morgon i februari hade jag två streck på stickan och hade svårt att tro att det äntligen var vår tur och att det bara krävdes två kurer med hormoner. Nu är jag i vecka 13 och är så tacksam över att jag fick så bra hjälp av sjukvården och att det gick så snabbt.

Jag önskar er som kämpar och väntar all lycka. Ni ska se att det går nog vägen.
téa
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 02 mar 2013, 20:35

Föregående


Vha, läser vår statistik fel?!! är du inte medlem? Bli medlem



Återgå till Planera graviditet - svårt att få barn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Yahoo [Bot] och 4 gäster

cron