Clomifen

För dig som planerar att bli med barn.

Moderator: skogsmus

Re: Clomifen

Oläst inläggav Frida86 » 22 maj 2013, 16:47

Jag tror att det beror på viktminskningen och pausen som vi hade, kroppen fick stabiblisera sig.. Jag vägde innan 75 kg, och nu väger jag ca. 69. Så lite överviktig va jag nog!
Jag har minskat med brödätande, speceillt ljust bröd. Dessutom äter jag sällan potatis, äter mera sallad. Mina matvanor varierar, ibland går det bra och jag äter hälsosamt osv. sedan svänger det ibland. Jag har också motinerat, gäller bara att hitta ens egen favorit och prioritera tiden. Tyvärr om man har mycket att göra så är det ofta dessa två saker som blir på slarv, hälsosam mat och motion.
Lycka till!
Frida
Frida86
 
Inlägg: 30
Blev medlem: 23 okt 2011, 08:11

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Clomifen

Oläst inläggav Frida86 » 30 maj 2013, 13:13

Jag har antagligen fått missfall :ledsen:

Frida
Frida86
 
Inlägg: 30
Blev medlem: 23 okt 2011, 08:11

Re: Clomifen

Oläst inläggav Minipig » 03 jun 2013, 10:02

Frida86, så hemska nyheter. Hittar inga ord. Jag blev bara helt kall då jag läste ditt inlägg :ledsen:
Det är antagligen helt olämpligt i detta skede att meddela att jag plussat på fredagen. Vet ännu inget mera och dom vill att jag ännu väntar och testar på nytt före kontroll.
Mig varnade dom direkt för att ifall jag får mycket ont eller blödningar så ska jag direkt in. Har inte vågat glädjas ännu, då man inte vet om allt är ok.

Frida86 kämpa på, du finns i mina tankar.
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: Clomifen

Oläst inläggav Frida86 » 03 jun 2013, 19:12

Grattis Minipig! Roligt med goda nyheter :) något positivt också :) Hoppas allt går bra, och oroa dig inte för mycket.

Äckelvarning!! berättar lite om mitt missfall, hoppas jag inte skrämmer upp dig minipig, men jag vill bara dela med mig..
De första dagarna av missfallet hade jag bara vanlig mensblödning men sedan de tre senaste dagarna har jag haft starka värkar (sammandragningar?) och rikligare blödning(och klimpar). Inte hela tiden, men nog kunde det vara upp till 6-7 timmar ibland.

Jag var till läkaren idag, det döda fostret var kvar ännu. jag som var ganska säker på att det hade kommit ut redan. Så nu fick jag värkmedicin och cytotec, som skall föra ut allt. Tog dosen på eftermiddagen, men ännu har inget hänt. Har förstått att det kan göra väldigt ont, så jag är beredd på en väldigt dramatisk natt.

Jag har aldrig förstått att ett missfall kan vara så fysiskt tungt! Hoppas det är över snart. Det psykiska går i vågor.. men jag tror jag har bearbetet en stor del ren.

Frida
Frida86
 
Inlägg: 30
Blev medlem: 23 okt 2011, 08:11

Re: Clomifen

Oläst inläggav Minipig » 04 jun 2013, 09:22

Tack Frida86, visst är det roligt men ännu känns det väldigt osäkert. Det är för tillfället oklart för läkarna och mig i vilken vecka jag är, kan vara allt mellan 4-10. Det har att göra med att grav.testet var neg i början av månaden, jag åt primolut, fick ingen mens och fick sedan plötsligt testet positivt. Ska i slutet av veckan på ultra, om det är tidigt syns inget och annars syns kanske något. Väldigt oklart på alla vis, men klarnar väl efter hand.

Tack för att du delar dina erfarenheter, att du orkar göra det. Risken för missfall är ju alltid stor i början, speciellt för mig som har pcos. Hur klarade du natten och hur mår du idag? Blir det några kontroller för din del ännu efter allt?
Vet inte om det tröstar dig, men nu vet du i alla fall att du kan bli gravid. Det låter ju bra om du anser att du behandlat en stor del redan, även om det går i vågor. Styrkekramar åt dig :kram:
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: Clomifen

Oläst inläggav Frida86 » 04 jun 2013, 13:26

Hoppas det blir ett lyckat ultra för er, minpig!

Jag har inte sovit så värst mycket på natten, haft lite värk hela tiden, men inte lika våldsamt som tidigare. På morgonen kl. 5 fick jag starkare värkar och då tog jag värkmedicin. Hade värkar en tid och sedan sov jag faktiskt en timme eller två. Då jag vaknade hade jag ingen värk. På förmiddagen började jag bli otålig, skall detta inte lyckas, måste jag kontakta läkare!? men sedan började det värka. Tänkte att det säkert hjälper om jag tar en liten promenad (1km), på vägen fick jag lite starkare värkar och då jag kom hem så kom "klimpen" ut. Vilken lättnad. Så här i efterhand tänkt, så var det inte klokt av mig att gå ut på promenad ensam, för man skulle ju inte vara ensam ifall man blev svag. Min syster lovade komma om jag ringde, för min man var ju på jobb. Men allt har gått bra. Nog blöder jag ganska mycket än, men nu borde jag vara på den bättre sidan. Så otroligt skönt att det är över!
Jag önskar verkligen att ingen behöver vara med om detta, min tankar går till alla som genomgått missfall.

Tack för ditt stöd minipig. Det tröstar mig nog att veta att jag kan bli gravid, vi har inte tappat hoppet :)

Frida
Frida86
 
Inlägg: 30
Blev medlem: 23 okt 2011, 08:11

Re: Clomifen

Oläst inläggav Minipig » 10 jun 2013, 14:39

Hej Frida86,

hur mår du nu efter veckoslutet? Hur blir det för er härefter, orkar ni och får ni börja prova på nytt inom närmaste framtid?
Jag var på ultra och är i 7:e veckan, såg en liten "larv" med hjärtljud. Så nu är det bara att hålla tummarna att allt går bra. Nojig är jag konstant, kollar pappret vid alla wc besök, funderar över varför jag har så lite graviditets symptom osv. Jag mår alltså väldigt vanligt, lite ömmande bröst och imellan mensvärks aktig känning i nedre magen. Inget illamående, humörsvängningar och vad annat man har hört. Visst är det skönt att må bra, men samtidigt har det inte riktigt gått hem hos mig att jag är gravid. Undrar om det kan vara min pcos som gör att kroppen inte är helt med i svängarna och inte reagerar så kraftigt.
Nåja, man ska väl inte fundera så mycket. Har berättat åt min mamma och syster, men alla andra får nog vänta på nyheten tills jag är en god bit över v.13. Har nästa ultra bokat i v. 11. Vill vänta och berätta åt andra då man vet med större säkerhet att allt verkar ok.
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: Clomifen

Oläst inläggav Frida86 » 10 jun 2013, 19:19

Hej!

Jag mår nog bättre nu. Nästa vecka skall jag till läkaren på uppföljning och då får vi höra vad de tycker om fortsättningen. Själv har jag ingen lust att börja med några hormonsprutor eller liknande. Hoppas på att jag får ägglossningar igen och kan bli spontant gravid. Det är våra tankar kring ämnet.
Jag håller tummarna för dig minipig!
Frida86
 
Inlägg: 30
Blev medlem: 23 okt 2011, 08:11

Re: Clomifen

Oläst inläggav Minipig » 11 jun 2013, 07:09

Fint att du mår bättre Frida, håller tummarna för dig också!
Jag hade en utländsk, manlig läkare då jag var på min ultra. Har inte haft honom tidigare. Han pratade lite skojig finska, men hade en bra inställning till det här med graviditet och att försöka bli gravid. Som så många andra sa han att man inte borde stressa, leva som vanligt och försöka njuta av sex och inte tänka på att bli gravid hela tiden. Då kan det överraska en när man minst anar. Så var det ju för mig, medicinerna verkade inte fungera så bra, i ultran var folikeln för liten, första testet var negativt och plötsligt så var jag gravid.
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: Clomifen

Oläst inläggav Minipig » 17 jun 2013, 13:53

Frida86,

här kommer säkert en av de dummaste frågorna, men hur visste du att du fått missfall? Hade du kraftig blödning eller något liknande?
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: Clomifen

Oläst inläggav Frida86 » 17 jun 2013, 17:21

Det är säkert olika för alla. För mig började det med brun flytning, sedan blev det kraftiga blödningar (också klimpar) och senare grym värk.

Hur går det minipig?
Frida86
 
Inlägg: 30
Blev medlem: 23 okt 2011, 08:11

Re: Clomifen

Oläst inläggav Minipig » 19 jun 2013, 12:09

Tack Frida för frågan,
jag mår riktigt bra. Har haft lite av dessa brunaktiga flytningarna, men läkaren sa att det är ok så länge det stannar vid det. Så tillsvidare allt bra. Efter primolut och clomifen kurerna, då min kropp var helt upp och ner, så är jag normal igen och mår därför bra. Har lite illamående på kvällarna (som krapula), är trött och frusen, men annars allt ok. Har varit på första rådgivningsbesöket och väntar på nästa ultra som är i mitten av juli, då nack-måttet kan tas. Jag försöker leva som vanligt, men väntar nog på ultran och alla andra prover som skulle visa ifall det är något avvikande. Som tur är ultran före semestern, så jag hoppas på goda nyheter så att vi kan njuta sen för fullo.

Det var p.g.a mina bruna flytningar jag frågade om missfallet, är tyvärr nog lite nojig då man äntligen blivit gravid och då det är första gången. Försöker hårt att inte fundera så mycket, men jag är en sån som vill ha koll på saker och det har man ju inte alls nu.
Hur mår du nu, har ni varit till läkaren och pratat om fortsättningen? Hoppas ni bara kan njuta av sommaren och slappna av efter allting!
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: Clomifen

Oläst inläggav Frida86 » 19 jun 2013, 20:11

Jag var till läkaren på uppföljning idag. Allt hade kommit ut från livmodern, vilket var bra. Läkaren sade att det kan ta 4-6 veckor innan jag får mens, det tar så länge för kroppen att återställa sig. Nästa gång far jag till läkaren i augusti och då bestämmer vi om fortsättningen, min kropp behöver vila nu. Dock skulle jag äta metformin igen, vilket jag gärna gör.

Nu hoppas jag bara på att min kropp skulle återställa sig och att jag får ägglossningar igen. Man borde inte tänka så mycket på det, men det är så himla svårt. Börjar tröttna på att vänta!
Midsommar nästa, skall försöka njuta och slappna av.

Hur länge har ni föröskt få barn minipig? om jag får fråga...

Trevlig midsommar!

En otålig Frida
Frida86
 
Inlägg: 30
Blev medlem: 23 okt 2011, 08:11

Re: Clomifen

Oläst inläggav Minipig » 24 jun 2013, 09:01

Hej Frida,

hoppas du kunde slappna av och njuta av midsommaren! Jag förstår dig bra då du skriver om att inte fundera och orka vänta, hur man än försöker leva normalt och inte fundera så snurrar det alltid i bakhuvudet och tar på krafterna.

Visst får du fråga, jag har ju också frågat och funderat över väldigt privata och känsliga saker. Vi försökte i ett år, om man räknar från att lämna bort p-pillren, vilket nu känns som ganska kort tid. Jag är några år över 30 och min sambo redan närmare 40 än 30, så även om ingen av oss direkt haft "babyfeber" konstaterade vi att ifall vi vill ha barn bör man i den här åldern börja fundera på det. Jag har ju vetat om min pcos sen jag var 16 år, så jag visste ju delvis vad som väntade. Då jag vetat om min pcos så länge så har jag kunnat hålla vikten under kontroll och p-pillren har förhindrat cystor på äggstockarna. Jag har gått på kontroller hos gynekologen vart annat år. Jag hade kanske inte så stora förväntningar på att det skulle hända något, eller gå snabbt, då jag lämnade p-pillren. Det tog 3-4 månader före jag fick mens, det var min enda naturliga mens. Sedan började äggstockarna svälla och jag hade väldigt ont (typiskt för pcos äggstockar), vilket ledde till att jag snabbt fick remiss till gyn.pol. Terolut hjälpte inte och sedan började jag med Primolut. Primoluten framkallade mens, men trots det ville kroppen inte fungera av sig själv. Efter första Clomifen kuren växte ett ägg, men lite för långsamt. Underligt nog nappade det trots allt då. Så jag testade positivt på samma dag ett år efter det att jag lämnat pillren. Efteråt tänkt hade jag tur att börja vården i gyn.pol redan ett halvt år efter att vi försökt på egen hand. Snabbt konstaterade de att det inte är någon vits för oss att fortsätta utan vård. Jag fick bra vård och stöd, trots att det var kämpigt med medicinering osv. så tyckte jag att jag höll en ganska avslappnad inställning hela tiden. Lämnade bort godis och extra socker, åt lite mera rekommenderade vitaminer, men fortsatte annars att leva som normalt. Då det kändes som tyngst utmanade jag mig själv fysiskt, sprang långa streckor och tog ut mig helt även om det var extra tufft med upp till 6kg extra vätska i kroppen.
Jag kanske är lite annorlunda på det viset, att även om jag är jätte glad för att nu vara gravid så låter jag inte det ta över. Jag är nervös inför nästa ultra, där nack-måttet tas och det kollas ifall allt är ok. Jag vågar liksom inte glädjas allt för mycket ännu, utan är mera av en realist. Jag har aldrig hållit min pcos som en hemlighet, men vi pratade inte med någon om vårt försök och medicineringen. Nu vet endast min mamma och våra syskon om graviditeten, resten får vänta tills vi är i typ vecka 16 eller längre.

Försök kämpa på Frida, njut av de små stunderna då solen skiner och du kan slappna av och glömma problemen. Håller tummarna för att turen ska vända för er!
Minipig
 
Inlägg: 51
Blev medlem: 29 okt 2012, 08:12

Re: Clomifen

Oläst inläggav Anna-Bella » 31 jul 2013, 14:13

Hej Minipig, grattis till graviditeten! :) :clap:
Anna-Bella
 
Inlägg: 69
Blev medlem: 08 jan 2011, 18:03

FöregåendeNästa



Återgå till Planera graviditet - svårt att få barn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 7 gäster