Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

För dig som planerar att bli med barn.

Moderator: skogsmus

Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav Vårblomman » 16 jun 2012, 22:45

När man i 4-års tid försökt få barn, gått igenom 4 missfall och alla tänkbara utredningar hos flera olika gynekologer men inga fel hittats... och alla gynekologer säger att det inte finns någon orsak till att jag har svårt att bli gravid och när jag äntligen blir gravid får missfall... hur gör man då?

Någon annan i samma situation? Hur har ni tänkt? Hur länge ska man kämpa? Hur kommer man fram till att adoption är den rätta och hur orkar man med den processen efter så många besvikelser?
Vårblomman

* Storebror 02/2014
* Lillasyster 07/2015
Användarvisningsbild
Vårblomman
Guldmedlem
 
Inlägg: 251
Blev medlem: 03 mar 2008, 10:33

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav lulu75 » 17 jun 2012, 13:54

Först och främst stor styrke- :kram: till er Det måste vara fruktansvärt att behöva gå igenom så många missfall ... Har gynekologerna alltså "gett upp" för er del nu? Det låter ju lite slapphänt av dom isåfall! "nä vi hittar inga fel, tack å hej, sköt er själva"-stil! Så kan det ju inte få gå till??!! :curse:

För vår del hittades inte heller några fel och vi lyckades inte bli gravida på egen hand överhuvudtaget så det blev inseminationer och när inte det heller funkade blev det IVF. Och vi har haft otrolig tur att det lett till till en liten tjej å en knodd i magen.

Om man gör inseminationer/IVF får man extra progesteron som ska stöda graviditeten i början för att få ner missfallsrisken.

Vi hade redan adoptionpappren hemma innan vi började IVF-proceduren så vi var iallafall redo att gå vidare på det spåret ifall inget annat lyckades. Man är ofta starkare än man tror.

Önskar er lycka till oberoende av ert beslut! :kram:
Tre gullungar 2010, 2012, 2015
lulu75
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 423
Blev medlem: 04 mar 2010, 23:03

Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav Mili » 18 jun 2012, 09:39

Hej Vårblomman

Jag känner så med dig! Vår historie är likadan. Vi har dock försökt lite kortare tid (över två år). Vi har gått igenom de undersökningar som är möjliga att genomgå, och inget hittades. Fick diagnosen "oförklarlig barnlöshet". Läkaren förklarade att, tyvärr inte allt är möjligt att undersöka och man kan lida av ett sådant bekymmer som inte kan bekräftas medicinskt. Jag blev spontant gravid efter c. 6 månaders försökande men fick ett tidigt missfall. Efter det blev jag aldrig mer gravid. För c ett år sedan vände vi oss till Väestöliitto för att få hjälp. Det gjordes tre inseminationer och trots att läkaren sa att förutsättningarna är goda, blev jag inte gravid. Jag mådde dåligt och hade svårt att smälta att det misslyckades. Vi bestämde oss för att ställa oss i kö till den kommunala sidan. Efter mycket väntan kallades vi på inskrivning och vi påbörjade en IVF-behandling. Nu är jag faktiskt som bäst i ruvardag 4 och jag hoppas sååå att embryot tar fart och klarar sig där inne.
Barnlöshet och ständiga besvikelser är obeskrivligt tungt och ibland känns det som oöverkomligt. Ingen annan kan förstå vad man känner.

Styrkekramar :kram:
Mili
 
Inlägg: 8
Blev medlem: 19 sep 2011, 09:48

Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav SMM » 19 jun 2012, 16:16

Hej Vårblomman!
Vår situation är inte riktigt som er, för vi har en orsak till barnlösheten, min endometrios och i.o.m den, dåliga kvalitet på äggen. Men kände ändå att jag ville skriva ett "svar" åt dig.

Jag bestämde mej ganska tidigt att jag inte kommer att göra mer än tre IVF. Det beror på att statistiken visar att sannolikheten att lyckas minskar betydligt efter tre försök. Minns inga exakta siffror nu, men redan de som gör ett tredje IVF (utan att ha lyckats bli gravid de två första gångerna) så är chansen att lyckas bara några futtiga procent. Skriver inte dethär för att göra dig deprimerad eller något och det sägs ju att det sista man ska överge är hoppet. Men för mig har IVF-behandlingarna varit såpass psykist tunga, speciellt misslyckandena (medicinerna hanterar min kropp ganska bra och har inte haft besvärliga biverkningar), att det tagit mig flera månader att komma över. Klarade t.ex. just och just av en arbetsdag men körde hem med tårarna strömmande ner för mina kinder och isolerade mig från vänner och nära familj. Känner att jag inte vill leva så år ut, år in med nya IVF försök så därför blir det max tre för mig. Lyckas vi inte bli gravida på tredje försöket så blir det att påbörja hemutredning som förhoppningsvis leder till att vi blir godkända som adoptivföräldrar.

Det finns alltså inga enkla svar. Jag tror man måste reda ut för sig själv hurudana resurser man har att klara av ytterligare behandlingar, fölita sig på naturen, adoptera etc. Sen är det en annan sak som också bidrar och det är pengar, hur hemskt det än låter. Vi har gjort våra IVF privat och det kostar en hel del. Men det gör adoption också, så i något skede blir det tyvärr en ekonomisk fråga.
:( Ush, jag blir lika ledsen varje gång jag måste tänka på denhär saken ur en ekonomisk synvinkel. Men det är vår verklighet. Och när det kommer till kritan så är det nog så att mina mentala resurser som väger mest. Man kan ju inte vara helt slut som människa om man ska orka genom hemutredning och all osäkerhet och väntan som en adoption kan innebära.

Men som sagt, vår situation är inte riktit lika och det måste vara 100 gånger värre då ingen orsak hittas och dessutom bli sådär nonchalant behandlad av vårdpersonalen.
Många styrkekramar till dig! :kram:

Ps. det jag skrivit är "min sanning", ville bara dela med mig, inte pracka på med mina åsikter.
"This is my truth, Tell me yours"
Användarvisningsbild
SMM
Silvermedlem
 
Inlägg: 112
Blev medlem: 04 sep 2011, 18:37

Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav Vårblomman » 24 jun 2012, 11:03

Tack för era svar! :love: Känns alltid bra att höra att man inte är ensam även om det på samma gång är väldigt tråkigt att andra också måste gå igenom så tunga saker... :ledsen:

Den gynekolog jag gått till inom den kommunala vården vill ännu skicka mig på en laparaskopi för att utreda eventuella orsaker till vår barnlöshet, detta kommer att ske till hösten... På något vis skulle det kännas skönt att veta vad som är felet men på samma gång kan man ju hoppas ännu sålänge inget fel hittats...

Det finns som sagt många aspekter inom detta... Hur man mentalt orkar, hur ekonomin klarar det osv... Tänk att det kan gå så enkelt för de flesta medan andra får kämpa åratals och lägga ut stora summor pengar och ändå inte veta om de någonsin får ett barn... men man kan inte börja tänka på hur orättvist det är...

Vi skall vänta på laparaskopin nu och sen ser vi vad som blir nästa steg...

Har någon av er varit på en laparaskopi? Hur gick det till och hur mådde ni efteråt?
Vårblomman

* Storebror 02/2014
* Lillasyster 07/2015
Användarvisningsbild
Vårblomman
Guldmedlem
 
Inlägg: 251
Blev medlem: 03 mar 2008, 10:33

Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav lulu75 » 26 jun 2012, 12:04

Hej igen vårblomman!

Jag var på laparoskopi innan vi började med inseminationerna, dvs sommaren 2009. Innan dess hade jag också gjort en äggledarspolning (som inte visade på några problem).

Laparoskopin gick bra och jag hade inga komplikationer eller desto mera ont efteråt, jag mådde inte illa heller men psykiskt var det jobbigt då inget fel hittades. Jag hade på sätt och vis hoppats att ett fel skulle hittas och att det skulle åtgärdas genast och sen skulle vi kunna bli gravida på egen hand. Kanske simpelt tänkt men...

Jag var helt nedsövd, de gick in med en liten kamera på två ställen, genom naveln och precis där pubeshåret börjar. Om jag har förstått rätt så gjordes en äggledarspolning också under laparoskopin. Om jag kommer ihåg rätt hade jag lite ont i axlarna efteråt, det är en vanlig följd eftersom de sprutar vätska eller gas i kroppen (kommer nu inte ihåg vilket mera...) så att de lättare ska kunna se det de behöver se. Jag var på sjukhus en natt efter ingreppet (även natten innan eftersom ingreppet skedde på morgonen) och sedan en vecka sjukledig. De få stygn som sytts togs bort av en allmänläkare några dagar efter att jag kommit hem från sjukhuset. Har ett litet ärr kvar i naveln som störde mig i början men inte nu mera.

Och jag tycker att man måste få tycka att det är orättvist att endel får sina barn jättelätt medan andra får kämpa i åratal. Det ÄR orättvist men samtidigt kan man (försöka) vara glad för deras skull. Jag försökte ofta tänka att det är ju inte för att någon har barn som chanserna för oss andra att få barn minskar. Men det slutade ofta med att jag storgrät under täcket, antingen ensam eller tillsammans med sambon. Och detta är också min sanning, utan att pracka på något.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att denhär historien ska få ett lyckligt slut för er del!
Tre gullungar 2010, 2012, 2015
lulu75
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 423
Blev medlem: 04 mar 2010, 23:03

Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav SMM » 27 jun 2012, 18:35

Hej igen!
Jag har också gjort en laparoskopi, med den skillnaden då att min gjordes för att ta ut endometriosen. Samtidigt passade de på att spola och hade högra sidan öppen medan den vänstra var stockad. Jag tycker inte du behöver vara rädd för laparoskopin. Jag var det före, men efteråt så konstaterade jag att det var helt i onödan. Det som känns mest efteråt är just dendär gasbubblan i magen som kan trycka upp mot axeln då man stiger upp. Dom fyller "maghåligheten" med gas för att komma in bättre med sina instrument. Man kan må dåligt efteråt av narkosen, men det är individuellt. Själv mådde jag prima och var hungrig i nästan samma ögonblick jag öppnade ögonen. Började fråga när jag ska få mat och de sade bara att när du kommer till avdelningen. I själva verket fick jag vänta för säkerhets skull tills kl 19 på kvällen och då fick jag bara en fil! :shock: Mannen hade ju hämtat bakelse och choklad (låg faktiskt och slickade på glasyren i smyg). Ja, alltså man får ju dropp, så int behöver man ligga där med kurrande mage.
Ja, lite ärr blir det ju, men de bleknar.

Känner som lulu75, att visst är det så fruktansvärt orättvist. Försöker också vara glad för andra gravida, men visst kan det kännas som en kalldusch.

Lycka till nu vårblomman! :kram:
Användarvisningsbild
SMM
Silvermedlem
 
Inlägg: 112
Blev medlem: 04 sep 2011, 18:37

Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav Vårblomman » 01 jul 2012, 21:36

Tack för era svar :kram:

Kanske behöver jag inte vara så orolig inför laparaskopin... men det är lite tudelat, på något vis hoppas jag att de ska hitta felet men på samma gång hoppas jag att allt skall vara ok. Gjorde en spolning av äggledarna för snart två år sedan och då var allt normalt...

Jo det känns jobbigt att det går så enkelt för andra men på samma gång så är jag ändå glad att andra kan få barn... Det kan vara oerhört jobbigt att umgås med barnfamiljer men på samma gång väldigt givande för visst är barn härliga med sina funderingar :love:

Tack för ert stöd! :kram:
Vårblomman

* Storebror 02/2014
* Lillasyster 07/2015
Användarvisningsbild
Vårblomman
Guldmedlem
 
Inlägg: 251
Blev medlem: 03 mar 2008, 10:33

Re: Inga fel hittas... Hopplöst? Vad gör man nu?

Oläst inläggav Anof » 21 maj 2013, 22:02

Jag har varit i en liknande situation, med missfall efter missfall. Dom flesta rundt vecka 5. Varit till utredning hos specialist- inga fel.. Dock fann ja ut at ja hadde en infektion (bakteriell vaginose) under en period, och jag har hört at detta kan resultera i missfall. Men jag hadde ju missfall endå, när ja inte hadde infektion, men ja blev då lettare gravid.
Till slut beslutade gynekologen att ge mig progesteronsupport och blodförtynnande, pluss att jag valde forsöka naturmedicin- så kallad babyklister eller Fructus Femina som man också känner det som. Tok dessutom en högre dos folat.
Inte vet jag vad som gjorde tricket, men nu är jag faktiskt i vecka 12. Vågar nästan int hoppas att det går bra, men korsar mina fingrar.

Lycka till, hoppas det löser sig för dig!! :kram:
Anof
 
Inlägg: 14
Blev medlem: 13 apr 2013, 17:03
Ort: Nyland




Återgå till Planera graviditet - svårt att få barn

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 6 gäster