trångt bäcken, eftergranskning

[anonym]

Hej!
Under min förlossning som slutade i akut kejsarsnitt antogs det att jag hade för trångt bäcken. Barnet vägde bara 3 kg men rymdes trots det inte ut. I och för sig så hade barnet fel huvudställning vilket också kunde ha varit en bidragande orskak. Personalen på bb visste inte om den felaktiga huvudställningen berodde på att bäckenet var för trångt eller om det bara råkade sig så. Barnmorskorna bad mig i alla fall att stå på mig under efterundersökningen och kräva att mitt bäckenmått utreds inför en eventuell ny graviditet. De pratade om röntgen/magnetröntgen. Läkaren som undersökte mig tyckte inte att det var nödvändigt med en utredning eftersom jag ju alla gånger har rätt till kejsarsnitt. Saken är bara den att jag inte vill ha ett nytt kejsarsnitt utan jag vill föda normalt om det bara går. Vad har ni för erfarenheter? Har ni fått genomgå utredningar mellan graviditeterna och vilka i så fall? Om ni inte genomgått några utredningar hur har ni då tänkt inför följande förlossning?

[Cata]

Första barnet fastnade på vägen ut vilket resulterade i akut (katastrof)snitt så jag hade för trångt bäcken åtminstone för en bebis i hennes storlek fastän hon var normalstor och vägde knappt 4 kg. Jag krävde planerat kejsarsnitt inför följande förlossning. Jag blev nog aldrig erbjuden bäckenröntgen eller andra undersökningar. Om du vill ha bäckenröntgen måste du troligen vara aktiv själv. Kanske du kan få remiss till bäckenröntgen eller andra undersökningar via rådgivningsläkaren?

[caroline]

rtg av bäckene e ingen stor sak o de ska du få om du begär de me tanke på att ett så litet barn int rymdes ut första gången o om du önskar fler barn! kräv remiss av läkare bara.

[Liljan]

Jag säger bara en sak! Stå på dig!!!
Födde sonen med brådskande snitt men han var även i ansiktsbjudning och över 4kg. Med barn två ville jag ha utrett om jag var för trång men det blev inte tal om den saken utan läkaren sa att med sina händer kunde han känna att jag hade rum att föda ut henne, flickan var "normalstor". For in till förlossningen med värkar och där var läkaren som tog emot mig väldigt irriterad och ifrågasättande varför inget rtg tagits då det blivit snitt förra gången. De tog då röntgen vilket DÅ visade att jag hade för trångt bäcken och det blev brådskande snitt än en gång... Jättejobbigt tyckte jag som hade hoppats på en förlossning var pappan fick vara med, det fick han inte på nån eftersom då båda snitten blev brådskande!

[coin]

Kan de ta röntgen då man är gravid? Hamnade själv ut för samma grej som ni andra, dvs. ansiktsbjudning + nödsnitt, och fick höra att om jag blir gravid igen kommer bäckenmåttet att utredas i slutet av graviditeten... Men är inte röntgen skadligt för fostret? Började först nu fundera på ifall man borde försöka be om utredning innan en eventuell ny graviditet .

[Kafo]

Man kan ta röntgenbilder även då man är gravid, men givetvis skall alla onödiga röntgenundersökningar undvikas då. Om läkaren är osäker på om babyn ryms ut nedre vägen eller inte kan det dock vara befogat att ta bilder för att kunna planera in snitt istället för att hamna göra akut snitt pga bäckenets storlek. Bilderna tas i såfall i slutet av graviditeten, då fostret är långt utvecklat och strålningen inte längre är så skadlig som i början av fosterstadiet. Dessutom är det ju ingen vits att ta röntgenbilder heller innan man vet att babyn ser ut att gå tiden ut och växa till sig i magen. Mycket tidigt födda babysar ryms ju nog alltsom oftast ut även om bäckenet är trångt.

Misstänker man att bäckenet är trångt och man planerar fler barn i framtiden, finns det väl inget som hindrar att man mäter bäckenets storlek mellan graviditeterna. Men jag misstänker att det är som några andra redan skrev, att man måste stå på sig och kräva undersökningen. Fast jag har nog ett par gånger tagit bäckenbilder på kvinnor som inte ännu skrivits ut från BB efter att dom fött, just för att förlossningsläkaren velat utreda bäckenets storlek med tanke på en ny graviditet...

På en del ställen använder man sig av magnetkamera för att utreda bäckenets storlek, men det är i stort sett samma regler som gäller där. Inga "onödiga" undersökningar på gravida, och om det måste göras, så görs det i slutet av graviditeten.

[företagarmamman]

Jag hade tur. Med första barnet antog de att orsaken till att förlossningen stannade upp var att storasyster var för stor (hon vägde över 4200 gram, men var lång och hade normalstort huvud). Då blev det oplanerat, men inte akut snitt. Vid andra graviditeten gjorde de ultraljud i vecka 38 för att försäkra sig om att lillebror inte var för stor - någon röntgen av bäckenet gjorde de inte, för om han "är normalstor så klarar du det". Alltså utan att ta röntgen sade de så till mig. På ultran ansåg läkaren att pojken är liten eller nästan normalstor, men att det inte ska vara något problem. Så jag födde på vårt närmaste bb, utan problem en "normalstor" pojke på över 4200 gram. Tack och lov låg orsaken till problemen med storasyster någon annanstans, inte i för trångt bäcken!

Så stå på dig. Om de misstänkte att du har för trångt bäcken så ska det undersökas. Då vet du vad som gäller och behöver inte fundera på det under graviditeten.

[jennye]

läkaren sa att med sina händer kunde han känna att jag hade rum att föda ut henne, flickan var "normalstor".

På mig sade rådgivningsläkaren lika när det var undersökning före förlossningen. Hon kände efter och sade att det är inga problem att föda normalt, även om alla trodde att det var en stor bebis det var frågan om.

Efter 24 timmar värkar och knappt öppen alls så bestämdes det att ta ut bebisen med snitt. Några egentliga specifika orsaker fanns det inte då. Men jag fick gå på bäckenröntgen ännu under bb-vistelsen (i Åbo). Sedan när röntgenbilderna gicks igenom med rådgivningen sade dom att det antagligen beror på för smalt bäcken (eftersom barnet inte alls var för stort utan det facto ganska litet). Det finns flera mått i bäckenet. Hela bäckenet ser ju ut som en ring och det finns "pikar" neråt både fram och bak. Det är det främre måttet som man kan känna utifrån med handen men det inre måttet går inte att känna. Det var detta mått jag hade ovanligt litet.

Om vi planerar in fler barn så kommer jag nog att först gå till en läkare som skall undersöka saken. Jag vill inte i onödan gå igenom värkarbetet igen om det ändå blir snitt. Särskilt just med tanke på att pappan inte får vara med om det blir brådskande.

[anonym]

Tack för era tankar!
På eftergranskningen stod jag på mig och krävde att få bäckenet undersökt men läkaren menade att "så gör vi inte på den här orten". Jag fortsatte att stå på mig och hon lovade att kolla upp saken med sjukhuset. Svaret skulle jag få av min hälsovårdare inom två veckor. Svaret blev att jag inte är berättigad till några vidare undersökningar och att röntgen bara innebär en onödig strålningsrisk. Vidare undersökningar görs i det skede jag på nytt blir gravid. Kortsiktigt tänkt! tycker jag. Inte blir ju strålningen mindre då, tvärtom. Jag förökte ännu övertyga min hälsovårdare om att jag fungerar mycket på det här och gärna skulle vilja ha utredning. Hon tyckte då att jag skulle gå privat. För min egen sinnesro skulle jag gärna få saken utredd eftersom jag känner mig snuvad på slutet av min förlossning. Jag kämpade så länge bara för att gå miste om det bästa. Vill inte uppleva det igen men har nog tänkt försöka bli gravid igen så småningom.