Tvillingprat

För oss med tvillingar, trillingar, fyrlingar...

Tvillingprat

Oläst inläggav snöblomma » 15 jun 2008, 10:51

Hejsan!
Måste bara få prata av mej lite och kanske få lite tips.
Det här sovandet det är :curse: suck igår fick vi sova en hel natt :clap: man var som ny igår men inatt :unsure: mycket spring igen.
Eller var upp 2 gånger och gubben 1 men man är sååååå trött nu så man tycker allt är bara jobbigt.
Ibland är jag så trött på dagarna så jag skulle bara kunna sätta mej ner och gråta.
Det är nog inte nu som jag tagit ut mej för nu är gubben hemma det är nog redan före jul men det kommer nu.Suck.
Och ingen verkar förstå ingen bjuder ut sig att sköta så man skulle få vila en dag.Jo om man tänker jobba med nåt då får man kanske hjälp.
Alla tycker bara att vi klarat det här så bra och visst har vi det men nu stiger det opp över huvudet på en och när man försöker berätta för nära och kära att man är trött och vill att de som sagt ska sträcka ut en hjälpande hand så då rycker de bara på axlarna.Så där är det med småbarn.
:curse: då vill man bli förbannad vad vet de om att få två på en gång.
Är det nån annan som känner sig så här?
Bild
snöblomma
Guldmedlem
 
Inlägg: 161
Blev medlem: 17 mar 2007, 16:26

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav edith » 15 jun 2008, 11:51

Du låter trött. Slut rent av. Kan du inte fråga rakt ut av dina nära och kära om de kan ta barnen en dag eller två så du kan slappna av och ladda batterierna? Eller kanske du har gjort det? Jag har många gånger gråtit av ren och skär trötthet, så jag kan ana hur du känner det. I går till exempel hade vi twinsen (1 år 4 mån) hos fammo å faffa hela dagen när vi åkte cirka 100 km bort och tillbringade hela dagen på nöjesfält tillsammans med storasyster (3,5 år). Vi åt bara snabbmat och godis hela dagen och hade jättekul! Hon stortrivdes när hon fick ha mamma och pappa för sig själv och åka i maskinerna så mycket hon orkade. Och vi tyckte det var jätteskönt att få strunta i klockan och bara gå och "slarva" en hel dag. Det behövs inte mycket, redan att en dag få komma bort från rutinerna kring mat och sovande och blöjbytande gör mycket för en trött mamma (och pappa också). Fråga efter hjälp när det känns som om orken tar slut! Ibland kanske folk tycker att det går så bra och att de inte vill tränga sig på.
edith
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 03 okt 2007, 21:26
Ort: Jakobstad

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Mirabel » 15 jun 2008, 12:49

KRAM snöblomma! Känner igen det där... :ledsen: Tycker också att det enda du kan göra är att be om hjälp. Och tala ut om saken med någon som vill lyssna, det lättar på trycket enormt mycket. Man orkar inte vara duktig hela tiden. Skulle gärna hjälpa men jag tror vi bor på helt olika håll av landet. Kram igen, hoppas det ordnar upp sig!
Användarvisningsbild
Mirabel
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1705
Blev medlem: 14 nov 2005, 19:48

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav snöblomma » 15 jun 2008, 17:56

Tack för ert stöd :love:
Ja ibland funderar jag om jag är bara centimetern från att gå i väggen eller?
Det blir värre oxå av att jag börjat fundera på att jag snart ska i jobb oxå.Som tur är det bara vecka vecka jag ska arbeta men nu börjar jag bli rädd om jag ska orka.
Jag vet inte vem jag ska öppna mej för, jag vill ju inte att de ska tro att jag inte tycker om mina små det gör jag ju oerhört det är bara så mycket jobb.
Barnen hemmet trädgården och så bygger vi ute och målar mellan sovpauser :unsure: men idag så har det ju regnat och vi har bara latat.Skönt.
Jag har till och med sovit middag.
Hur gör ni för att orka?
När de var små så sket jag i städandet det fick mamma göra typ hjälpa till med damsugandet och svärmor tvätta fönstren.
Men nu tänker man att de är så stora så man måste klara allt själv.
Bild
snöblomma
Guldmedlem
 
Inlägg: 161
Blev medlem: 17 mar 2007, 16:26

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Mirabel » 15 jun 2008, 19:29

Dina barn är nog inte stora ännu! Dessutom sover de ju inte bra på natten och det gör att ni behöver extra hjälp för att orka. Våra började sova bra ungefär när de fyllde två. Bättre säkert att tala med en utomstående, någon som inte hör till tjocka släkten. Då behöver du inte hålla skenet uppe så att säga. Har du en väninna eller granne som kunde hjälpa? Du ska absolut inte vara så hård mot dig själv, utan unna dig att lata dig och ta det lugnt alltid då det är möjligt. Annars går du nog i väggen som du säger. Som sagt är dina barn ännu väldigt små och krävande. Om du vill kan du pm:a mig, jag lyssnar gärna. Jag höll själv på att gå under när mina var små... Nu är de små underverken tonåringar, med allt vad det innebär :shock: :scared: :D ...
Användarvisningsbild
Mirabel
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1705
Blev medlem: 14 nov 2005, 19:48

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Carmen » 15 jun 2008, 20:01

Jo, jag känner igen mig. Vi har ändå haft mycket hjälp, men ändå har det kännts hopplöst ibland. Så när man är sådär slut så orkar man ju inte ens ordna barnvakt eller ta sig någonstans och så blir det en ond cirkel. Man måste nog fråga rakt ut om folk kan vakta barnen tror jag. Det är inte alla som erbjuder sig. Ni kan ju också dela på dem om ni har fler som kan tänka sig ta ett barn än två. Vi var faktiskt också med storasyster till nöjesfält för två dagar sen med babyna hemma :tumme: Jätteskönt! Nu planerar vi att åka bort två nätter efter midsommar, så nu känns det bra igen, annat var det för en vecka sen då de varit sjuka länge och vi haft en massa annat och jag bara gick omkring som en zombie. Inte en glad sådan. Ibland känner man sig lat eller som en dålig mamma som inte orkar sköta sina egna barn, men man måste faktiskt ha hjälp då de är fler än en. Också med ett barn, men ännu mera då de är flera. Man måste för allas skull vara "egoistisk" och fundera vad man vill göra själv/med mannen/med stora barnet för att orka och hur man ska ordna det.
Bild

Bild

Carmen
Användarvisningsbild
Carmen
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1157
Blev medlem: 20 okt 2003, 21:46
Ort: Åbo

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav edith » 15 jun 2008, 20:13

Så länge man inte får sova på natten spelar det ingen roll om barnen är 2 månader, 2 år eller 12 år. Ingen orkar gå på som en maskin. Och det finns INGEN som tror att du inte älskar dina barn för att du vill ha och verkligen behöver en andningspaus emellanåt!! Skulle nån antyda nåt sånt så är det den personen som är stenkorkad i så fall. Jag skulle inte ha kunnat börja jobba när det var som värst, men sen när sömnen blev något bättre och jag väl började jobba så smått var det jätteskönt!
Jag har skrivit det förr nånstans, att strax efter jul höll jag på att gå under. Jag bodde en månad hos mina föräldrar flera veckor i sträck när mannen var borta på jobb. Ungarna kunde vakna 5-6 ggr per natt och på dagarna när man dödstrött så hade man en trotsande storasyster att tampas med. Gjorde jag ju inte med bravur precis. Men det fantastiska är att det blir bättre !! De kommer att börja sova hela natten. Våra har sovit hyfsat flera månader nu - visst är det nån sämre natt emellan, men inget mot vad det var förr. Det var bara när de hade i öronen för några veckor sen som man blev brutalt påmind om hur jävligt det är med sömnbrist. Och just då höll jag på att lära mig nya viktiga saker på jobbet så det var rejält tungt. Men nu har jag igen fått sova jättebra nätter en vecka i sträck och livet känns helt annorlunda. Jag tuppar också ofta av på eftermiddagrna när jag är hemma och barnen sover. Och sen kokar jag kaffe. Storasyster leker själv och pratar med mig fast jag sover :lol: . Om du bara kan ska du absolut sova varje stund du bara kan. Vi renoverar också lite hela tiden, men det spelar ingen roll om det tar en vecka, en månad eller ett år längre än planerat, viktigast är att orka! Man behöver inte vara så himla duktig. Det är mycket jobb med två små på samma gång, så är det bara. Dagsprogrammet är fullt bara med att sköta de dagliga rutinerna. Låt du svärmor tvätta fönstren bara! Eller så kan man göra som jag: ha så skitiga fönster att man inte ser hur lång gräsmattan på utsidan är och behöver ta stress över att den borde klippas :wink: Typ.
Hoppas du orkar tar dig igenom det här jobbiga nu!! Om det bara går, så låt mannen eller nån annan, ta barnen några nätter så du får sova ostört flera nätter i rad (helst i eget rum om det går och gärna med öronproppar). Och svälj stoltheten och be om hjälp.
edith
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 03 okt 2007, 21:26
Ort: Jakobstad

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Piippis » 16 jun 2008, 05:04

Kram till er alla som har det tungt nu.. :unsure: :unsure: :unsure:
Vi har igen idag vaknat 4.41. eller äh.. jag kan väl börja från början..
Jag började ha skit känsla av att mannen inte orkar MED OSS!!! Så jag packade sakerna och åkte med barnen på onsdag till Villmansstrand för att hälsa på Lottas gudmor så HAN skulle få vila sig av.. Resan var jätte tung. Flickorna ville inte alls somna på kvällarna; det var någon som gnällde HELA tiden fr.o.m. kl. 5.30 t.o.m. kl. 20.30.. Nätterna gick så att jag vaknade typ 2-3 ggr.
När vi kom tillbaka frågade jag om jag kunde ha fått sova lördagen.. "ja, jag hade tänkt att du sku få sova åtminstone på söndag" sade gubben.. OK!! Super.. Jag sov inte så länge på lördag utan steg upp före 8. Före vi skulle gå o lägga oss på lördag sade jag till mannen att "jo men jag har ju sovmorgon imorgon", och nu tyckte han att "nå hej ganska fräckt, inte har han nu talat men någon om NÅGON skulle komma hit på söndag för att HÅLLA SÄLLSKAP MED HONOM FÖR ATT DET SKA GÅ LÄTTARE ATT SKÖTA :!: HANS :!: BARN!!!! FAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!! Hur helvetes många gånger har jag någon med mig när jag ska sköta VÅRA barn??? Vi har den situationen att min mamma bor som väggranne med oss men det är sååå ansträngande för henne att sköta barnen. De kan absolut inte vara över natten där, hon erbjuder sig ABSOLUT inte att sköta för att låta oss vila.. (hon har själv varit ensamstående mamma till 2 barn och tycker nu att i.o.m. att vi ändå är 2 vuxna så skall vi nog klara det här själva MEN DET VÄRSTA ÄR ATT HON SÄGER ATT NÄ, NÄ DET ÄR FRÅGAN OM ERA BARN; INTE KAN NI FÖRUTSÄTTA ATT ANDRA SKULLE SKÖTA DEM, DET SKA NI NOG GÖRA SJÄLVA!!!
Men ännu tillbaka till mannen.. om och när han inte får sova på morgonen sover han alltid nu o då på dagen. Och OM han "stiger" upp på morgonen och "låter mig sova" så somnar han på soffan => barnen skriker => så stiger jag upp (arg som en björn) och sköter ungarna PÅ MEGA DÅLIGT HUMÖR HELA DAGEN.
Väl två gånger har han sagt att KANSKE han kunde ta barnen och åka till hans pappa så att jag skulle få vila en dag men ALDRIG har det hänt. Jag är så trött på det här skitet :cry: :cry: :cry: Han påstår att han älskar mig men vet ni det är himla svårt att tro när det känns att han inte ALLS respekterar det JAG gör och sopar ALLT under mattan bara..
Andra som eventuellt kunde hjälpa oss med att ta barnen finns för tillfället inte.. Miikkas pappa vistat all sin lediga tid på stugan.. min syster är en egoistisk varelse som man absolut inte kan tänka be om hjälp av, Miikkas syskon bor hemma de flesta och han som inte gör det kan inte ta barnen till sig av en eller annan orsak..

Jag vill med det här bara säga att för alla är det inte så att man "bara ber" om hjälp och får det sedan. Det e tungt att märka att inte ens mor- och farföräldrarna ser sina barnbarn så viktiga att de skulle vilja spendera tid med dem.. Det är OK att de finns osv men att måsta vara med dem så NO GOD NO!!!

Jag skulle nästan önska mig burn out; riktigt ordentlig sådan, som man borde/kunde åka in på psyken för att få vila lite.. :huh: :huh: :huh: fräcka tankar eller va..? Men annors får man inte hjälp.. Men i.o.m. att JAG VET att om det hände så skulle min man vara HELT ensam med barnen så går det ju inte.. för då sku vi ju ligga i ett familjerum på psyken..

Huh..
tack att jag fick skriva av mig..
Bild

Bild

Bild

Bild
Piippis
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 349
Blev medlem: 03 sep 2006, 15:07
Ort: Helsingfors

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Carina74 » 16 jun 2008, 09:01

Piippis skrev: Och OM han "stiger" upp på morgonen och "låter mig sova" så somnar han på soffan => barnen skriker => så stiger jag upp (arg som en björn) och sköter ungarna PÅ MEGA DÅLIGT HUMÖR HELA DAGEN.


Jag känner så väl igen mig. Fast här brukar inte mannen somna på soffan utan ser på tecknat på tv med äldsta sonen medan twinsen bråkar och skriker eller hoppar i min säng. Sen när jag stiger opp och är arg får jag som svar att de inte vill vara med honom utan med mej. Ska man ta det som en komplimang eller... Klart som f.n att de inte vill vara men en som bara ser på tv när de helst av allt vill sitta på golvet och köra runt med bilar. Men försök banka in det i hans skalle.

Snöblomma, jag vet pricis hur du känner det. När vi hade det som värst började jag nästa gråta varje morgon när jag tänkte på hur många timmar det var kvar innan jag fick gå och lägga mej. Ett tag satt jag hela dagarna på golvet i barnens rum helt oförmögen att göra något. Barnen levde på makaroner och gubben bara jobbade på. 7 dagar i veckan minst 10h/dag. När jag ser tillbaka nu så fattar jag inte hur jag överlevde, men här sitter jag i alla fall. Om du vill får du gärna PM mig, vi bor ju rätt nära och jag vet hur viktigt det är att ha någon att prata med.
Barn: pojke 03/02, tvillingpojkar 04/05
Carina74
 
Inlägg: 32
Blev medlem: 02 jan 2006, 15:42
Ort: Österbotten

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Marley » 16 jun 2008, 10:10

Oj, det låter inte lätt detta barnliv.. Jag har tidigare beklagat mig över sambon som helt plötsligt inte orkade med papparollen, men någonstans ( i byxorna) hittade han tillbaka och nu lever vi loppan. Säkert inte någon tröst till er som är trötta, men ändå..Det svänger! Som med allt här i livet tycker jag att man skall ta ett djupt andetag och sedan tänka igenom sina problem logiskt för att hitta en lösning som håller. När man är trött gör man så dumma beslut. Sen skall man också tänka igenom vad man vill ha ut av babytiden och ställa upp mål för att nå dem. Allt går att fixa, även om det känns tröstlöst för tillfället! Var lat, sov och tänk på hur andra kulturer tacklar liknande situationer, dvs ställer upp för varandra och också ber om hjälp. Varför skulle man behöva klara allt själv? Det vill man ju göra för att vara duktig..men kidsen mår ju bäst av att man inte arbetar ihjäl sig! Självklart är det inte så lätt för alla att hitta hjälp, men att önska sig en burnout för att få hjälpen, är tankar ur ett desperat huvud..eller hur? Det finns nog människor som kan ställa upp..sommarflickor som nannys, socialen samt själviska familjemedlemmar. Vi måste dra vårt strå till stacken och fattar inte familjen det..make them understand!
Marley
 
Inlägg: 60
Blev medlem: 22 okt 2007, 13:51
Ort: Österbotten

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Lottamittilivet » 16 jun 2008, 20:26

Piippis!!! Låter kämpigt, styrkekramar!
Två pojkar maj -08
Användarvisningsbild
Lottamittilivet
Guldmedlem
 
Inlägg: 270
Blev medlem: 02 okt 2007, 21:04
Ort: Helsingfors

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Carmen » 16 jun 2008, 21:53

Jo om man inte har någon som ställer upp är det nog tungt. Har man pengar att betala någon är ju det en lösning, men det har ju inte alla heller.
Bild

Bild

Carmen
Användarvisningsbild
Carmen
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1157
Blev medlem: 20 okt 2003, 21:46
Ort: Åbo

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav Mirabel » 16 jun 2008, 22:01

Tala ut med din man Piippis, så där kan det ju inte fortsätta! Kram och hoppas allt känns bättre i morgon!
Användarvisningsbild
Mirabel
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1705
Blev medlem: 14 nov 2005, 19:48

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav snöblomma » 24 jun 2008, 17:34

Hej på er alla mammor :kram:

Hoppas ni alla haft en fin midsommar.
Jag mår jätte toppen nu :tumme:
Vi var ut på villan i 5 dagar.Jag hade ju sån ångest för att åka dit för de 2 ggr före hade varit nästan katastrof.
Men nu är de vana att sova i samma rum och vi satte fullt med madrasser i vardagsrummet så vi fick sova båda där brevid dem.
Så hela vår villa var som ett enda stort sovrum :D
Men som sagt vi sov bra och sista natten sov de hela natten.Vi hade så skönt hade skötare som kom och hälsa på i olika repriser.

När jag läser här så kan jag inte fatta hur jag kan bli så jätte slut.Jag har ju så bra hjälp av min man.Men tydligen...
Vi har så stora projekt på gång då när vi känner oss piggelina.
Som idag fundera jag på att börja storstäda grovköket men så i sista sekund hejda jag mej.För vi får sverigesfrämmande till helgen och de är från tors-sönd.
Så river jag igång med städningen nu så blir det väl samma resultat som sist.... sängliggande 1 vecka.
Nä får nog bara fixa opp i gästrummet och lite golv och sånt.

Förra gången de kom blev jag så himla :curse: de förväntade sig att maten skulle stå på bordet när de kom hem efter alla sina turer.De var hela tiden ut och åkte till släktingar.Jag blev så arg till sist twinsen var 3 VECKOR och vi var trötta och knappt orkade med oss själva.
Hoppas det blir bättre den här gången.De blev så sura (min pappa och hans sambo) så de åkte den gången utan att ens säga hejdå.
Kan inte förstå att de inte fatta hur mycket vi hade.

Nåja nu är man som sagt laddad.

Ja hej Carina 74 jepp vi är nog nästan grannar här i forumet :nicka: ja skulle vara kul att få prata med dej.
Har tänkt jag skulle skriva ett pm så många gånger åt dej men tiden bara far iväg.Dygnet har 24 timmar för lite :lol:
Bild
snöblomma
Guldmedlem
 
Inlägg: 161
Blev medlem: 17 mar 2007, 16:26

Re: Tvillingprat

Oläst inläggav edith » 25 jun 2008, 08:32

snöblomma skrev:Förra gången de kom blev jag så himla :curse: de förväntade sig att maten skulle stå på bordet när de kom hem efter alla sina turer.De var hela tiden ut och åkte till släktingar.Jag blev så arg till sist twinsen var 3 VECKOR och vi var trötta och knappt orkade med oss själva.
Hoppas det blir bättre den här gången.De blev så sura (min pappa och hans sambo) så de åkte den gången utan att ens säga hejdå.
Kan inte förstå att de inte fatta hur mycket vi hade.


Men herregud :w00t:
Låt dem vara sura då om de inte har mer än så mellan öronen. Fullvuxna människor!!
Helt otroligt att ni ens gick med på att ta emot främmande med 3 veckors bebisar i huset. Det var strongt gjort!
Jag är nog en sån bitch att jag fräser och biter ifrån när jag har fått nog. (Fast ibland fräser man ju när man inte borde förstås... :oops: ) Då får det vara fast påven själv som kommer på besök.
Säg nu åt dem att de får kavla upp ärmarna och hjälpa till lite om de ska bo hos er. Typ laga mat åt er vore ju självklart!!
edith
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 03 okt 2007, 21:26
Ort: Jakobstad

Nästa


Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Tvillingar och flerlingar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst