Ingen direkt julefrid...

För oss med tvillingar, trillingar, fyrlingar...

Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Ylva-Li » 05 dec 2008, 12:32

Är åttamånader en speciellt jobbig ålder eller...??? Känner mej så totalt slut och utmattad att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen. Känns som att dom små liven behöver ÄNNU mera uppmärksamhet än förut. N. har börjat ta sig upp och stå och vill träna på det heeeela tiden, faller och slår sig om man inte finns bakom honom. Mellan varven vill han upp i famnen men vill ändå inte vara där utan vete sjutton vad han riktigt vill. L. ( som ju har Down`s ) har inte lärt sig att dra sig fram ännu och tycker att det börjar bli tråkigt att bara ligga på golvet så han vill helst sitta och softa i famnen hela dagarna. Så där sitter jag, med honom i famnen samtidigt som jag agerar livvakt åt N. som ägnar sig åt den ena våghalsigare projektet än det andra.
Jag har varit tvungen att ordna massor med extra hjälp hit för jag skulle annars inte mäkta med situationen. Är ju jätteglad att det finns folk som hjälper men samtidigt känner jag mig så misslyckad, jag borde ju klara av det här själv, det har jag gjort tidigare och det gör dom flesta andra tvillingmammor också. Men nu känns det som förgjort och som att det alltid kommer att vara så här. Jag är livegen tills domblir 18 :scared:
Ett tag vaknade N: en gång i timmen hela natten och sedan började han vakna halv fyra varje morgon och väckte stackars L. Eftersom båda var klarvakna var det bara att gå upp. Efter en vecka höll vi på att gå under så då var det bara att samla alla sina krafter och köra igång med sömnskola åt N. och låta L. sova hos mormor och morfar i tre nätter. Det var det bästa vi gjort och det borde vi ha gjort tidigare.
Morgnarna blev förlängda med två timmar och nattuppvaknandena betydligt mindre. Dessutom fick vi bort tutten på samma gång. Stackars L: som fick sova ostört under tiden sov mellan 12,5 och 13,5 timmar per natt. Det har han aldrig fått göra hemma.
Själv borde jag också se till att någon sömnskolade mej, har sovit riktigt usligt den senaste tiden. I natt var första natten på länge som jag sov bra och vilken ljuvlig känsla det är att vakna och känna sig utsövd! Hade helt glömt bort hur det var.
Nåja, någongång lättar väl den här situationen också men oj vad trött man blir när man är mitt uppe i dehär perioderna.
Ylva-Li
Guldmedlem
 
Inlägg: 157
Blev medlem: 22 jul 2008, 19:17

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Lottamittilivet » 06 dec 2008, 10:46

Hej Ylva-Li! Vad bra att ni till slut fick lite ordning på sovandet och att du också fått sova. Låter helt otroligt jobbigt att stiga upp vid fyra-tiden :scared: . Känn dig absolut inte misslyckad! Ja, mina är ju inte ännu åtta månader, men jag är helt inställd på att det antagligen blir mer och mer jobb ju mer de börjar röra på sig och träna alla sina färdigheter. De har väl svårt att komma till ro med allt nytt som de vill men ännu inte riktigt kan. Ta emot all hjälp bara, det är nästan en tvillingmammas plikt skulle jag säga :) För det mesta vill ju folk också hjälpa och får ut mycket av det själv också.

Virtuella änglaspel och en dos julefrid :kram:
Två pojkar maj -08
Användarvisningsbild
Lottamittilivet
Guldmedlem
 
Inlägg: 270
Blev medlem: 02 okt 2007, 21:04
Ort: Helsingfors

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Laura03 » 06 dec 2008, 15:31

Hej Ylva-Li!
Hos oss var oxå 7-8-9-månadersåldern ganska jobbig. De sov dåligt och var allmänt griniga, samtidigt som de blir mer rörligare och ska lägga ALLT i munnen. Ena dottern skrek iflere veckor varje gång hon skulle på en tand och de dök upp just vid den åldern. Men det lugnar sej...eller blir åtminstone annorlunda :wink:
Men du ska absolut inte gå omkring och känna dej misslyckad. Utan stolt över att du kan be om hjälp när du behöver den. Livet med flerlingar är jobbigt ibland och underligt skulle det ju vara annars. Men efter regn kommer sol och man hinner samla på sej litet krafter igen innan nästa moln kommer inseglande...
Varm kram!
Laura03
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 739
Blev medlem: 18 sep 2006, 17:25
Ort: Västra Nyland

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav edith » 06 dec 2008, 17:45

Hej Ylva-Li!
Jag minns också att jag var mer än slut just kring 8 månaders ålder. Det ändrar hela tiden. Våra har först nu börjat sova sina 13 timmars nätter det sista halvåret - fortfarande med sämre perioder emellan (nu är pojkarna 1 år och 10 månader). Mitt tips är bara att du ska försöka acceptera att du duger som du är! Det är ingen idé att gå omkring och känna sig misslyckad. (Jag är också sån så jag känner igen mig). Det är inte kul att hela tiden känna sig beroende av andra och som om man inte klarar nåt själv. Men så är det inte. Om man tänker efter är det ju nog mycket man klarar trots allt. Vanligtvis får ju folk en bebis i taget! Hoppas det reder upp sig med sömnen för er nu. Det viktigaste är att få sova. Styrkekramar till dig! :kram:
Och glöm inte att just du är den bästa mamman i världen för dina barn.
edith
 
Inlägg: 49
Blev medlem: 03 okt 2007, 21:26
Ort: Jakobstad

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Tant gredelin » 08 dec 2008, 14:08

Mina var också krävande i 7-8 mån åldern. Det var tänder, förkylningar och troligen en utvecklingsfas då. Faktskt sov de mycket bättre som några månaders än just i 7-8 månaders ålder. Och vakna förstås på olika tider :scared:
Har tre flickor
Tant gredelin
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1651
Blev medlem: 09 mar 2004, 13:25
Ort: Österbotten

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Ylva-Li » 08 dec 2008, 15:11

Tack för att ni tog er tid att svara!
Ja, som vanligt är det ju en lättnad att höra att andra upplevt samma sak och att man inte bara inbillar sig att det är ett jobbigt skede. Har funderat mycket över det där, varför det är så viktigt att man inte är ensam om sin upplevelse. För inte går man ju direkt omkring och önskar att andra också ska ha det jobbigt :nepp:
Men jag tror att den där bekräftelsen på att man faktiskt inte är ensam i världen om att känna så här är väldigt viktig. Samt det att det finns andra som faktiskt på riktigt förstår hur det kan kännas när man är mitt uppe i en jobbig period.
Lottamittilivet, precis som du skrev så är det; att dom har svårt att komma till ro med allt nytt som dom vill men ännu inte riktigt kan. Den formuleringen försöker jag tänka på när jag tycker att dom "bara gnäller" hela tiden. Det är säkert minst lika jobbigt för dem som det är för mej. Och jo, jag tror också att andra får ut mycket själva av att hjälpa till. Det är väl bara jag själv som tror att andra blir lika utmattade av det som jag själv är för tillfället. Glömmer liksom bort att dom bara gör det någon timme i taget och inte har dygnet-runt-jour. Sedan känns det ibland som ett så stort projekt att be om hjälp att man bara inte riktigt orkar ta tag i det och så kör man sig själv ännu mer slut. Och så kan det också kännas lite förödmjukande att be om hjälp men jag försöker vända på den känslan och istället ta till mej det som du skrev Laura; att istället försöka vara stolt över att man vågar be om hjälp!
Edith; när jag tänker efter så visst är det ju mycket som man faktiskt klarar av också, det är så lätt att stirra sig blind på det man INTE klarar av. :hm:
Tant Gredelin; som sagt var, skönt att få bekräftelse på att det är en krävande period för många.

Det är väl bara att acceptera för tillfället att det inte finns krafter för varken matlagning eller städning. Tur att det finns färdigmat och helfabrikat säger jag bara. Trodde bara att jag hade det stadiet bakom mig men nu kom det igen, suck. Hoppas nu bara att ni som har mindre barn inte blir oroade av det jag skriver och ser jobbiga tider framför er. Jag har nog en exceptionell förmåga att uppleva saker som jobbiga och oroar mig väldigt mycket i onödan. Men det känns bara som att jag måste få skriva av mej lite grann.

Julefrid till er alla :blink:
Ylva-Li
Guldmedlem
 
Inlägg: 157
Blev medlem: 22 jul 2008, 19:17

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav ZilviaZofia » 10 dec 2008, 08:54

Man får väl ta det som det kommer då sen... ;) go with the flow! säger jag nu....

Jag är också lite sådär att jag inte vet hur jag ska kunna fråga om hjälp, för jag känner mig lite misslyckad då faktiskt.. Men så ska man ju nog inte tänka, utan kanske istället försöka tänka att man blir bättre mamma om man får vila upp helst liiite... Våra twins ska vara borta natten till söndag.. jaiks.. e orolig redan... :scared:

Kommer du på träffen ikväll?
Bild
ZilviaZofia
Guldmedlem
 
Inlägg: 161
Blev medlem: 02 dec 2007, 20:50
Ort: Petalax

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Ylva-Li » 11 dec 2008, 13:12

Kunde inte komma igår heller...Hoppas ni hade trevligt!
Va skönt det låter med lite barnfritt! Vi har ingen som erbjudit sig att ta hand om båda två på samma gång ännu, så hittills har bara L. varit borta under natten medan vi sömnskolade N. Jag förundras över hur otroligt olika våra killar är när det gäller nattsömn. L. har i princip ALDRIG strulat på nätterna. Om han någon gång vaknar somnar han om av sig själv och på morgnarna ligger han länge, talar för sig själv och har dom allra underbaraste ljud för sig. Man riktigt hör hur han myser och mår bra. Jag tänkte till en början att det har med hans funktionshinder att göra, att han sover så bra, men när jag kollade upp det märkte jag att det är ganska vanligt att DS-barn har olika problem med sömnen. N. är ju en annan historia gällande sömnen. I och för sig har det blivit mycket bättre nu men oj vad vi har fått jobba för det. Att L. sover bra har vi inte behövt lyfta ett finger för. Ännu.
Det som slår mej är hur olika känslor deras sömnvanor väcker hos en. Skulle vi bara ha ett barn ( alltså inte två på en gång) som sover gott skulle jag säkert inte kunna låta bli att tänka; "vad skönt, då har man ju gjort något rätt i alla fall." Och skulle vi bara ha ett och han sov uruselt skulle jag garanterat skuldbelägga mig själv för det. :hm: Vad jag vill komma fram till är hur lätt det är att dra likhetstecken mellan barnens personliga drag och ens egen roll som förälder. Men i själva verket blir jag mer och mer övertygad om att barnets personlighet är det som styr det dagliga och nattliga livet mest och att man som förälder får utgå från det och göra sitt bästa. Och LÅTA BLI att anklaga sig själv för än det ena och än det andra. Ingen blir hjälpt av det, allra minst barnen.

Ja, det var väl en liten moralpredikan till mig själv :blink:
Ylva-Li
Guldmedlem
 
Inlägg: 157
Blev medlem: 22 jul 2008, 19:17

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Carmen » 15 dec 2008, 23:11

Ylva-Li skrev:Det som slår mej är hur olika känslor deras sömnvanor väcker hos en. Skulle vi bara ha ett barn ( alltså inte två på en gång) som sover gott skulle jag säkert inte kunna låta bli att tänka; "vad skönt, då har man ju gjort något rätt i alla fall." Och skulle vi bara ha ett och han sov uruselt skulle jag garanterat skuldbelägga mig själv för det. :hm: Vad jag vill komma fram till är hur lätt det är att dra likhetstecken mellan barnens personliga drag och ens egen roll som förälder. Men i själva verket blir jag mer och mer övertygad om att barnets personlighet är det som styr det dagliga och nattliga livet mest och att man som förälder får utgå från det och göra sitt bästa.


Ja med flera på en gång märker man ju tydligt hur olika deras personligheter är från början. Det är olika lätt att vara förälder till olika barn. Om man hade bara ett av våra barn så skulle man nog inte förstå hur någon kan tycka att det är jobbigt att ha barn (lugnt barn, sover bra), medan man med en eller ett par av de andra nog ändå hade fått känna att man levde bara med ett. :wink:
Bild

Bild

Carmen
Användarvisningsbild
Carmen
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1157
Blev medlem: 20 okt 2003, 21:46
Ort: Åbo

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav snöblomma » 17 dec 2008, 13:16

Ja för att inte prata om de som är runt omkring oss som inte förstår hur viktigt man tycker det är med rutiner när man har fler.
För börjar man hoppa över nån timme med sovandet så kan ju den ena ta det bra medans den andra blir helt ur form och så får man ingen tid att hämta andan själv utan det blir kaos i slutändan.
Så tycker iallafall jag.Det varar ju inte för evigt.Så fast man inte hinner ut med så mycket folk och så och åtminstone mina dagar är planerade på minuten för att vi ska hinna med det vi tänkt mellan killarnas mat och sovande.
Våra klättrar högt och lågt nu så får se hur det går med julgranen :scared: :lol:
Bild
snöblomma
Guldmedlem
 
Inlägg: 161
Blev medlem: 17 mar 2007, 16:26

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Ylva-Li » 20 dec 2008, 09:01

Jag har också varit noga med att hålla fast vid alla tider. Tyvärr har det också begränsat tillvaron utanför hemmet, det har varit lättast att vara hemma med dem. Men jag kan nog sakna allt det där som jag gjorde med vår åttaåring då han var liten, babysimning, mammabarn-träffar och dyl. Men så småningom ska det väl finnas ork att börja med sånt också.
Hos oss har det lättat lite grann och kidsen är nöjdare med tillvaron igen. Min man har pappamånad nu över jul och nyår, kunde inte komma lägligare! :D

På måndag ska N. opereras för ljumskbråck. Har varit tvungen att åka in akut med honom två gånger då han har haft så ont. I förrgår när vi var på akuten var det meningen att dom skulle operera honom akut men det var så fullt på op. så efter fyra timmars väntan och sju timmar utan mat inhiberades operationen...Vi fick vara på barnavdelningen över natten och förberedde oss på op. nästa dag istället. Vilket innebar att han inte fick äta på morgonen innan det bestämts om han skulle opereras eller inte. Han vaknade vid fem och kirurgen kom kl. åtta. Men det blev ingen op. då heller för dom hade fullt igen så det var bara att åka hem. Men nu har vi i alla fall klart besked om måndagen, hoppas jag, men man vet ju aldrig... :hm:
Ylva-Li
Guldmedlem
 
Inlägg: 157
Blev medlem: 22 jul 2008, 19:17

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Lottamittilivet » 25 dec 2008, 17:13

Ylva-Li, nu hade jag tid att läsa ditt första inlägg lite noggrannare (tack och lov för jullov och lediga män) och blev nyfiken på din sömnskola - hur gjorde ni? Vi har tänkt ta itu med det nu nångång under jullovet, imorgon är det tänkt men just nu är jag megaförkyld och pojkarna med, så de har ätit rätt dåligt på dagarna. Jag är lite spänd för att sömnskola dem måste jag medge, för det ryms en enorm ljudkapacitet i de små piltarna. Men det kanske går bättre än vad jag förväntar mig. Jag har läst Pantley, men vi tänker ändå prova på tutt, klappar, smekning och famnen om inget annat hjälper...

Jag tycker annars också att pojkarna som just blev sju månader har börjat kräva mer av min uppmärksamhet. Dels vågar jag inte lämna dem ensamma för allt som är farligt är jätteintressant, men de är också mer famnsjuka än tidigare. Och speciellt Oskar, den mindre av dem, har haft många dåliga dagar på sistone. Kanske det är tänderna eller kanske just allt nytt som händer. Kanske det är nu trotsåldern börjar? Desto viktigare att testa på sömnskolan så att jag orkar på dagarna. Nu vaknade pojkarna, så jag önskar er alla en fortsatt skön julhelg :)
Två pojkar maj -08
Användarvisningsbild
Lottamittilivet
Guldmedlem
 
Inlägg: 270
Blev medlem: 02 okt 2007, 21:04
Ort: Helsingfors

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Carmen » 25 dec 2008, 20:32

Sjumånadersåldern är ju då de blir extra separationsängsliga, så inte konstig att de blir famniga. De börjar märka att mamma kan försvinna, och det gillar de inte. Någon sa att de vaknar på natten för att kolla att man är kvar.
Bild

Bild

Carmen
Användarvisningsbild
Carmen
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1157
Blev medlem: 20 okt 2003, 21:46
Ort: Åbo

Re: Ingen direkt julefrid...

Oläst inläggav Ylva-Li » 26 dec 2008, 09:16

Lottamittilivet: Vi använde oss av AW:s Sova Hela Natten. Vi har inte följt allt till 100% men de viktigaste principerna har vi använt oss av, t.ex. att han ska kunna somna om själv på natten ( och förstås på kvällen men det har han gjort sedan länge) endast genom att höra "ramsan". Och det hade jag svårt att tro att det kunde fungera, men det gör det. Nu slipper man stiga upp och lugna honom eller ge nappen ( den tog vi bort) för han somnar oftast om på ramsan. Dessutom märker jag att han vaknar upp ibland men somnar om också utan ramsa ibland.
Däremot har vi inte varit så strikta med att han måste sova exakt antal timmar per natt. I vargtimmen strular han fortfarande men sover mycket längre nätter än tidigare.
Jag var också riktigt nervös inför sömnskolan men när första natten var över visste jag att vi var på rätt väg och att vi fått "rätt verktyg" för att ta tag i saken. Efter tre-fyra nätter var det som att allt började falla på plats. Killen fick en enorm aptit och var mycket nöjdare och gladare på dagarna.
För tillfället verkar våra killar mera tillfredsställda och dom har båda fått tänder. Tror att tänderna var på väg att börja komma fram då när det var som jobbigast med dem. Säkert fanns det andra bidragande faktorer också som separationsångesten förstås.
Lycka till om ni kör igång med "skolningen" men det kan säkert vara bra att vänta till de värsta förkylningssymptomen gett med sig och dom äter bättre på dagarna.
God fortsättning på julen!
Ylva-Li
Guldmedlem
 
Inlägg: 157
Blev medlem: 22 jul 2008, 19:17




Återgå till Tvillingar och flerlingar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst