Januari 2013

[Heba]

Idag blir det hembesök.

Stor kram till er som väntar!!!

[Blå]

Här kommer min förlossningsberättelse:

Jag vaknade klockan 00.40 av att det blev vått i sängen. Steg upp och kunde konstatera efter en stund att det faktiskt var vattnet som gått. Lite mensvärksliknande känsla kände jag då. Blev lite skakig, var nog lite i chock. Väckte mannen och sade att jag tror det var dags nu, han trodde det var morgon och funderade om det fanns tid att dricka kaffe. Jag tänkte att det nog inte var så bråttom, eftersom jag inte kände några värkar. Vi började lugnt plocka undan saker så att vi kunde lämna hunden ensam hemma. Då jag mittiallt börjar få värkar, och de känns! Och de kommer ofta, med 3-5 minuters mellanrum. Inser att det börjar bli bråttom, så packer snabbt ihop BB-väskan, som jag av någon orsak inte packat ännu. Vi for iväg till sjukhuset, var framme vid 01.45 ungefär.

Barnmorskan undersökte mig och då var jag öppen 4 cm, på samma gick ännu mera av vattnet. Fick då byta om och gå till ett förlossningsrum. Där blev då dropp lagt och dendä saken på babyns huvud så att man hör hjärtljuden. Än så länge har jag andats igenom värkarna, och det har gått ganska bra. Prövar sedan lustgas, där vid 02.45 tiden. Lite hjälper det nog, men sedan bestämde vi att det nog är dags att sätta epidural. Barnmorskan visste att det skulle behövas. 03.15 sattes epidural, och det var verkligen i rättan tid!

Kunde här emellan slappna av och vila en liten stund. Kommer inte alls ihåg dock vid vilka tidpunkter jag varit öppen hur mycket. Det är lite suddigt. Men vid lite före 05.00 börjar det kännas rejält igen, försöker allt jag kan med lustgasen, är nu öppen 9 cm så de sätter inte mera epidural längre. Sedan känner jag att nu måste jag få börja krysta, kan inte kämpa emot. Hon kontrollerar då att jag får börja krysta och det är okej.
Kämpar sedan en ganska lång stund, huvudet är riktigt lågt nere, men vill inte den sista biten. Så det blev att de fick klippa lite, efter det gick det ganska snabbt och vår lilla prins föddes!
Under krystningsskedet låg jag nog och skrek ordentligt, svärde och höll på De trodde nog säkert jag var lite galen då.
Efteråt sa mannen också att allt annars gått bra, men att under krystningen var han nog orolig för mig.
Då dom sydde kändes det nog också, fastän hon hade bedövat och jag hade en baby på magen så kunde jag inte tänke på annat än att det tog sjukt :/

Var nog inte alls beredd, han kom en vecka för tidigt och förlossningen gick på 5 h. Men är väldigt glad dock att förlossningen gick så snabbt. Hann inte tänka för mycket, utan allt bara hände. Och en fantastisk barnmorska hade vi!
Man var ju lite förberedd på att förstföderskor går över tiden och förlossningen tar åtminstone 12 h, men det stämde nog inte alls för oss.


Grattis till er andra som fått era små knyten!!
Och kämpa på till er som väntar ännu!

Har inte riktigt tagit mig tid att skriva här, har försökt att vila då babyn sovit, så att man ska ha energi och ork
annars börjar nog saker och ting börja flyta på någorlunda här hemma nu också
På torsdag är första hembesöket, ska bli intressant och jag hoppas vikten kommit upp ordentligt. Vår prins var just under 3 kg då vi kom hem, så har fått se till att amma ofta.

Nu är det nog dags för en tupplur igen, medans lillen sover

[anis*]

Här bara väntar vi fortfarande, 2 dagar till beräknat.. . de kommer väl då de e färdigt

Jepp! Jag vankar också på i v.40+4 för tillfället. Senaste natt hade jag dock lite sammandragningenr som jag t.o.m började klocka nångång vid 04, men de var inte så långvariga och avtog sen mot morgonen så jag väntar vidare. Men som dom säger: ingen har väl nånsin stannat på insidan - alla kommer dom ut förr eller senare?

[anis*]

Nu har slemproppen börjat "lösa upp sig" så något är i alla fall på g.
Sista rådgivningen innan förlossning också avklarad i dag. Allt bra, fast huvudet ännu lite högt så för säkerhets skull rekommenderade hon igen liggläge till sjukhuset ifall vattnet går. På måndag får jag ringa till mödrapoli för övertidskontroll ifall inget hänt innan dess och senast på fredagen borde vi få snusa bebis!

[Heba]

Nu har slemproppen börjat "lösa upp sig" så något är i alla fall på g.
Sista rådgivningen innan förlossning också avklarad i dag. Allt bra, fast huvudet ännu lite högt så för säkerhets skull rekommenderade hon igen liggläge till sjukhuset ifall vattnet går. På måndag får jag ringa till mödrapoli för övertidskontroll ifall inget hänt innan dess och senast på fredagen borde vi få snusa bebis!

Jeeeee!!!! Loggar in flera gånger per dag för att kolla hur det går för dej..

[MammaHanna]

ooj, va spännande anis* !! Lycka till hoppas allt går bra!

[Milli]

Medger att jag också springer här och kollar om nåt är på gång! Roligt anis* att höra att nåt händer!

Ni som fött...till vilken grad sprack ni...? Första gradens, andra gradens...etc...? När kunde ni sitta? Jag har bara haft första gradens förut och då läkt relativt snabbt men nu har jag ännu också svårt att sitta och hade alltså andra gradens nu....och hela vägen som man då i vissa fall klipper upp så sprack jag djupare + andra mindre djupa sår har jag också....

[noxaline]

Har inte uppdaterat på en tid fast jag nog flitigt är inne och läser, verkar bara aldrig ha tid att skriva något själv

Jag fick alltså en liten flicka 4.1, 50 cm och 3490 gram. Förlossningen gick bra, fick svenskatalande barnmorskor och fast det gjorde mera ont än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig klarade jag mig ändå bra på lustgas. Det var egentligen ganska odramatiskt, fick värkar hemma på morgonen och ringde efter min sambo som precis hunnit fara iväg på jobb att han fick komma hem igen, ringde sedan förlossningen som sa att jag fick komma in om jag ville, men fick också stanna hemma så länge jag vågade och kanske ta en varm dusch. Så stannade hemma ännu någon timme efter det och packade bb-väskan och försökte ta det lugnt. Vi bor bara lite på en kilometer från sjukhuset, så bestämde att vi går dit. Vid det skedet kom värkarna med ca 3 minuters mellanrum och varade ungefär 90 sekunder och fast jag då tyckte de kändes hemska så var det ingenting emot hur det kändes senare. Ca två-tiden på dagen kom vi till förlossningen och de konstaterade att jag var fyra cm öppen och så fick vi vårt rum. De försökte först följa med babyns hjärtljud via magen eftersom vattnet inte hade gått, men de fick inte riktigt så bra kontakt så en stund senare kom en läkare som skulle spräcka hinnorna så att de fick sätta fast sådana där saker på barnets huvud så att de kunde följa med bättre. Så de spräckte hinnorna och efter det började värkarna bli riktigt outhärdliga. Jag provade med att gå i duschen men det hjälpte inte alls och genast efteråt fick jag prova lustgas. Men måste säga att jag nog vid det skedet var beredd på att göra precis vad som helst för att få det att göra mindre ont, till och med ta epidural fast jag före förlossningen bestämt att jag inte ville ha det.
Som tur hjälpte lustgasen och efter det var jag nog lite borta hela resten av förlossningen, och fast det gjorde ont kunde jag ändå slappna av helt mellan värkarna och det hjälpte massor. Tyckte till och med lite synd om pojkvännen som måste sitta och titta på utan att ha någon lustgas som hjälp. Några timmar senare var det i alla fall dags att krysta, och vid ett skede blev hjärtljuden lite svaga så de trodde de skulle behöva dra ut henne med sugkopp för att snabbt få ut henne, och de var färdigt på plats med sugkopp och allt när läkaren sa att hjärtljuden igen var bättre och att det inte behövdes, vilket jag ju är jätte glad för i efterhand eftersom sugkopp antagligen skulle ha gjort att jag skulle ha spruckit massor. Nu klarade jag mig helt utan stygn, vilket jag antagligen kan tacka barnmorskorna för. Totalt tog hela krystningsskedet 33 minuter, fast jag var nog inte alls medveten om tiden när jag var där.
Sedan fick jag min dotter på bröstet, de väntade med navelsträngen tills blodet slutat pumpa och sedan fick sambon klippa av den. De kom och ville ge mig den där sprutan med syntetiskt oxytocin för att få ut moderkakan men jag frågade om vi kunde vänta och det gick bra, så ungefär en kvart timme senare kom den ut av sig själv.

Så själva förlossningen gick väldigt bra, men dagarna efteråt på sjukhuset var hemska. Mina hormoner löpte amok och jag var ett känslomässigt vrak och dessutom trött och hungrig. Tredje dagen grät jag precis hela dagen, delvis på grund av hormoner och delvis på grund av oro eftersom de konstaterade att lilla tösen har ett hjärtfel som kommer att måsta korrigeras vid något skede, och de ville inte släppa hem mig eftersom jag grät så mycket, men som tur lättade det genast till nästa dag och sedan vi kom hem har jag mått mycket bättre. Lillflickan mår också bra fast vi springer på lite tätare kontroller för att följa upp hennes hjärta, men hon mår bra nu och kommer också att bli helt frisk efter att hon har blivit opererad.

Oj, vad det här blev långt, hoppas någon alls har orkat läsa. GRATTIS också till er andra som fått era små!

[Heba]

noxaline grattis! Vet ni redan när operationen blir?

[noxaline]

Nej, vi vet inte ännu, hon ska följas med bara nu till först och så får hon vätskedrivande, men läkaren har sagt att han tror att det blir inom ett halvår.

[Blå]

Grattis noxaline!

Jätteroligt förresten att läsa allas förlossningsberättelser

[Heba]

Nej, vi vet inte ännu, hon ska följas med bara nu till först och så får hon vätskedrivande, men läkaren har sagt att han tror att det blir inom ett halvår.

Stor kram till dej och din partner!

[mamma eva]

Grattis noxaline

[Milli]

GRATTIS NOXALINE! Skönt att höra att hon kommer att bli helt frisk

[anis*]

Hej, hej, igen. Och grattis noxaline Min kusins pojke hade också ett hjärtfel vid födseln som opererades vid ca 6månaders ålder. Han ska förstås gå på kontroller nu och då fortfarande men har numera helt friskförklarats

Jag håller er nog uppdaterad om hur det går här (eller inte går...); det är väl trevligt om man kan erbjuda nånslags underhållning för andra i alla fall
Läget för tillfället är dock mest som det varit: inga större nyheter. Hade sammandragningar igen i går kväll och lite in på natten, och så avtog de igen. Nångång vid fyratiden vaknade jag också till att jag hade otroligt varmt. Inte sådär svettigt hett, utan på något vis så det strålade inifrån(?), kroppen kändes het och så, men också det gav vika efter en stund. Konstigt. annars känner jag av rörelser och därimellan är jag bara lite klumpig och går jag lite längre än mellan kök och vardagsrum klämmer det på. Sådant. Ska försöka få också den här dagen att gå... Njut ni av era knyten!