Marsbebisar 2013

Vet du i vilken månad ni väntar ert barn? Gå in på månadsgrupperna tillsammans med andra som kommit lika långt i graviditeten!

Moderator: mamma eva

Re: Marsbebisar 2013

Oläst inläggav nilna » 01 apr 2013, 08:11

Grattis Timjan! :love:
Bild
nilna
Silvermedlem
 
Inlägg: 96
Blev medlem: 12 jun 2012, 16:50

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Marsbebisar 2013

Oläst inläggav mamma eva » 01 apr 2013, 08:30

Grattis Timjan :love:
Life's short, talk fast! And enjoy a cup of coffee!Bild

så länge hjärtat är varmt så fryser man inte...

i himmelen så ock på jorden är ni mina älskade barn av hela mitt hjärta...
Användarvisningsbild
mamma eva
Mme moderateur
Mme moderateur
 
Inlägg: 2883
Blev medlem: 16 apr 2009, 15:50
Ort: mom please!

Re: Marsbebisar 2013

Oläst inläggav juliett » 01 apr 2013, 12:42

Grattis Timjan :love:

Är alla marsbebisar födda redan, eller väntar någon ännu? Har inte riktigt koll på läget :oops:

Linas mami Låter som ni haft en hektisk start, hoppas det lugnar ner sig för er och att ni andra hålls friska!

Jag väntar ännu på att den "normala" vardagen skall börja, kanske nu efter påsken?? Tycker alla dagar är så stressiga, i alla fall mornarna... Men det är väl så det här tvåbarnslivet är :blink: Fast lite lugnare tempo önskar jag, så att man skulle hinna njuta mera :love:
Våra fina :love: 13.7.2010 & 26.2.2013 :love:
juliett
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 373
Blev medlem: 29 nov 2009, 18:41
Ort: Nyland

Re: Marsbebisar 2013

Oläst inläggav Piglet » 02 apr 2013, 14:03

Grattis Timjan, så kom han då efter den långa väntan! :love: Grattis än en gång även till alla andra, nu har vi våra guldgryn här! :heart:

Här har vi varit hemma sedan Lördagen, allting såg bra ut så vi fick komma hem. Så nu lär vi känna varann och komma underfund med familjelivet. Kändes skönt att få komma hem och sätta sig ner i egen soffa. Inte för att det går någon som helst nöd på en på BB, tryggt med hjälp nära till hands, men hemma har man ju resten av familjen och vill ju vara med dem. :heart: Vi har fått en matglad flicka, som ammar bra ur båda brösten, men som också somnar nästan varje gång vid bröstet. Där är tydligen bara så varmt å skönt :love: Har pumpat mjölk åt henne som extra, på BB fick hon ngn gång litet ersättning på flaska, för att de blev lite "stressade" när det tog en par dagar före hon hittade sin rätta sugteknik och de därför ville säkerställa att hon fick i sig tillräckligt med mjölk på det viset. Hemma har vi litet kört på samma, gett bröstmjölk, alt. lite ersättning, om hon varit hungrig ännu efter amningen. Och nöjd och glad har hon blivit. :) Sover ca 3h i stöten, ibland upp till 4h och somnar bra tycker jag. Men sen när vi vaknar så då skall det vara mjölk ganska pronto! :D Nätterna har hon vaknat ca 2 ggr per natt hittills, somnar oftast då igen efter sista matningen där vid halv 7 tiden och sover till ca halv 11, så duktig flicka!

Overkligt känns allting litet ännu, kan inte riktigt fatta att vi fått en sån perfekt och underbar liten tös :love: Och vet ni, jag saknar faktiskt min gravidmage. Jag hade så blivit ett med henne o. magen jag bar henne i, att nu är jag litet förvirrad ibland vart den tog vägen, "bara sådär" :hm: :) Nu skall jag också söka mig till småbarnstråden, bara jag hinner sätta mig ner och skriva några rader. Borde få den här tråden sparad för att sedan kunna läsa, det känns litet vemodigt att lämna den här härliga gravidtråden, men samtidigt alldeles underbart att få börja på en småbarnstråd! :love:
Bild
Bild
Användarvisningsbild
Piglet
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 420
Blev medlem: 21 jul 2008, 23:03

Re: Marsbebisar 2013

Oläst inläggav Linornas mami » 04 apr 2013, 13:26

Hejsan!

Jag skall nu försöka skriva en kort förlossningsberättelse medan båda flickorna råkar sova dagssömn samtidigt :clap: .
Jag vaknade natten till förra måndagen ca kl. 02.00 med att jag hade sammandragningar som kändes helt annorlunda än tidigare. Jag kände igen dem från föregående förlossning och kunde ana att nu händer det. De var inte ännu då så farligt smärtsamma så låg vaken i sängen en timme och räknade mellanrummet mellan dem. Kl 03.00 bestämde jag att väcka mannen och meddela att nu är det nog på gång. Samtidigt steg jag upp och åt morgonmål samt gick i duschen. Mannen ringde sin syster till barnvakt och hon anlände kring kl 04.00. Jag ringde till sjukhuset och de menade att jag kan vara hemma så länge jag klarar mej. Vid klockan 7 tyckte jag att nu åker vi ivåg; dottern hade hunnit vakna, så det var roligt att hon inte behövde vara förvånad av att mamma o pappa inte var hemma när hon vaknade.

Vi har kort väg till sjukhuset så vi var framme klocka 7. De hade just då skiftesbyte, så vi fick vänta en stund. Sedan blev jag satt fast vid kurvan och barnmorskan kollade att jag var då 2 cm öppen. Oj nej, tänkte jag. Detta kommer ju att ta en evighet. Nå, barnmorskan föreslog att jag skulle gå i duschen; än var det för tidigt att flytta sig till förlossningssalen. Jag stod i duschen i ca 45 minuter, sedan tyckte jag själv att det inte hjälpte så mycket mera och dessutom kände jag mig som ett russin. Barnmorskan kollade mej igen och nu var jag 3 cm öppen. Hon tyckte vi kunde flytta oss till förslossningssalen så jag kunde få lustgas (var vid detta skede i behov av det). Mina sammandragningar kändes jätteilla i ryggen och bästa ställningen var att stå. I förlossningssalen fick jag lustgas, vilket hjälpte. Barnmorskan ville ta hjärtljudskurvan på babysen, men hon hoppade bort från kurvan hela tiden och jag hade svårt att ligga då sammandragningarna kom. Jag nämnde också att jag förra gången fick epidural och tror att jag nog denna gång också kommer att behöva det. Då bestämde hon att hon sätter den där hjärtljudsgrejen fast i huvudet på bebben istället för att försöker ta hjärtljuden ovanpå magen och att mina hinnor kommer att spricka samtidigt. Nu var jag 5 cm öppen. Hinnorna sprack och det kom helt massor med vatten; tom. barnmorskan var förvånad av hur mycket vatten som det kom. Detta ledde ju också till ännu smärtsammare sammandragningar och i detta skede trodde jag nog jag skulle dö. De började göra allt redo för epiduralen och jag kved som en gris i sängen medan de lade kanyl. De värsta var nog det att mina smärtor mest tog i ryggen; kändes som det skulle ha hjälpt att gå, men man måste ju ligga när de lägger epiduralen. Anestesiläkaren blev inkallad, men det skulle ta 10 minuter. Klockan 10 fick jag epiduralen. Det kändes som en evighet före den började överhuvudtaget inverka. Nu var jag 7 cm öppen. Förra gången tog epiduralen bort all värk och jag hade ingen värre tryckkänsla. Nu så försvann tryckkänsla ingenstans, endast värsta värken från sammandragningarna försvann. Så jag måste nog ta lustgas till hjälp fastän jag hade epidural. Jag hann få ca 5 sammandragningar med epiduralen och sedan kom det en helt otrolig krystningskänsla åt mej. Jag hade verkligen svårt att hålla emot. Barnmorskan kollade och jag var helt öppen, men hade väl en liten kant av livmodertappen kvar, men hon menade att de kunde "skuffa bort den", så jag fick börja krysta. Genast sade hon lungt att babyn ligger på ett ganska trångt ställen nu; så hon uppmanade mej att dra in mycket syre åt mej och babysen mellan krystningarna (hon var så lung, men jag fattade ju att babyn inte mådde så bra för tillfället och att dess hjärtlud sjönk). Efter ca 3 sammandragningar var vår kära dotter dock ute; krystningsskedet tog hela 8 minuter :tummenupp: :tummenupp: . En merkant skillnad från föregående förlossning då jag krystade i över en timme. Så efter att jag fått epiduralen klockan 10, så var vår dotter ute 45 minuter senare. Oj, så snabbt det gick...
Barnmorskan klampade inte av navelsträngen direkt utan lät blodet pulsera, så som jag hade önskat. Jag var mycket mera "närvarande" vid denna förlossningen och vet extakt vad barnmorskorna gjorde efter att dottern var ute. Jag gick lite sönder (på samma ställe som senast), men denna gång kunde barnmorskan sy mej och ingen läkare behövdes.
Fastän öppningsskedet kändes mera smärtsamt denna gång, så tyckte jag att denna förlossning var mycket mer trevlig än förra gången. Jag var inte heller lika slut efter förlossningen och har återhämtat mej jättebra. Har inte behövt at en värktablett ens :tummenupp: ...

Ojdå, den blev kanske inte så kort heller...
Nu skall jag flytta mej till småbarnstråden, men tror jag måste lite ändra på mitt nick, då jag nu har två söta linor :clap: :clap: .
Linornas mami
Silvermedlem
 
Inlägg: 110
Blev medlem: 21 okt 2010, 08:45

Föregående



Återgå till Gravid - månadsgrupper

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 14 gäster