Februari 2015

Vet du i vilken månad ni väntar ert barn? Gå in på månadsgrupperna tillsammans med andra som kommit lika långt i graviditeten!

Moderator: mamma eva

Re: Februari 2015

Oläst inläggav Leelan » 25 jan 2015, 17:20

Åh, Apan, vad spännande det är nu, snart är det ju dags! Jag håller fingrar och tår för att det blir en bra igångsättning den här gången. :tumme:

Välkommen med, Kuddan, och grattis till graviditeten så här på slutrakan. :blink: Det låter som om du har lite väl mycket spänning i livet om du håller på och svimmar medan du kör bil. :swoon: Själv är jag knappt 155 cm lång, och jag börjar ha svårt att köra bil nu p.g.a. att magen tar i ratten om jag vill räckas till pedalerna med mina stumpar till ben. :lipa:

Tack Nikita, det var verkligen skönt att höra det här. Nu känner jag att det nog är värt en operation för att bli av med smärtorna. :nicka:

Här hos mig är mannen borta på min svärmors födelsedagskalas idag. Det tar 3,5 timmar med bil båda vägarna, och han ville egentligen nog att jag skulle komma med. Men alltså, min rygg klarar helt enkelt inte av 7 timmar i bil på en och samma dag just nu, så jag tackade bestämt nej och har istället latat mig framför tv:n hela dagen. Skönt!

Annars har jag egentligen inga känningar av någon kommande förlossning. Inga sjuka sammandragningar eller sådant, bara ett sjukt behov av vila hela tiden. Jag kan stiga upp på morgonen och äta morgonmål och pyssla lite med byke och sådant, för att sedan lägga mig på soffan ”bara en liten stund” och sova djupt i två timmar till. Jag förstår inte hur ni som har små barn att ta hand om orkar. All heder åt er! :clap:
Leelan
 
Inlägg: 17
Blev medlem: 09 jul 2012, 13:37

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Februari 2015

Oläst inläggav apan » 29 jan 2015, 12:22

Nu äntligen efter en långdragen igångsättning så föddes vår lillasyster :love: på beräknat datum, 3275g och 48.5cm.
Vi mår bra o det är så underbart att bara få ligga o snusa på sin lilla guldklimp :heart:
Kämpa på alla februari mammor, det här är nog den bästa "lön för mödan" som man någonsin kan få :kram:
Snart får ni oxå era bebisar!!!
apan
Silvermedlem
 
Inlägg: 111
Blev medlem: 16 maj 2011, 06:29

Re: Februari 2015

Oläst inläggav bullan » 29 jan 2015, 15:38

Grattis apan!! :tumme: Oj va kul att höra att hon äntligen kom. Har varit inne här o kollat nästan varje dag :) Bra gort :clap:
Njut av babydoft och familjen.

Vill också hälsa välkommen till Kuddan - :tummenupp: roligt att vi blev fler här på tråden.
Jag räknar nu främst ned tills mannen kommer hem, vilket han gör på tisdag - sen får nog den här bäbisen också göra entré. :love:

Ha det bra alla ni - det närmar sig :tumme:
/Bullan
bullan
Silvermedlem
 
Inlägg: 135
Blev medlem: 07 okt 2009, 08:54
Ort: Esbo

Re: Februari 2015

Oläst inläggav Leelan » 29 jan 2015, 22:31

Grattis Apan!!! :clap:

Åh vad roligt! Jag har väntat med spänning på nyheter från dig! Njut nu av din lilla prinsessa så mycket du hinner och kan. Jag hoppas förlossningen blev en bra upplevelse fast du redan nämnde att det blev långdraget. :)

Min beräknade dag är 18.2, och det känns för tillfället som om det är en mindre evighet dit. Jag vill ha min baby nu! =) Men snart är det ju ändå februari, som tur. Vår månad. :heart:
Leelan
 
Inlägg: 17
Blev medlem: 09 jul 2012, 13:37

Re: Februari 2015

Oläst inläggav apan » 02 feb 2015, 15:34

Nu har vi kommit hem med vårt :heart: och är såå lyckliga :kram:
Kan berätta om vår förlossning...ni som är nyfikna o snart ska föda..men hoppas att ingen får panik såhär just före beräknat.
Kom in till igångsättning på ti morgon, då var jag öppen 1,5cm, hade ännu 2cm mjuk limodertapp o bebisen låg ännu högt på -5 så fick genast en ballong insatt (man sätter in en "slang" som man fyller med vatten så de blir en ballong stor som ett hönsägg som ska tynga på livmodermunnen så att man börjar öppna sej o förlossningen ska starta). Fick åka hem o fick order om att komma tillbaka om ballongen kommer ut eller om jag får smärtsamma sammandragningar.

Hade kraftigare mensvärk som kom o gick under hela eftermiddagen, tog ett par panadol o värmde rispåse att ha på magen men kände nog att de är långt ifrån dom riktiga värkarna. Runt 18 tiden på kvällen försvann all "mensvärk" o inte långt efter det märkte jag att ballongen även fallit ut.
Vi for tillbaka till förlossningen utan ballong o utan värkar.
Jag var öppen 4cm men tappen var ännu kvar o bebisen låg fortfarande väldigt högt uppe på -4.
Dom ville inte sätta igång me med dropp till natten så åkte hem igen.
Hade mensvärk till o från hela natten o sov dåligt och onsdag morgon åkte vi på nytt till förlossningen.
Inget hade hänt under natten men nu tog dom in oss o jag fick genast dropp för o få igång värkar.
Droppet ökades o ökades men först 4-5 timmar senare hade jag regelbundna värkar o började värma rispåsar.
Bebisen låg fortfarande så högt uppe o dom vågade inte ta hål på hinnorna med risk för att navelsträngen sku komma ut först.
Timmarna gick, jag blev rejält sjuk, tog lustgas och barnmorskan var säker på att NU e de nog nära. Blaha, fortfarande endast 4cm öppen, lite kvar av kanalen o bebisen på -2 alltså högt uppe. Läkaren tyckte ändå att man sku ta vattnet för o få bebisen att sjunka ner så att förlossningen sku börja framskrida. Då blev jag rejält sjuk. Bebiens hjärtljud gick ordentligt ner vid varje värk så man vågade inte fortsätta med värkstimulerande dropp. Var nog jättesjuk men dom kunde endast ge en muskelavslappnande spruta eftersom jag fortfarande var så lite öppen. Barnmorskan sa att navelsträngen troligtvis är runt halsen på bebisen men att man avvaktar eftersom hon återhämtar sej fort efter varje värk.
Klockan 19.30 slutade sprutan värka, jag hade 3-4 ordentliga värkar på 10 minuter o började svagt tappa hoppet.
Då undersöker vi, kan inte vara mycket kvar nu sa barnmorskan.
Nåja, bebisen fortfarande på -2 :ledsen: kanten på tappen ännu kvar :ledsen: och öppen 5,5cm :ledsen:
Då gav jag up o stortjöt, hade inte hänt ett skvatt på heela dan kändes det som!!!
Läkaren gav livmoderhalsbedövning o sa att ev.orsak är att bebisen ligger lite snett o inte slipper ner med huvudet alt att navelsträngen är kort eller så mycket runt halsen att hon inte slipper ner alt. att de inte går framåt för att huvudet inte pressar på där nere.
Jag hade nog mest panik o ville att dom sku snitta före bebisen e medtagen eftersom hjärtljudena reagerade på värkarna o eftersom alternativen till varför inget händer inte heller lät så lovande. Men nej, vi tar en timme i taget.
Livmoderhalsbedövningen var super, kände mera värkar på ena sidan eftersom den tagit bättre på ena sidan o sämre på andra men jag var åtminståne inte döds sjuk o kämpade vidare med min lustgas.
21.30 släppte bedövningen o jag hade gett upp hoppet. Fick min tredje barnmorska o tredje läkare (dom två tidigare hade ju hunnit sluta sina skift ren).
Domen: jo kanalen borta o, bebisen på -2 högt uppe, öppen 5,5 kanske nästan 6cm.
Då gav jag upp. Hade haft rejäla värkar i nästan 9 timmar o öppnat mej 1,5-2cm på hela tiden o bebisen hade inte ens sjunkit ner.
Läkaren sku konsultera med nån annan....tog evigheter....klockan 22.00 bara grät jag av att smärtan var så skärande så jag inte ens klarade av att andas i lustgasmasken, då kom dom in o sa att nu blir det snitt. Pappa fick operationskläder, dom rullade över mej i en annan säng då jag snart sku föras till operationssalen, jag fick antibiotika i dropp, vätska i dropp, urinkateter insatt..... Smärtan vid sammandragningarna blev så skärande så jag bara skakade o skrek att de här överlever jag inte. Kommer ihåg att jag låg på sidan i sängen o höll i kanten, dom öppnade dörren o sku köra ut mej ur rummet till korridoren då jag skrek att de tryker så på o jag måste krysta. Nej ropade barnmorskan men då hade jag redan krystat hela huudet var ute, o så gled hela bebisen ut!!!
En liten tjej på 3275g och 48,5cm som mådde alldeles prima :love:
Ingen förstod riktigt hur de hela hade gått till men troligtvis hade hon haft huvudet snett o satt fast så när jag rullades över till operationssängen så lossnade hon, sjönk ner, tryckte på, jag öppnade mej från 5,5-6cm till 10cm, fick krystvärk o efter 1 kryst var hon ute, allt detta inom loppet av 5-10 minuter o hon föddes 22.18 :tumme:
Så när det väl hände nåt så gick det i rekordfart :tummenupp: o jag blev de kommande dagarnas heta samtalsämne hur en förlossning oxå kan gå till :blink:
Tur så föddes hon just då, 30 sekunder senare så skulle jag ha fött i hissen, 10 minuter senare skulle jag redan ha varit snittad.

Nu är lyckan ENORM :love: o vi har världens underbaraste dotter o 4 stolta storasyskon som det bara strålar om!

Önskar er alla februari mammor ett stort lycka till o hoppas ingen fått panik av min förlossningsberättelse, det gick ju bra trots allt!
apan
Silvermedlem
 
Inlägg: 111
Blev medlem: 16 maj 2011, 06:29

Re: Februari 2015

Oläst inläggav apan » 02 feb 2015, 15:34

Nu har vi kommit hem med vårt :heart: och är såå lyckliga :kram:
Kan berätta om vår förlossning...ni som är nyfikna o snart ska föda..men hoppas att ingen får panik såhär just före beräknat.
Kom in till igångsättning på ti morgon, då var jag öppen 1,5cm, hade ännu 2cm mjuk limodertapp o bebisen låg ännu högt på -5 så fick genast en ballong insatt (man sätter in en "slang" som man fyller med vatten så de blir en ballong stor som ett hönsägg som ska tynga på livmodermunnen så att man börjar öppna sej o förlossningen ska starta). Fick åka hem o fick order om att komma tillbaka om ballongen kommer ut eller om jag får smärtsamma sammandragningar.

Hade kraftigare mensvärk som kom o gick under hela eftermiddagen, tog ett par panadol o värmde rispåse att ha på magen men kände nog att de är långt ifrån dom riktiga värkarna. Runt 18 tiden på kvällen försvann all "mensvärk" o inte långt efter det märkte jag att ballongen även fallit ut.
Vi for tillbaka till förlossningen utan ballong o utan värkar.
Jag var öppen 4cm men tappen var ännu kvar o bebisen låg fortfarande väldigt högt uppe på -4.
Dom ville inte sätta igång me med dropp till natten så åkte hem igen.
Hade mensvärk till o från hela natten o sov dåligt och onsdag morgon åkte vi på nytt till förlossningen.
Inget hade hänt under natten men nu tog dom in oss o jag fick genast dropp för o få igång värkar.
Droppet ökades o ökades men först 4-5 timmar senare hade jag regelbundna värkar o började värma rispåsar.
Bebisen låg fortfarande så högt uppe o dom vågade inte ta hål på hinnorna med risk för att navelsträngen sku komma ut först.
Timmarna gick, jag blev rejält sjuk, tog lustgas och barnmorskan var säker på att NU e de nog nära. Blaha, fortfarande endast 4cm öppen, lite kvar av kanalen o bebisen på -2 alltså högt uppe. Läkaren tyckte ändå att man sku ta vattnet för o få bebisen att sjunka ner så att förlossningen sku börja framskrida. Då blev jag rejält sjuk. Bebiens hjärtljud gick ordentligt ner vid varje värk så man vågade inte fortsätta med värkstimulerande dropp. Var nog jättesjuk men dom kunde endast ge en muskelavslappnande spruta eftersom jag fortfarande var så lite öppen. Barnmorskan sa att navelsträngen troligtvis är runt halsen på bebisen men att man avvaktar eftersom hon återhämtar sej fort efter varje värk.
Klockan 19.30 slutade sprutan värka, jag hade 3-4 ordentliga värkar på 10 minuter o började svagt tappa hoppet.
Då undersöker vi, kan inte vara mycket kvar nu sa barnmorskan.
Nåja, bebisen fortfarande på -2 :ledsen: kanten på tappen ännu kvar :ledsen: och öppen 5,5cm :ledsen:
Då gav jag up o stortjöt, hade inte hänt ett skvatt på heela dan kändes det som!!!
Läkaren gav livmoderhalsbedövning o sa att ev.orsak är att bebisen ligger lite snett o inte slipper ner med huvudet alt att navelsträngen är kort eller så mycket runt halsen att hon inte slipper ner alt. att de inte går framåt för att huvudet inte pressar på där nere.
Jag hade nog mest panik o ville att dom sku snitta före bebisen e medtagen eftersom hjärtljudena reagerade på värkarna o eftersom alternativen till varför inget händer inte heller lät så lovande. Men nej, vi tar en timme i taget.
Livmoderhalsbedövningen var super, kände mera värkar på ena sidan eftersom den tagit bättre på ena sidan o sämre på andra men jag var åtminståne inte döds sjuk o kämpade vidare med min lustgas.
21.30 släppte bedövningen o jag hade gett upp hoppet. Fick min tredje barnmorska o tredje läkare (dom två tidigare hade ju hunnit sluta sina skift ren).
Domen: jo kanalen borta o, bebisen på -2 högt uppe, öppen 5,5 kanske nästan 6cm.
Då gav jag upp. Hade haft rejäla värkar i nästan 9 timmar o öppnat mej 1,5-2cm på hela tiden o bebisen hade inte ens sjunkit ner.
Läkaren sku konsultera med nån annan....tog evigheter....klockan 22.00 bara grät jag av att smärtan var så skärande så jag inte ens klarade av att andas i lustgasmasken, då kom dom in o sa att nu blir det snitt. Pappa fick operationskläder, dom rullade över mej i en annan säng då jag snart sku föras till operationssalen, jag fick antibiotika i dropp, vätska i dropp, urinkateter insatt..... Smärtan vid sammandragningarna blev så skärande så jag bara skakade o skrek att de här överlever jag inte. Kommer ihåg att jag låg på sidan i sängen o höll i kanten, dom öppnade dörren o sku köra ut mej ur rummet till korridoren då jag skrek att de tryker så på o jag måste krysta. Nej ropade barnmorskan men då hade jag redan krystat hela huudet var ute, o så gled hela bebisen ut!!!
En liten tjej på 3275g och 48,5cm som mådde alldeles prima :love:
Ingen förstod riktigt hur de hela hade gått till men troligtvis hade hon haft huvudet snett o satt fast så när jag rullades över till operationssängen så lossnade hon, sjönk ner, tryckte på, jag öppnade mej från 5,5-6cm till 10cm, fick krystvärk o efter 1 kryst var hon ute, allt detta inom loppet av 5-10 minuter o hon föddes 22.18 :tumme:
Så när det väl hände nåt så gick det i rekordfart :tummenupp: o jag blev de kommande dagarnas heta samtalsämne hur en förlossning oxå kan gå till :blink:
Tur så föddes hon just då, 30 sekunder senare så skulle jag ha fött i hissen, 10 minuter senare skulle jag redan ha varit snittad.

Nu är lyckan ENORM :love: o vi har världens underbaraste dotter o 4 stolta storasyskon som det bara strålar om!

Önskar er alla februari mammor ett stort lycka till o hoppas ingen fått panik av min förlossningsberättelse, det gick ju bra trots allt!
apan
Silvermedlem
 
Inlägg: 111
Blev medlem: 16 maj 2011, 06:29

Re: Februari 2015

Oläst inläggav apan » 02 feb 2015, 15:40

Ha haaa, lyckades t.o.m. få det här inlägget på tråden 2 gånger :blink: !!!
apan
Silvermedlem
 
Inlägg: 111
Blev medlem: 16 maj 2011, 06:29

Re: Februari 2015

Oläst inläggav mamma eva » 02 feb 2015, 19:57

apan skrev:Ha haaa, lyckades t.o.m. få det här inlägget på tråden 2 gånger :blink: !!!

Hihi vill du har bort det ena? Jag gratulerar dig med :love:
Life's short, talk fast! And enjoy a cup of coffee!Bild

så länge hjärtat är varmt så fryser man inte...

i himmelen så ock på jorden är ni mina älskade barn av hela mitt hjärta...
Användarvisningsbild
mamma eva
Mme moderateur
Mme moderateur
 
Inlägg: 2883
Blev medlem: 16 apr 2009, 15:50
Ort: mom please!

Re: Februari 2015

Oläst inläggav bullan » 12 feb 2015, 08:09

Hallå på tråden! Hur har ni det?
Mannen hann hem från sjön förra tisdagen. Men sen fick jag så kraftiga värkar mot eftermiddagen att vi åkte in till Jorv. Jag var super peppad o redo att föda. Efter en timmes observation kom barnmorskan o sa att jo förlossningen verkar vara på gång men värkarna är inte tillräckligt kraftiga. Så vi fick fara hem :( Kändes så snopet. Men vi for hem o var förberedda på att åka in igen under natten. Men nähä! Visst har jag haft värkar, nästan varje dag men de avtar alltid och sen blir allt lugnt. BF hade jag 10.2.
Känner mig lite snuvad på konfekten och vill verkligen ha ut den här bebin nu!!!
Jag har badat bastu (nästan varje kväll), städat och traskat omkring men den här typen tycks trivas inne.

Hur går det för er andra?
Hälsar Bullan!
bullan
Silvermedlem
 
Inlägg: 135
Blev medlem: 07 okt 2009, 08:54
Ort: Esbo

Re: Februari 2015

Oläst inläggav apan » 02 mar 2015, 12:25

Hej hur har det gått för er andra februari mammor?
Troligtvis har ni fullt upp med era bebisar eftersom det är så lugnt här på tråden :blink: .
Vår fröken blev 1 månad nu o här rullar vardagen på riktigt bra :tumme:
Stolta hjälpsamma storasyskon har vi oxå o lillasyster är en nöjd liten fröken!
apan
Silvermedlem
 
Inlägg: 111
Blev medlem: 16 maj 2011, 06:29

Re: Februari 2015

Oläst inläggav bullan » 03 mar 2015, 09:54

Hej!
Jo visst blev det bebi även här fast han tog god tid på sig.
19.2 bestämde han sig för att komma. Mina värkar började egentligen redan på måndagen och vi for in - för att återigen skickas hem. På onsdag kväll var de så kraftiga att jag ville åka in igen, jag va knappt öppen men fick bli på Jorv över natten fick smärtlindring och sömntablett. På torsdag morgon 19.2 blev jag återigen hemskickad. Värkarna fortsatte hela torsdagen men nu bestämde vi oss att inte ha för bråttom till sjukhuset. Vid kl 16.00 var värkarnaändå så pass kraftiga att jag låg och grät varje gång de kom, med 2-3min mellanrum dessutom. Jag bad mannen ringa BB och berätta läget för jag klarade inte själv av att prata, och ännu mindre att förklara mig på finska. Så ont hade jag.
Vi åkte till Jorv igen och jag va övertygad om att jag skull bli hemskickad. Men då jag väl stapplade in på Jorv blev jag genast intagen i ett förlossningsrum, undersökt o konstaterade att jag va 4cm öppen. Sen gick allt i en rasande fart och på 1h va han ute! De hann knappt sätta spinalbedövning åt mig men tack o lov var anestesiläkaren snabb och fick den satt i samma veva som vattnet gick (det va i och för sig en ganska obehaglig upplevelse).
Lilleman vägde 3.3kg och var 48cm då han kom ut! Liten men perfekt :)

Efter ca 48h blev vi hemskickade och nu försöker vi anpassa oss till att ha en ny familjemedlem. Storasyster tar sin roll på stort allvar men visst är det jobbigt för henne stundvis. Bebin äter som en häst så jag både ammar o så ger vi flaska som extra. Nätterna är hackiga men han sover bättre än vad hans stora gjorde vid samma tidiga ålder. Överlag är han en ganska nöjd liten typ :)

Jag är så glad att han äntligen bestämde sig för att komma, 9 dagar över tiden, och det känns skönt att kunna vata alla tillsammans och lära känna varandra.
Hoppas ni andra också får njuta av babydoft och mys vid det här laget.

Varma hälsningar
Bullan
bullan
Silvermedlem
 
Inlägg: 135
Blev medlem: 07 okt 2009, 08:54
Ort: Esbo

Re: Februari 2015

Oläst inläggav Leelan » 05 mar 2015, 14:39

Hej på er!

Hjälp, Apan, vilken berättelse! Helt otroligt att det kunde gå så snabbt plötsligt!

Och grattis Bullan till din fina baby!

Min lilla prins kom till världen en vecka före beräknat, onsdagen den 11.2 kl. 2:35 med brådskande kejsarsnitt. 2690 gram, 47 cm, och med världens tjockaste svarta hår. :heart:

Fredagen den 6.2 i vecka 38+2 var vi till sjukhuset på kontroll, och det visade sig att babyn inte hade vuxit som han skulle, utan läkaren gissade att babyns vikt bara var 2500 g. Dessutom hade jag väldigt lite fostervatten. Vi fick tid till igångsättning på måndagen efter veckoslutet och läkaren varnade oss då att man först måste kolla att babyn verkligen orkar med sammandragningarna. Det kunde vara lite si och så med det då han var så liten och hade så dåligt med fostervatten.

På måndag 9.2 for vi in till förlossningen och fick ett rum. Där gav dom mig dropp och jag fick genast sammandragningar som kom med 2 minuters mellanrum och kändes ordentligt. Efter ett par timmar i kurva kunde läkarna konstatera att babyn nog orkade bra med sammandragningarna, men livmodermunnen var inte mogen för förlossning ännu. Droppet avslutades och jag fick åka upp till en avdelning där sammandragningarna fortsatte trots att droppet var borta, men svagare. Jag satt i kurva i flera omgångar och sammandragningarna höll i sig hela dagen och natten, men tog inte ont.

På tisdag morgon började dom ge mig Cytotec för att mogna upp livmodermunnen. Sammandragningarna kom tillbaka. De var svaga och korta men kom ofta, med 2 minuters mellanrum. På eftermiddagen ca 15-tiden kom sjukskötarna och sade att kurvan var lite oroväckande och att jag skulle få fara tillbaka till förlossningssalen nu. 5 minuter senare var jag i förlossningsrummet och det kom en läkare och spräckte mina hinnor för att få igång förlossningen trots att kroppen inte riktigt var redo för det ännu. Och där började egentligen helvetet. Med Cytotec och spräckta hinnor blev sammandragningarna verkligen onda och kom med 1,5 minuters mellanrum och höll i sig i en minut. Jag hade ca 30 sekunder av vila mellan varje värk, och ofta ännu mindre. Jag testade allt, dusch, TENS, akupunktur, lustgas… Det hjälpte en kort stund och sedan blev smärtan för mycket igen. I ca 10 timmar hade jag konstant 6 värkar inom loppet av 10 minuter och babyns hjärtljud började sakta men säkert påverkas mer och mer av sammandragningarna. Lite efter kl. 01 på natten begärde jag epidural och fick den nästan genast. Min rygg är medfött väldigt stel och jag hade stora svårigheter att böja mig framåt tillräckligt, så jag hängde över min man och kved med varje värk medan anestesiläkaren fick försöka många gånger före hon lyckades få epiduralen rätt.

Före jag fick epiduralen var jag öppen 6 cm och nästan genast efter att jag fått den började jag känna ett tryck neråt, men i det skedet hade dom tagit blodprov på babyn och plötsligt var rummet fullt med människor och det meddelades att nu skulle det bli kejsarsnitt för det var kritiskt med babyn. Jag kördes iväg före jag ens hunnit säga hejdå åt min man som snällt fick bli och packa ihop våra saker. Babyn föddes med kejsarsnitt och fick som tur jättefina poäng och mådde bra. Det var nog nära att jag skulle ha hunnit föda naturligt, för när dom opererade fick kirurgen säga åt sköterskan att trycka upp babyn mellan mina ben eftersom han lågt så långt nere att han inte tänkte få ut honom via magen.

Vår tid på BB blev ganska lång då han var så liten och dessutom hamnade in på intensiven ett varv då han hade fått fostervatten i lungorna. Min återhämtning gick helt okej ännu på BB, men dygnet då babyn låg på intensiven satt jag i rullstol med honom istället för att vila i sängen, och det gjorde mig nog ganska sjuk. När vi äntligen fått komma hem efter 6 dagar och jag skulle få bort mina agraffer från såret, visade det sig att mitt sår inte hade gått fast ordentligt, utan det fanns en öppning mitt i såret på ca 4 cm och när läkaren började peta i öppningen kom det ut en massa koagulerat blod och hon hittade en ficka under ärret som var ca 15 cm lång och sträckte sig in under nästan hela operationssåret. Så trots att det är tre veckor sedan operationen är jag fortfarande ganska handikappad. Jag fick antibiotika och får sårvård fyra gånger i veckan; såret hålls nu öppet så att det ska kunna läka inifrån. Jag får inte lyfta någonting annat än babyn och jag får inte använda magmusklerna.

Mannen har farit tillbaka på jobb den här veckan, och jag är fast här hemma med babyn när han är borta. Det har nog varit en ganska tung början på vårt liv som föräldrar, med många läkarbesök och komplikationer, men när jag ser på pojken är det nog värt alla besvär. Kärleken till vår lilla trollunge är enorm. :love:
Leelan
 
Inlägg: 17
Blev medlem: 09 jul 2012, 13:37

Re: Februari 2015

Oläst inläggav apan » 10 mar 2015, 16:23

GRATTIS till era bebisar Bullan och Leelan :clap:
Intressant att läsa om era förlossningar oxå, förundras över att alla förlossningar e så olika, även för mej fast man fött 5 barn så är ingen förlossning sej lik!
Blev ju lite dramatiskt för dej Leelan :osaker: men hoppas du repar dej fort!
E nog konstigt hur fort man glömmer smärtan då man väl har sin guldklimp :love: !!!
Njut av tiden med era små, de försöker jag oxå göra fast man har fullt upp hela tiden :blink:
apan
Silvermedlem
 
Inlägg: 111
Blev medlem: 16 maj 2011, 06:29

Föregående



Återgå till Gravid - månadsgrupper

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 17 gäster