Hej på er! Efter en låååång paus är vi tillbaka på forumet nu. Här har vi dragits med slem och hosta hela sommaren, jag har varit riktigt riktigt trött på det här länge men glad över att lilla tösen inte blivit sjuk. Nå nu blev hon sen sjuk till sist, för två veckor sen började hon också hosta och hennes slem var så segt att det täppte till luftvägarna helt. Det är riktigt jobbigt att se sin lilla flicka kämpa med slemmet så hon blir röd i ansiktet och tårarna sprutar. Det har varit jobbigast på natten så sömnen har lidit för oss alla. Men hon har nu fått medicin och det verkar ha blivit bättre nu, senaste natt sov hon sgs normalt, två matstunder och just inga hostattacker däremellan. Och hon rosslar just inte mera när hon andas och näsan börjar vara öppnare igen.
HOn har pga den här bobban varit tröttare än normalt och inte orkat leka så mycket. Men här under sommaren har hon hittat sina händer som hon vänder och vrider och smakar på rätt mycket. Och hon kan gripa saker med både en och två händer, ibland nästan riktigt medvetet och bestämt. Ibland missar hon nog och handen åker förbi saken och sen in i munnen.
Vi helammar och har inte börjat smaka på nåt. TÄnkte vänta med det tills hon hålls lite mera upprätt av sig själv. Nu är hon jätteintresserad av sin omvärld och ska helst vara i famnen eller på axeln hela tiden. Hon har börjat vända på huvvet när hon ligger över min axel så att hon ska kunna se mera framåt. När hon vänder huvvet plötsligt får hon mig nästan att tappa balansen. Och hon älskar att titta på alla bebisar och mammor som finns i alla speglar, dvs oss

Glada ögon som tittar tillbaka. Och hon gillar korta stunder med tittutlekar, när jag täcker över hennes ögon och "söker henne" och sen tar av trasan och utropar "kukku -där e du!". Då piper hon av skratt.
Hon har inte knäckt det stora mysteriet med att vända på sig ännu, men det kommer närmare varje dag. Hon håller balansen på sida rätt länge och ramlar någorlunda medvetet åt maghållet medan rygghållet är lite shockartat ännu. Och hon ligger länge på magen nu utan att bli arg men händerna hittar inte riktigt saker ännu i det läget fast hon nog försöker.
Under sjukdomstiden har dagssömnen varit konstig, ibland sover hon 4 timmar i streck, ibland ett större antal 45-minuterspass under dagen. SÅ det har varit svårt att planera nåt eller få nåt gjort i hemmet. Idag sov hon igen 45 minuter, och mycket tidigare än hon brukar, redan 9:45 skulle hon sova lite. Så den riktiga dagssömnen kanske kommer senare. Ska passa på att ta en vagnspromenad då tror jag, börjar känna mig lite instängd och isolerad...