Det är länge sen jag senast var in och skrev men är nog in nu som då och läser era inlägg.
Här går livet sin gilla gång. LS är trotsig som bara den och gör absolut inte som man säger. Har hjärtat i halsgropen varje gång vi går utanför dörren för hon kan slita sig loss och springa mitt ut på vägen t.ex.... Att gå till parken är ett stort äventyr för i denna stad har de nog aldrig hört om stängsel, ingen park här i stan har en endaste bit staket. Inte ens den största som ligger mellan tre gator... Behöver jag ens tillägga den går vi inte till?
Sax och tusch är också beslagtaget och dem får hon när hon flyttar hemifrån.
Men sen mellan varven är hon så god och kramgo.
Hon är nu inne i en mammafas där pappa endast duger om jag inte är tillgänglig. Speciellt när hon är trött eller hungrig kan hon bli arg på pappa om han ens pratar med mig (=hon får inte min uppmärksamhet) och hon går till anfall mot honom.
Båda töserna går på dagis (just nu 16 dagar per månad) men från och med september blir det hel månad igen. Men innan det skall vi hinna med ett långt sommarlov. Hoppas bara värsta trotset lägger sig för annars är jag nog utbränd innan sommaren är slut. 10 veckor mer eller mindre ensam på heltid med dessa filurer sätter nog tålamodet på prov. Men å andra sidan så uppskattar jag att få umgås och lära känna mina barn, man ser helt andra sidor av dem när man är längre hemma än när de är på dagis. Då är det tvära barn som skall föras och trötta och hungriga barn som hämtas hem. Sen när man fått mat i dem är det ju typ läggdags igen.
Båda fortsätter på samma dagis men byter grupper. SS börjar i största gruppen (5åringar + förskola) och LS i mellersta gruppen (3-4/5 åringar). Båda trivs riktigt bra men man märker nog att de nu börjar längta efter sommarlov. Idag har vi haft en hemmadag och det har varit så lugnt och skönt. Inga större gräl. Båda har velat se på dvd idag och se har snällt suttit i soffan och sett. LS brukar normalt ha tålamod att se på tv max 5 minuter men idag har hon sett längre (till den grad att hon somnade). Normalt är det endast Emil i Lönneberga som hon orkar se på längre stunder. Antar att igenkänningsfaktorn är hög.

Senast vi var och hälsade på mommo och moffa hittade hon en träbit, sen stegade hon iväg till köket för att hämta en kniv för hon skulle tälja en trägubbe...
LS är väldigt spjuvrig och våghalsig av sig - förutom när det kommer till att cykla. SS har lär sig cykla med riktig cykel så nu har LS ärvt springcykeln/balanscykeln. Men den vägrar hon befatta sig med. "jag vågar inte" konstaterar hon och lämnar den. Hellre promenerar hon. Nåja, det kommer väl i något skede. Men det är så otypiskt henne som annars klättrar högt och lågt och hittar på allt möjligt våghalsigt. Systrarna är även väldigt olika i klädstil/-smak. SS kör prinsesstilen med tights och tunika/klänning där allt skall vara i olika nyanser av rosa (eller gult) och helst glittra så mycket som möjligt vill LS ha säckiga jeans och en tröja i grönt, blått eller rött. Hon avskyr rosa och glitter. Tycker lite synd om henne när hon måste ärva största delen av sina kläder.
Den största ändringen från och med hösten kommer att bli att pappa har fått jobb på annan ort så han kommer att vara borta i veckorna så jag kommer att sköta hela rumban. Men antar att det går helt ok sen bara när man får ordning på tillvaron. Det är i dessa situationer man skulle vilja att mor- och farföräldrarna skulle bo lite närmare. Kommer att vara helt utan stödtrupp på denna ort men nog skall det fixa sig. Barnen kommer ju trots allt att vara 5 och 3 år.
Jag skall också dra ut en visdomstand i juni. Har också konstant inflammation i tandköttet pga en visdomstand så nu ryker den. Var till tandläkaren i början av april och skulle ha fått tid för att dra ut den i början av maj men sen konstaterade hon att "men jag ser att du är lärare - kanske du hellre vill komma på sommarlovet?". Vill och vill men hellre det än att stå i klassen och försöka undervisa med öm käft.
