Hemma med barnen = piga?!

[mylife]

Ush vad jag irriterar mig på den andra halvan för tillfället Är hemma med barnen, ena i förskolan, andra under 1. Mannen jobbar så att han är borta typ 7-18.30 dagligen, men ledig på veckosluten.
Här hemma faller det då på min lott att kuska dottern till/från förskolan (förstås) och hennes hobby 2ggr/vecka som infaller innan mannen hinner hem. Jag handlar allt vi behöver, lagar all mat, byker, städar, ser till att barnen har och får allt de behöver till 100 %. Mannen nattar dottern dom kvällar i veckan han har möjlighet. Nå det låter ju som en helt vanlig vardag med barn. MEN man kunde ju förvänta sig att han hjälpte till på veckosluten med tex diskning eller dammsugning nån gång UTAN att man måste tjata sig till det Bebisens rutiner har han ingen koll på. Aldrig skulle han självmant komma på att nu ska bebin äta eller få torr blöja och nu börjar bebin bli gnällig då ska bebin sova. Utan han stiger upp, äter morgonmål, kastar sig på soffan, väntar på att lunchen blir klar. Äter, fixar kanske nåt på SIN hobby eller som för det mesta, har inplanerat nåt annat så att han knappt syns till här hemma...
Känner mig emellanåt som om jag inte finns till i vår familj för någon annan anledning än att driva Bed&Breakfast samtidigt som jag sköter om VÅRA barn 24/7!!!! Visst leker han med barnen, då det passar honom men annars e han nog inte till stor nytta här hemma. Tycker inte man skall behöva be sin man hjälpa till med dagliga sysslor utan att han skall göra det självmant eftersom vi nog alla vad som behöv göras i ett hushåll. Lusten att be om hjälp försvinner efter ett antal gånger då man får svaret med en hög och ljudlig suck eller några motvilliga kommentarer. Undrar NÄR män i 35+ åldern växer upp och konstaterar att man inte BARA kan göra sånt man tycker om

Nu undrar jag hur det ser ut i era familjer, hur har ni uppdelat sysslor/barnpassning? Hur mycket gör era män? Låt höra

[Weladine]

Vi pratade om hur vi ville ha det redan innan våra barn föddes, och min man ville från början ha lika mycket att säga till om beträffande dem och tyckte att han kan ha det endastom han har lika stort ansvar över dem (och då hushållet). Och jag var inte så säker på att jag ville ha barn för ville inte vara fast varenda dag medan gubben fortsätter med sitt - det där du beskriver, har hört det så många gånger, och jag har väl varit ganska mån om min frihet. Så vi kom överens om att när man inte jobbar, har man ansvar över barnen hemmet, helt 50/50, dvs ingendera av oss kan fara på sitt hobby utan att komma överens om det med den andra, för man måste ju först se till att nån är med barnen.

Visst rullar ju hemmet mera via mig nu, eftersom jag är hemma med barnen, men han gör nog sitt. Efter arbetsdagen är det inte sagt att han är den som sätter sig när och pustar ut först, det kan också vara jag som får en liten paus efter en intensiv dag. Vem ar sagt att mannens dag är jobbigare på jobbet än en dag hemma med tex sjuka barn(och eventuellt sjuk mamma)? Har inte jag hunnit med disken/städande (försöker göra det under dagen men alltid lyckas det bara inte) tar vi båda i och sätter oss sen när allt är gjort. Tillsammans. (och så kan vi skåla för en dag igen). Och har han ledigt har vi kommit överens om att jag också ska ha ledigt på det sättet att han gör hälften hemma. Han vill då också ta hand om barnen för att hållas med i rutinerna. Vi har också kommit överens om att vi båda får en kväll i veckan för våra egna hobbyn/kompisar, om annat kommer upp, kommer vi överens om det skillt. Fester försöker vi turas om. Vi försöker båda vara sjyssta och ge lika mycket tid åt varandra.

Nu är jag ju medveten om att min man nog inte är över medelmåttet när det gäller hemmasysslor, men han har levt upp till vår deal 100%. Jag har måstat jobba lite mera med att tillåta honom även bestämma och ge utrymme åt honom att ta hand om barnen på sitt sätt. Ibland skulle det vara helt kul att kunna styra och ställa helt själv men visst uppskattar jag mera det att jag har en partner jag kan diskutera alla frågor med. Nu när vi var ute och reste och sonen blev sjuk och det fanns risk för att vi skulle måste dela på oss fattade jag hur mycket jag uppskattar att jag helt lugnt kunde lita på att det andra barnet skulle vara trygg och ha det bra med min man.

Vi har diskuterat detta många gånger och det här är hur vi vill ha det. Tyvärr har vi fått mycket kritik också bla från mannens föräldrar eftersom de tycker att jag är lat och tror inte på att min man själv väljer att vara så mycket med barnen även om han sagt starkt ifrån. Men olika sätt att dela på hemmarutinerna funkar i olika hem och olika situationer, det viktigaste är att båda är nöjda.

Men jag tror kruxet är att diskutera. hur vill du ha det, hur vill jag ha det? Hur vill vi att vårt hem ser ut? Vad vill vi hinna med? Man måste ju vara beredd att även kompromissa, kanske mannen inte ser ett behov att dammsuga så ofta som kvinnan? Jag tror att många kvinnor antar att mannen så där bara kommer att ändras när barnen kommer men varför skulle de det om servicen fortsätter utan att de gör nåt? Att tjata ät jobbigt, men inte blir man ju motiverad till att göra nåt om man blir tilltjatad hela tiden ehller. Jag trordet är viktigt att också lyssna, och ge den andre det den vill ha så kanske man då själv får nåt tillbaka.

[natashaoinloggad]

Det är inte för att han är man. Har han fått lära sig jobba hemifrån? Skötte han sin andel av hemsysslorna som barn och tonåring? Kanske ni helt enkelt får göra arbetslista för helgerna. Han lagar lunch lördag och middag söndag du Lunch söndag och middag lördag. Sen plockar du upp (något visst klockslag och då vaktar han babyn) tillsammans med storasyskonet och sen dammsuger han och torkar golvet. Du och storasyskonet tvättar wc och han tvättar badrummet. Han för papper och sopor. Sen får vardera en timme egen tid för motion och då passar den andra barnen. Och efter nattning har båda ledig tid utan plikter. Allt skriftligt och med tidsschema.

[Gäst]

Hej! Kan inte låta bli att undra hur ni har det annars? Är ert förhållande i övrigt bra, trivs ni tillsammans? Har en god väninna vars man betedde sig på ett liknande sätt, men det visade sig vara för att han hade tröttnat på sin fru och inte var intresserad av det gemensamma hemmet längre. Hoppas såklart för din skull att ni annars har det bra, för då kan ni säkert komma fram till en gemensam lösning. Lycka till.

[mylife]

Jepp, du satte fingret på en öm punkt Gäst Tyvärr så e saken den att vi nog inte riktigt är på samma våglängd för tillfället. Eller rättare sagt mannen...
Nog för att han inte annars heller varit så värst insatt i barnens vård. Men på senaste tid har jag bara fått känslan av att han inte egentligen är intresserad av något här hemma. Han hör dessutom till dem som undviker att diskutera om saker/prata om känslor, sånt tolkas som en svaghet eller tjat/gnäll. Så försök nu sen komma fram till en kompromiss om hemsysslorna eller nåt annat. Tänkte faktiskt på schemalagda uppgifter för snart går jag in i väggen om jag ska sköta allt och aldrig få en ledig stund emellan utan barnen. Men hemifrån har han nog kommit ganska kravlöst, laga mat kan han inte och vill int lära sig heller.
Vet att jag är alltför "duktig" och gör det mesta själv på mitt sätt (my way or the highway ) och det leder ju till att jag inte vill lämna babyn med honom utan att ge utförliga direktiv om hur han skall göra. Och så borde det ju inte vara
Elämäntaparemontti är något jag verkligen skulle behöva. Eller en man som verkligen investerar i sin familj mycket hellre
Finns så många osäkra kort i mitt liv just nu, skulle inte orka med ett till...

[solöga]

Han tar väl ut pappamånaden? Ta inte semester du då under tiden! Det kan ju vara svårt i praktiken beroende på vad man har för jobbsituation, men du förstår vad jag menar...

[Wilmina]

Även om han inte tycker om att diskutera, hur sku det vara att först fråga honom hur han vill ha det hemma? Vad tycker han behövs göras, vad är vktigt? är han nöjd? Lyssna först. Sen fråga vad han tycker om det att du inte är nöjd med situationen nu, om han tycker att det påverkar honom på nåt sätt? Och sen säga att du skulle vara nöjdare och tjata mindre om du sku få lite mera avlastning i vardagen, sen ge konkreta exempel och även säga att du skulle behöva det kontinuerligt och utan att du måste be om det.

Har svårt att tro att ett schema som du gjort upp själv och ställer framför honom som krav skulle göra situationen hemskt mycket bättre för nån. Jag skulle inte vilja bli behandlad så! Men du kan kanske använda ett schema för att visa upp vad du tycker behövs göra hemma. Men kanske han tycker en del inte behövs göras, är du beredd att backa lite då också?

[Sweetwillow]

Vi har nog inte direkt det här problemet. Sambon gör mycket men han jobbar också skift och är hemma ganska mycket.

MEN lite krångligt har det varit att få vardagen att löpa när jag börjat jobba. Det var svårt att få rutin på det hela och den rutin som vi hade när jag var hemma gick ju inte mera. Så någon månad tillbaka satt jag mej ner och gjorde upp ett schema lite vad som skall göras varje dag och lite vad som skall göras några gånger i månaden och det har faktist hjälp. Det är ingen lista för honom att följa utan för oss båda.

[mylife]

Updatering på läget!
Frågade surpuppan jag bor med för en tid sedan om nåt var fel när han konstant är på dåligt humör. Om det var nåt jag gjort/kan göra eller andra saker som irriterar/kan ändras på (även angående vårt förhållande). Nope, inget var fel och han visste inte varför han är på dåligt humör, men det sista han ville var att prata (läs Tjata) om det. Blir ju såå mycket bättre av att hålla allt inom sig...
Han har inga konkreta förslag på nåt han vill göra för att förbättra atmosfären här hemma. Ingen aning vad han vill ändra på i sitt liv för att bli på gott humör. Eller så vill han helt enkelt inte säga var skon klämmer I alla fall var det förbjudet att tala om det, håhå
Jag förklarade att jag gärna tar emot lite hjälp med hushållet på veckoslutet så att jag också hinner sticka ut näsan ibland. Och om han kunde ta på sig uppgiften att se till att vedkorgen är fylld alla morgnar i veckan så underlättar det min dag. Ganska liten uppgift i mina ögon! Och den ENDA
Men tror ni inte att man hamnar påminna (enligt honom gnälla) ALLA kvällar att han ska fylla på vedkorgen om jag vill ha den fylld på morgonen när han farit på jobb. Annars står den tom... IRRITERANDE
Så jag tycker han kan skylla sig själv om han bor med en liten
Och som sagt så FÅR man inte diskutera sådana här saker i förväg utan att bli stämplad som en tjatig gnällreva, även om jag faktiskt gör det sakligt

[Gäst]

Oj vilken jobbig situation det där. Det är ju svårt att komma någonvart om den andra helt vägrar diskutera. Det verkar nog som om fördelningen av hushållssysslorna inte är det största eller enda problemet. Det kan ju vara så som du själv föreslår att han bara inte vill säga åt dej varför han är på dåligt humör jämt. Kan han ha problem på jobbet eller med någon kompis, eller är han missnöjd med ert sexliv t.ex.?... Har han förändrats på något annat sätt? Det finns ju allt möjligt som kan vara orsaken till att man mår dåligt. Synd att han inte tycker att han vill eller kan berätta för dej vad saken gäller. Sen om det redan har pågått länge och han verkligen inte vill diskutera alls, då får du ju själv börja fundera om du verkligen vill fortsätta på det viset. Ingen av er verkar ju trivas alls i den nuvarande situationen...

[en lösning]

Här har det varit samma problem, märkte att det inte hjälpte att prata, för det är det samma som att tjata. Löste det genom att låta honom märka själv vad som behövs göras. Han märker tids nog att han inte har rena kläder, alla är i bykkorgen (om han säger ngt om det kan man ju konstatera glatt att oj då, jag har haft så mycket att göra att jag inte hunnit), han märker tids nog att hans favoritöl är slut från kylskåpet, osv, osv... (samma svar igen, ett glatt; oj då....) . Om rosken håller på att svämma över och lukten blir outhärdlig, samma svar; oj då.... Vissa saker märker han inte, det är bara att acceptera och göra själv, en del män tycker att bebisen klarar sig med samma blöja längre än vad man själv tycker, han brukar inte heller märka om bebisen är trött och behöver sova, det brukar man ha bättre koll på själv... Testa, kolla om det hjälper! Här går veckosluten ganska fint nuförtiden

[Muminmage]

Vi delar nog rätt lika men klart att under den tid jag var mammaledig/vårdledig hade jag säkert hand om barnen mer än han. Men sen å andra sidan tog han mycket hand om dem under kvällar och veckoslut. När vi båda jobbar delar vi rätt lika, t.o.m. så att han tar större ansvar eftersom han oftast måste både föra till dagis och hämta eftersom jag har längre pendlingsväg och är beroende av VR:s tider... Sen har det blivit en rätt så naturlig uppdelning så att jag lagar mat, sköter tvätten och tvättar golven (när det görs ibland) medan han dammsuger (oftare än golven tvättas) och sköter t.ex. byggrejer och reparationer. Disken sköter vi båda (diskmaskin). Mat lagar han nog ibland. Han är 33 så inte tror jag det har med åldern att göra, utan kanske inställningen. Kan bra tänka mig att en man som jobbar mycket kan börja känna sig utanför och tafatt och inte vet vad han ska göra hemma. Menar inte att ursäkta TS:s man men bara som en eventuell förklaring... Och om han är sur och nedstämd kan han ju vara deprimerad?

[mylife]

Jag är medveten om att jag målar upp en ful bild av min man, men tycker det hjälper att lätta på trycket här på MP när jag är som mest irriterad. Tack för att ni orkar höra på Han är nog inte en så hemsk människa som det låter och vi har ju våra stunder
Och jo Mumintrollet, depression är något jag också funderat på när inget riktigt nappar. Önskar bara att han skulle vara mer närvarande när han en gång är hemma. Inte mycket jag kan göra åt hans jobbtider, tyvärr. Har inte heller något emot att jag gör största delen av hemsysslorna när jag är hemma, retar mig mera på det att det skall vara så självklart att jag som är kvinna automatiskt ska passa upp mannen. Kanske man borde bli feminist
Och som en lösning föreslog, så kommer jag nog att bo på en soptipp innan nåt händer Men kan ju testas inom vissa områden.
Nå snart kommer våren och då kanske tom mannen min hittar lite livsglädje (i form av hemhjälp )
Har i alla fall bokat in en helg per månad som jag lämnar barnen i mannens goda händer från morgon till kväll, så får jag en liten paus och han kanske en upplevelse

[Solöga oinloggad]

Tar han pappamånaden? Det är oslagbart, och betald ledighet, inte tackar ju nån nej till semester heller (som också är betald ledighet).

[en lösning]

Jättebra om du tar ledigt en helg i månaden, det kan faktiskt hjälpa! Ibland kan hela stämningen hemma bli så jättemycket sämre när man själv går omkring och är lite missnöjd hela tiden. Som kvinna känner man sig, åtminstone jag, tvungen att vara så jätteduktig hela tiden, så man går omkring o städar och ordnar upp hela tiden och så tycker man samtidigt lite synd om sig själv och är sur på mannen när man måste göra "allt". Och mannen märker ju inte ens vad man har gjort!
Jag måste ibland påminna mig själv att ta det lungt, och jag gör det helt konkret på det sättet att då vi båda är hemma så försöker jag ta lika mycket pauser som mannen tar. Det vill säga om mannen sätter sig ner och tar det lungt, gör jag det också, tar en tidning och börjar läsa, etc. Om mannen vill gå ut o träffa kompisar så försöker jag också hitta på något program åt mig nästa dag, träffa kompisar, gå på jumppa, osv, ngt man tycker om. I början var det svårt för mig att ta tid för mig själv, när man ser hur mycket som borde göras. Och faktiskt är det så att mannen ofta har olika prioriteringar om man som är akut att göra, och det är nog jättesvårt att ändra på, lättare är bara att acceptera.