Mamma och pappa på Facebook

[Mor till femåring]

Jag tycker det är självklart att man som förälder är medlem på FB ifall man har barn som är aktiva där. Eftersom den information barnen anger där är synlig för alla, precis som den information man i verkliga livet delar med sig till vänner och bekanta, borde det inte vara några konstigheter. Det är bara bra att barnen lär sig att censurera vad de skriver om sig själva på communities på internet. Sedan precis som i vanliga fall kan man väl undvika att skicka små "gulliga" hälsningar eller meddelanden som alla kan se som kan uppfattas som genanta eller pinsamma för barnet. Visst stämmer det att man kan spela poker på facebook, det finns tusentals olika "applications" som bland annat kan bestå av olika sorters spel. Man kan absolut tänka sig att det kan vara en inkörsport till andra avgiftsbelagda pokersajter, men som så mycket annat anser jag att man här får diskutera igenom med barnet vad det innebär och vilka risker som medföljer att spela om pengar. De flesta barn skulle nog aldrig komma på tanken trots blinkande inbjudande reklam vid sidan av spelet. Speciellt inte om det är något de redan diskuterat igenom med sina föräldrar. Eller vad tror ni andra?

[Studerande]

"Eftersom den information barnen anger där är synlig för alla" stämmer verkligen inte. På facebook finns inställningar där man kan bestämma vem som ska få tillgång till sin sida, foton och konversationer. Så fastän föräldrar är medlemmar på facebook så betyder det inte att de har möjlighet att kolla upp sina barns sidor. Och oavsett eventuella regler om användningen av datorer eller internet så lyckas barn ändå undanhålla vissa saker de sysslar med från sina föräldrar. Om man jämför dagens samhälle med hur världen såg ut före vi hade communitys eller ens telefoner, så var man tvungen att träffas InRealLife för att hålla kontakten. Men i takt med att samhället blir mer och mer baserat på teknik är det inte så konstigt att ungdomar blir medlemmar på communitys för att lättare hålla kontakter som man annars skulle förlora.

[Fantastix_skolbarn]

Jag var aktiv på Facebook före mina barn. Men nu har jag alla utom 2 där och det är ju egentligen rätt så bekvänt. De som är inloggade där bor inte hemma mera men när vår ena son studerade i England var Facebook/Skype och irc ett väldigt bra sätt att upprätthålla kontakten.

Samma gällde när min dotter studerade i Skottland för ett år sedan.

Och som Studerande säger. Man behöver ju inte visa upp sin information om man inte vill och inte behöver man bliva vän med sina föräldrar om man inte vill heller.

[Katarina von Numers-Ekman]

Mina barn är så små att de ännu inte hänger på Facebook. Men som gymnasielärare har jag (och många kolleger också) följt den principen att vi inte blir vänner med elever på Facebook medan de ännu är våra elever. Jag har någon gång upplevt att elever försökt skicka meddelanden om försenade uppsatser och annat skolrelaterat på Facebook - och det känns helt enkelt som alldeles fel forum för denna typ av frågor. Jag sköter helst kommunikationen med eleverna i skolan, ansikte mot ansikte, men även per e-post eller i diskussionsforumet på skolans hemsida vid behov. Som lärare vill man ju också vara noggrann med hur mycket kompis man vill bli med sina elever. I ärlighetens namn skall det väl också sägas att jag hör till dem som tröttnade på Facebook väldigt fort och numera går in där mycket sällan - så kommunikation om aktuella saker med mig funkar inte så bra i det forumet.

[Joakim_skolbarn]

Vad som hör hemma i vilka forum samt vilka vägar man kan kontakta folk är säkert nåt som växer fram med tiden, precis som när vi gick från trådtelefoner till mobil. Att man kan kontakta sina barn, föräldrar, lärare och kolleger lite när som helst betyder ju inte att man behöver göra det. Att man kan tänka sig att diskutera allmänna saker en söndag eftermiddag och går on-line betyder ju inte att man vill prata jobb eller skolarbete. Här kan det vara bra att ibland fundera efter före. Både hur vi kontaktar varandra samt hur kontaktbara vi gör oss.

[Lilla My_skolbarn]

Jag vill svara på den ursprungliga frågan.

Jag är en van FB-användare, och använder det dagligen. Jag tycker att det allt mer blivit en mötesplats där alla olika generationer möts - har många som är mycket äldre än jag som vänner där, precis som jag har mycket yngre. Så det känns inte som en generationsfråga eller ett forum där bara unga möts.

Men det som jag tycker är viktigt att poängtera är att den information man lägger ut om sig själv ska vara begränsad - det vill säga det som man till exempel inte kan säga till sina barn ska man inte heller lägga ut på Facebook. För att inte tala om alla arbetsgivare som idag allt mer börjar ha koll på Facebook och hurudan bild man ger av sig själv där.

[frippe]

[quote="Lilla"]

Jag är en van FB-användare, och använder det dagligen. Jag tycker att det allt mer blivit en mötesplats där alla olika generationer möts - har många som är mycket äldre än jag som vänner där, precis som jag har mycket yngre. Så det känns inte som en generationsfråga eller ett forum där bara unga möts.

[/quote]

Håller med Lilla My - FB är def. inte bara för tonåringar! Men sant är att är man vän med folk till höger o vänster måste man minnas vad man skriver... Är själv vän med min betydligt yngre kusin (13 år) och insåg härom dagen att min uppdatering gällande en lyckad kväll ute inte nödvändigtvis var tänkt för hans ögon... hur gör man då? Funderar på allvar att avlägsna honom som vän så att jag kan "skriva barnfritt"

[Joakim_skolbarn]

Går att skapa listor med vänner och begränsa så att den som finns på listan inte kan se statusuppdateringar och/eller wall o.s.v.
På detta sätt kan man hålla sina "vänner" men alla ser ändå inte allt

[ed_skolbarn]

Jag är kompis med några släktingars barn och en brorson som är 15 och har just gått med.

Jag lägger mig inte i diskussionerna, men tycker det är ett bra sätt att försäkra sig att saker och ting inte spårar ur om man bjuder in en och annan pålitlig vuxen som sin facebook vän.

[Micaela_skolbarn]

Hej,

Nyss hemkommen från ett seminarium med temat Lärarrollen i förändring kan jag rapportera att av de ca 40 deltagarna tyckte endast en eller två att en lärare ska vara vän med sina elever på Facebook. Detta framgick i en snabb gallupp.Detta är inget ställningstagande från min sida, bara ett konstaterande.

Micaela

[Tove Ø]

Hej alla facebookföräldrar!

Jag har startat en grupp för skolbarnsföräldrar på Facebook. Sök på "Skolbarn.fi" och bli medlem också där! Jag vet inte ännu vad vi kan utveckla gruppen till men i det minsta fungerar den som en kanal för nyheter på Skolbarn.fi.

[tvåbarnsmamman_skolbarn]

[quote="Milus"]
Hej
Jag är en "mycket van" användare av internet.
Det skulle aldrig falla mej in att INTE skapa en användare på ALLA sidor/chatter/communitys som mina barn använder.
Tvärtom, jag har använt Lunarstorm, Bananaisland, Berusad, Stallet kort sagt allt som mina barn kan tänkas börja använda. Främst för att själv få en uppfattning om vad dessa ungdomscommunitys har för policy, hur dom används och vad som händer där.
Dessutom får man också en inblick i vad barnen pysslar med och vad dom har för kompisar ute i cyber-världen.
Och inget av alla mina barn har någonsin tyckt att det har varit pinsamt eller dumt att jag funnits där, tvärtom har dom hjälpt med fixa till min profil och hemsida samt rekommenderat kompisar åt mej.
Inget av barnen har fått använda datorn i smyg utan både de stationära och dom bärbara datorerna finns i vardagsrummet, med skärmarna inåt rummet.
Det betyder att jag när som helst kan kika på skärmen och se var dom är och vad dom pysslar med.
Det innebär också att barnen kan be mej komma och visa mej i web-cameran när dom chattar med kompisar.
Jag har inte bara hyfsat bra koll på var dom snurrar runt och vad dom pysslar med, jag har även förtroendet att få vara med och kika in i deras värld.

Oavsett vad andra föräldrar tycker och tänker kommer jag aldrig att släppa barnens surfande fritt, det är tufft nog att bli tonåring IRL (in real life) utan att jag ska slappa och låta dom använda datorerna fritt med risk för mobbning, utnyttjande och psykiskt lidande.
[/quote]


Jag håller med helt och hållet, jag är också medlem (om än ganska inaktiv) på många communities som är mer inriktade på unga användare. Mina egna barn är för små för att använda internet själva, men min tonåriga brorsdotter är medlem på flera olika sidor, och jag brukar kolla in ibland för att se om allt står rätt till. Hon vet att jag är medlem, och har flera gånger frågat av mig hur hon ska göra t.ex. när någon tagit kontakt och hon inte är säker på vem det är, eller om någon skriver något obehagligt. Msn har hon också, och jag har visat hur man gör för att blockera folk, och hur man både blockerar och raderar en kontakt från listan.

Som förälder måste man kontrollera lite och hålla koll, man kan inte bara låta ungdomarna/barnen surfa runt vind för våg på nätet. Lär dem tidigt vad som är okej och vad som inte är okej, var inte rädda för att surfa själva och bli medlem på olika sidor. Gör det för barnens skull! Egen dator på rummet behövs inte förrän de är stora nog att själva ta ansvar för sig själva, dvs när de börjar bli vuxna.

Facebook däremot är inte alls en "ungdomsgrej", jag använder det dagligen och håller kontakt både med gamla barndomsvänner som flyttat, mina avlägsna pensionerade släktingar i USA, andra människor i byn som informerar om vad som händer och sker, samt med mina allra bästa vänner, som jag också träffar flera gånger i veckan. Det ena utesluter ju inte det andra, telefonräkningen hålls låg!

[Miina32_skolbarn]

.....men tänkt så här! Vad roligt och vad lärorikt det t.ex. skulle kunna vara för en 7-8 åringa att använda Facebook (tillsammans med en förälder förståss). En bra gemenskap för barn och förälder. Dessutom är det säkert skoj för dem att kunna prata med en kompis och skicka små meddelanden åt dem. På samma gång lär de sig också läsa och skriva. Och säkert spännande att titta om de har fått svar på det de skrivit. En 7-åring kan kanske inte själv skriva ett brev. Men bokstäverna på tangentbordet lär de sig rätt snabbt. Så åtminstone lärorikt skulle man tycka att det kunde vara, om man själv också är med.

[Doris_skolbarn]

Använder själv facebook och är glad över att ha fått kontakt med gamla bekanta...
Hos oss har ändå aldrig tanken fallit mig in att jag skulle inkräkta på sonens "territorium" iom att han vet att jag kollar hans sidor både på FB och andra forum han håller till på.
Dessutom får han inte ha datorn på eget sitt eget rum när han i alla fall måste dela den med sin syster så den står lite vid sidan om i hallen på övrevåningen, tillräckligt för att han ska få vara "privat" men också för att han vet att vi har uppsikt över vad som händer där.

[Natasha]

Jag finns på fb (och upplever det inte som ungdomarnas domän) och är lite mera aktiv nuförtiden, dvs uppdaterar status ca en gång per vecka. Och läser nyheter periodvis dagligen och periodvis en gång i veckan.

Jag har jobbat som lärare och har två av mina forna elever (tonåringar) som vänner, på deras initiativ. Dock känns det lite knepigt ibland. Jag känner ofta att jag låter bli att kommentera eller "gilla" sånt de skriver för att jag tycker det är lite pinsamt. Vi har ju aldrig varit vanliga bekanta i verkliga livet. Men ändå känner jag dom bra och det är dom som valt att vara vän med mig. Dessutom brukar den ena bjuda in mig i diverse grupper och sånt. Så jag försöker hitta en god balansgång mellan för lite kontakt och för mycket. Jag är inte längre deras lärare så kanske jag inte skulle behöva fundera så mycket egentligen. Jag blev vän med dom när jag ännu var deras lärare, men jag var då ännu väldigt passiv på fb.