Lyckad parterapi.

Diskutera allt möjligt som inte har med barn att göra.

Moderatorer: IdaLotta, skogsmus, mamma eva

Lyckad parterapi.

Oläst inläggav pricken62 » 14 apr 2008, 11:37

Jag går i familjerådgivning med min fru.
Skulle vilja höra andras erfarenheter om lyckad parterapi.
Hur såg ert problem ut och vad hjälpte er att komma ur det?

Vill helst inte höra exempel på misslyckade försök - det vimlar om sådana berättelser och de vill jag helst inte höra talas om just nu.
pricken62
 
Inlägg: 13
Blev medlem: 12 apr 2008, 15:55

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Oläst inläggav Miko » 16 apr 2008, 13:12

Nog har jag här flera gånger läst om lyckad parterapi men det var säkert anonyma som berättat om det. Tyvärr är ju anonymprofilen borta pga en som ville förstöra för alla andra, men jag hoppas att du ändå kan få nån som svarar här på din fråga!
Miko
 

Oläst inläggav Söndagsbarn » 16 apr 2008, 16:07

Tyvärr kan jag inte heller komma med en "success story". Jag och min ex-man gick i parterapi en kort tid, men det blev inget lyckligt slut delvis för att jag redan från början hade bestämt mig. Men vi fick en lycklig skilsmässa i alla fall och förblev goda vänner :)

Det jag tyckte var bra med parterapin var att vi faktiskt kunde prata där och att jag lärde känna min man bättre under några sessioner än vad jag hade lyckats med på 10 år :roll: . Det var bra med en tredje part som ledde diskussionen helt enkelt.

Trots att det inte lyckades för oss skulle jag nog rekommendera parterapi åt alla som vill reda ut trassel i relationen.

Aj jo... vårt problem var min otrohet och allmän tristess samt att vi inte kunde prata med varandra överhuvudtaget. Allt var i baklås så att säga.
Användarvisningsbild
Söndagsbarn
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 412
Blev medlem: 22 jan 2006, 00:10
Ort: Österbotten

Oläst inläggav Katizi » 16 apr 2008, 18:28

Jag och min man började i parterapi när första barnet var ca 10 mån. Vårt första barn var oplanerat och vi hade inte varit tillsammans så länge när jag blev gravid. Den rosaskimrande babylyckan var sen inte så rosaskimrande... Jag var jättenere efter förlossningen och grät massor. Efter 10 mån av sömnlösa nätter med mycket skrik var jag redo att lämna honom när som helst. I min tankevärld skulle jag ha det bättre utan honom, han gjorde ju ändå inget eller allt han försökte var bara fel enligt mej... Jag såg honom som orsaken till alla problem!

Min man är av den sorten som har svårt att prata om känslor och problem. och jag igen MÅSTE få prata om mina problem. Det gick så långt att jag tog dottern och for till mina föräldrar i två veckor. När jag for hem och kollade posten en dag, så låg hans ring på ett skåp i hallen. Det fick mej att vakna upp och inse att detta inte alls var vad jag ville. Jag ringde honom och vi pratade länge och kom överens att beställa tid till terapin följande dag.

Det är det bästa vi har gjort (förutom barnen :wink: )! Jag vet inte hur jag skulle klara mej utan min man, men utan terapin skulle jag inte ha honom kvar. Där kunde vi berätta om våra tankar och känslor, utan att han gick ut mitt i allt eller jag började skrika hysteriskt... Terapeuterna (man+kvinna) var ju helt utomstående och såg problemen ur en "friskare" synvinkel. Där gicks allt igenom, från barndom till nutid. Vi fick ämnen att diskutera under veckan för att "öva". På något sätt fick det hela vår lilla familj att må bättre och framförallt lärde vi oss att hantera problem på ett nytt, bättre sätt.

Jag skäms inte för att berätta om det här. Alla par har väl mer eller mindre problem och jag är stolt över att vi kunde lösa våra och gå vidare!

Hoppas det går bra även för dej och din fru, vad erat problem än är!
Tripp2001, Trapp2005 och Trull2008
Användarvisningsbild
Katizi
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1838
Blev medlem: 17 jul 2007, 09:36

Oläst inläggav Söndagsbarn » 16 apr 2008, 21:43

mammamiia skrev: Jag skäms inte för att berätta om det här.


Det ska du absolut inte göra heller! Man blir glad av att läsa vad du skrev :)
Användarvisningsbild
Söndagsbarn
Supermedlem
Supermedlem
 
Inlägg: 412
Blev medlem: 22 jan 2006, 00:10
Ort: Österbotten

Oläst inläggav fridda » 16 apr 2008, 21:59

Är det en skam att be om utomstående hjälp om man inte klarar att reda upp situationen själv?
Det tycker iaf inte jag.
fridda
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 2072
Blev medlem: 10 okt 2006, 14:55

Oläst inläggav mamma82 » 17 apr 2008, 08:51

Jag har en släkting som har varit på parterapi med sin sambo. De hade en "kris" i sitt förhållande för ungefär ett och ett halvt år sedan och bodde tom skillt en tid. De bestämde sig sedan för att gå på parterapi och nu är deras förhållande bättre än någonsin! De skulle ha fått baby, men tyvärr blev det sedan mf. :( (Hoppas nu att dom snart sku bli gravida igen) Som utomstående har jag aldrig sett att dom sku ha problem för jag har nog alltid tyckt att dom passat jätte bra ihop. Men jag måste säga att jag beundrar dom jätte mycket för att dom gick på parterapi för att reda ut sina problem och att dom vågade berätta det åt andra också.

*Tummen upp* åt ts! :)
Pojke 2/05 och flicka 10/07

Are you gonna live your life or Let it slept away,
So busy waiting for tomorrow that you Miss today
There is no re-run, Won't you hear me true,
Sell your dream for no-one
And the world she smiles on you
Användarvisningsbild
mamma82
Guldmedlem
 
Inlägg: 179
Blev medlem: 02 jul 2005, 09:00
Ort: Vanda

Oläst inläggav pappa*4 » 17 apr 2008, 09:20

Har ingen erfarenhet av parterapi, men vi var på ett äktenskapsläger när vårt förhållande såg hopplöst ut. Det var fråga om föreläsningar, samt gruppdiskussioner. Jag antar att man i parterapi går igenom likande saker. Det hela var jobbigt men mycket lyckat. Man lärde sig mer om sig själv, och för mig var det också lättande att märka att också andra verkar lida av liknande problem. Det känns lättare att lösa problem man inte är helt ensam om.

Sen vill jag passa på att rekommendera en helt superbra film: http://www.imdb.com/title/tt0160916/
Om ni har levt ihop en längre tid, varit säkra på att det varar för evigt, har många gemensamma minnen, har barn tillsammans men nu är osäkra om er framtid så kan jag nästan garantera att den filmen blir en stark upplevelse. Tyvärr kan den vara lite svår att hitta för den är nästan 10 år gammal.
-I teorin, så är det ingen skillnad mellan teori och praktik. I praktiken är det skillnad-
Användarvisningsbild
pappa*4
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1059
Blev medlem: 19 jun 2006, 14:27

Oläst inläggav Miko » 17 apr 2008, 09:33

Söndagsbarn skrev:
mammamiia skrev: Jag skäms inte för att berätta om det här.


Det ska du absolut inte göra heller! Man blir glad av att läsa vad du skrev :)

Jag blir oxå glad av att läsa det du skrev! :D Man ska enbart vara stolt över att man tar tag i problem och gör allt för att lösa dom!
Miko
 

Osäker på sina känslor.

Oläst inläggav pricken62 » 17 apr 2008, 10:40

Vårt problem är att hon inte känner några "fysiska" känslor för mig. Allt praktiskt fungerar utmärkt, men det har inte velat "tända till" sexuellt på länge. Vi har haft sex, men mest för min skull.
Hon började strula på en personalfest och kände helt plötsligt de känslor hon saknat - och nu går vi i familjerådgivning.
Rådgivningen går i princip ut på att man letar upp de saker som kan ha lett till att hon har tappat sina känslor, och vi kanske har sett lite förklaringar.
Men ursprungsproblemet kvarstår - kommer hon att börja åtrå mig igen?
pricken62
 
Inlägg: 13
Blev medlem: 12 apr 2008, 15:55

Oläst inläggav Katizi » 19 apr 2008, 16:57

Medea skrev:
Söndagsbarn skrev:
mammamiia skrev: Jag skäms inte för att berätta om det här.


Det ska du absolut inte göra heller! Man blir glad av att läsa vad du skrev :)

Jag blir oxå glad av att läsa det du skrev! :D Man ska enbart vara stolt över att man tar tag i problem och gör allt för att lösa dom!


:D :D

Pricken62, du har pm!
Tripp2001, Trapp2005 och Trull2008
Användarvisningsbild
Katizi
Mammapappa-proffs
Mammapappa-proffs
 
Inlägg: 1838
Blev medlem: 17 jul 2007, 09:36

Re: Lyckad parterapi.

Oläst inläggav what » 20 mar 2013, 22:57

Katizi: Jag har lite frågor om parterapi, jag kan tyvärr inte skriva personliga inlägg än, men jag skulle blir jätteglad om du svarade på detta :)
what
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 16 mar 2013, 11:58

Re: Lyckad parterapi.

Oläst inläggav Natasha » 23 mar 2013, 21:24

Det är möjligt att det att hon har strulat kan göra att förmågan att bli sexuellt upphetsad återkommer. Så pina henne inte om det. Möjligen kan en väg framåt vara just det att du gläds med hennes upplevelse, hur underligt det än kan låta. Men tillåt dig inte vara oälskad. Du har också bara ett liv.
Mamma till tre barn varav ett ännu är i dagis.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5474
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd

Re: Lyckad parterapi.

Oläst inläggav Familjeliv » 07 aug 2013, 09:16

Vi på Radio Vegas Familjeliv ska göra ett program om parterapi och hur man kan lösa problem i sitt förhållande. Vill någon av er i den här tråden vara med i programmet och berätta om erfarenheter från pareterapin? Man får vara anonym i programmet om man vill. Hör av er till familjeliv.vega@yle.fi

Tack på förhand!
Familjeliv
 
Inlägg: 59
Blev medlem: 08 dec 2010, 15:36

Re: Lyckad parterapi.

Oläst inläggav Farsan_ » 18 sep 2013, 21:43

Tja, jag har *mycket* erfarenhet av misslyckad parterapi. Dvs att man springer från en det ena till det andra stället, byter terapeuter och metoder - när inget duger, de har fel metoder eller ingenting förstår...

Är man inte emottaglig och villig att arbeta på saken så leder det naturligtvis inte någonstans. Fast själv tycker jag att jag nog fick något av alla dessa år av terapi i dess olika former, lärde mig mycket om hur det är att vara i ett parförhållande. Tyvärr så kompenseras det nog en hel del av de traumatiska erfarenheterna så jag vet inte om jag är en bättre eller sämre partner efter alla dessa svängar.

Men terapierna var nog definitivt trots allt bra, fast de inte räddade det äktenskapet. För min del löste framför allt min skuldkänsla och tro på att allt var mitt fel. I något skede av alla dessa svängar insåg jag att jag kanske inte gjorde så fel i alla fall och att problemet låg någon annanstans.
Farsan_
 
Inlägg: 6
Blev medlem: 18 sep 2013, 18:09

Nästa


Banner för våra hjärteinlägg

Återgå till Ordet är fritt!

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot] och 16 gäster