Varför kallas det för pappaledighet

Diskutera allt möjligt som inte har med barn att göra.

Moderatorer: IdaLotta, skogsmus, mamma eva

Varför kallas det för pappaledighet

Oläst inläggav grytans » 20 maj 2011, 12:47

Är det något man inte är så är det ledig. Min sambo kallar det till och med för semester när hon går på jobbet. Från tidig morgon till sen kväll är det fullt upp. Ständigt saker som ska göras, uppgifter som ska klaras av och rutiner som ska följas. Har man tur får man ett par timmars sömn innan det är dags för ännu en dag och ännu en.

Slår man upp ordet ledighet så kan man läsa att ordet är synonymt med vila och rast. Med andra ord så långt från pappaledighet som man kan komma. Aldrig att man skulle komma på tanken att kalla pappaledighet för papparast eller pappavila. Rast har man aldrig och vila får man göra när man dör, vad det verkar.

Ledig är som sagt det sista man är. Jag har inte varit ledig sedan min son föddes för tre år sedan. Nu är jag pappaledig på nytt. Denna gång med mina bedårande tvillingdöttrar. Till trots för goda intentioner och en önskan om en balanserad vardag är det som om tiden aldrig räcker till. Inte ens semester utomlands är ledighet på riktigt utan endast ett miljöombyte och jag längtar efter att kunna gå på muggen och stänga dörren bakom mig.

Missförstå mig rätt, jag värdesätter varenda minut med mina barn. Det är en ynnest att få vara dem nära och se deras framsteg i stort och smått. Ingenting är så energigivande som en blöt och snorig kyss av sina älskade små. Bara dagarna inte vore så stressiga och slitsamma.

Är du oxå ledig? Är det lättare att vara mammaledig?

Ämnet diskuteras redan på webben. (Facebook, Twitter, babyvarlden)

När kvällen väl kommer
Leka, laga mat, öva tvillingarna på att gå, byta blöjor, gå ut med soporna, städa, laga ännu mera mat, byta ännu fler blöjor, hämta på dagis etc. För att inte tala om att hinna med personliga saker som att gå till frisören eller handla nya kläder. Man får helt enkelt acceptera att man går omkring som en fågelskrämma. När kvällen väl kommer och ungarna förhoppningsviss sover är man för trött. Allt annat en det mest basala får vänta. Jag gör det imorgon istället tänker man precis som om morgondagen skulle se annorlunda ut. Precis som om frisören eller klädesbutiken skulle vara öppna mitt i natten. Gud ske lov för att matbutikerna i alla fall är öppna sent.

Jag som är spontan tvingas nu planera flera månader i förväg. ”Kan du vara barnvakt ett par timmar? Jag kan passa dina barn när du behöver det”. Problemet är bara att erbjudandet om att passa vännernas barn aldrig riktigt passar. Det kostar helt enkelt mer än vad det smakar.

Dåligt samvete
Umgås med vänner är ett kapitel för sig. De vänner som inte har barn tröttnar snart på allt babysnack och att man aldrig är med på något och de med barn är liksom en själv för slutkörda för att egentligen orka umgås. Då återstår det att snacka i telefon, vilket inte är helt lätt att få till. Folk tycks aldrig lära sig när det passar att ringa. Vare sig det är vänner eller familj ringer de alltid mitt i läggnings eller middagstid. Det är lite av ett moment 22. På dagen då man själv har tid att snacka, sitter de i möten eller är upptagna på annat vis. På eftermiddagarna finns det inte en chans i världen att man hinner ta telefonen och på kvällarna är man allt för trött för att orka.

Kommer på mig själv med att ha dåligt samvete för att jag kan längta efter den dag då barna skall stå på egna ben. Jag vill inte missa en enda minut av deras utveckling samtidigt som jag längtar efter att få vara pappaledig på riktigt. Det här låter förståss alldeles för negativt. Att bli pappa är det bästa jag gjort, men omställningen till livet som förälder tar mycket längre tid än vad jag hade räknat med. Jag mins fortfarande allt för väl hur jag hade det innan och som med alla minnen är det de roliga, positiva man minns bäst.

Redan de gamla grekerna sa att man inte skulle vara blyg och försagt till sitt sätt, då en dristig man har större lycka i allt han företar sig. Ett talesätt jag gärna önskar efterleva, men vad det gäller pappaledighet är det frågan om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Jag är aldrig så orädd som när jag tänker på att detta inte slutar med pappaledigheten utan kommer att hålla på till dess att barna flyttat hemifrån. Om det ens tar slut då. Och jag som har en god vän på snart 40 år som fortfarande bor kvar hos sin mamma.

Ja, ja, jag skull inte vilja ha det på något annat vis. När ungarna väl blivit vuxna står man väl där med byxorna nere utan att ha en aning om vad man ska använda all ledighet till och saknar tiden då barna var små.
grytans
 
Inlägg: 5
Blev medlem: 18 maj 2011, 08:08

Bli medlem, eller logga in! Medlemskap är gratis.


Re: Varför kallas det för pappaledighet

Oläst inläggav Muminmage » 20 maj 2011, 14:44

Ja, jag är mamma"ledig" med tredje barnet :D Och nä, inte är man ju ledig-ledig =) Men borta från jobbet är man förvisso, så kanske det som menas? En tanke, om det var män som i högre grad var hemma med barnen (=pappalediga) så skulle det aldrig ha kallast "ledighet" från första början - utan nåt annat... Straffkommendering eller arbetsläger kanske =) Jag skämtar nu, förstås! Men kanske där ligger nån sanning i det hela... Dock tycker jag nog jag är ledig på så sätt att min arbetsgivare inte bestämmer vad jag gör när - i vanliga fall är jag ju fast på jobbet under arbetstiden och allt annat än ledig då. Nu med trean har jag läst 25 studiepoäng i ett akademiskt ämne - något jag inte skulle ha gjort då jag jobbar och dessutom ska hinna med familjen... Så ur den synvinkeln är jag ledig och kan själv planera min tid, med barnen. Man vänjer sig kanske? Ungarna är 6 år, 4 år och 8 mån och jag har jobbat en hel del mellan barnen. Tycker nu att jag hinner betydligt bättre med allt då jag/vi inte springer runt i ekorrhjulet som man gör då båda föräldrarna jobbar.
Bild
Bild
Bild
Användarvisningsbild
Muminmage
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 3757
Blev medlem: 26 okt 2004, 11:39
Ort: Ingå

Re: Varför kallas det för pappaledighet

Oläst inläggav Supra_girl » 05 nov 2012, 13:55

Min tanke e den att det heter pappa/mamma ledighet för att man har ledigt från arbetet för att ha tid att sköta om sina barn. Men nån ledighet upplever jag inte heller det som. Känner igen hela rumban grytan upplever. Har själv två tvillingflickor på snart 9månader och det är fullt upp hela tiden. När kvällen kommer och de somnat e man själv för trött för att orka göra nå mer än de absolut nödvändigaste och sen stupa i säng för att hinna sova 1-2h innan nattrumban sätter igång. Men jag upplever det endå som lättare att sköta om dem nu när de paserat 6mån än innan dess. Då va de så små och det va amning, flaskmatning, pumpning, matning, matlagning, blöjbyten, ut i vagn, ner i säng, hit och dit. Man gjorde inget annat än skötte barn och drog sig från att åka och hälsa på nån då man viste vilket projekt det var innan man var iväg och innan man var tillbaka hemma.
Nu ha vi kommit så långt att vi åker och hälsar på vänner och familjen även bara jag och flickorna. Samt åker på mamma-barn träffar, vilket är skönt även om det är ett projekt i sig att komma iväg. Och grytan som ännu till har äldre barn måste ha fullt upp :)
Men ledigt är det nog inte, men inte skulle jag i världen vilja byta bort dem heller. Dom e de bäst som hänt trots allt jobb :) Och dom ger så mycket trots att dom också tar en hel del :)
Supra_girl
 
Inlägg: 7
Blev medlem: 25 mar 2011, 15:09

Re: Varför kallas det för pappaledighet

Oläst inläggav Natasha » 05 nov 2012, 17:09

Just nu kan det vara ganska sköna stunder ibland - mina döttrar är 5,5 och 2,5 år gamla och den stora flickan kan underhålla den mindre. Nuförtiden låser jag alltid om mig när jag går på toaletten och tar med mig min telefon så jag kan surfa några minuter :) Och kommer någon av dom och banka säger jag att nu har mamma paus. Jag är ensam med barnen 8 kvällar och har hjälp av min man 6 kvällar så jag kan inte skicka dom på min man när jag behöver paus.

Huset ser ganska förfärligt ut ibland. Jag har definitivt inte lika städat som de flesta av mina vänner. Men so what. Igår fick jag tömt ena soffan som varit full med kläder i en månad ungefär. Ren tvätt visserligen - men ändå.

Men jag minns när den yngre var nyfödd och jag inte hade en enda sekund egen tid. En bekant man sa att du kan inte tala helt sanning nu. Men så var det faktiskt just de veckorna. En gång tog jag en halvtimme av nattsömnen för att få lite egen tid - första gången på en vecka. Kanske hade jag lite egen tid när min man var hemma - men det är de ensamma veckorna jag minns.

Dessutom sov flickorna inte natt samtidigt. Eller jo, kanske de sov 5 timmar som överlappade. Men det räckte inte för mig då det handlade om dag efter dag efter dag. Till sist fick jag någon slags frossa och fick krypa till duschen minns jag. Jag tror jag då fick lite hjälp av grannen. Hon kom och plockade ur diskmaskinen och sånt.

Nu ska vi snart få baby igen - om nu allt går bra (peppar, peppar). Så jag försöker fundera ut hur jag ska klara vardagen. Nu har jag dessutom lite fler plikter än förr. Jag studerar matematik och de kurserna tar ingen paus (det är ett specialprogram) bara för att jag får baby. Sen har jag en aktiv blogg där jag får frågor varje dag.

Så gällande bloggen måste jag skriva att det är "semester" i tio veckor sen när babyn kommit. Kanske det gör lite mer intryck om jag har min man att skriva det ;) och sen gällande matematiken. Jag har tänkt betala hemhjälp de första ensamma veckorna. En timme om dagen för matlagning och lite röja upp i köket.

Kanske kan jag få någon väninna också att komma och stanna några dagar de första ensamma veckorna. På arbetsläger...
Mamma till tre barn varav ett ännu är i dagis.
Användarvisningsbild
Natasha
Stamgäst
Stamgäst
 
Inlägg: 5474
Blev medlem: 03 aug 2004, 23:04
Ort: Född i väst bor i syd




Återgå till Ordet är fritt!

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 14 gäster